i trädgården just nu, ser ut ungefär som följer. Man kan se en liiiten herre på grönbete också. Om han är vaken förstås. Och morsan påtar i rabatten, och farsan är på taket och syrran i sandlådan eller racingkörande sin kära tingest, cyyyykeln :-)
Idag blev vi kvitt fönsterlådan förresten. Inget bildbevis, men ooooo vad lite ljus kan göra för sinnesstämningen. Måhända det blir en riktigt piggelinfrukost imorron bitti? :-D

hela fordonsparken på Gärdegården uppradad :-P
te
vitsippsmania

o, ljuva körsbärsblom....

Elma-å-momma-mys :-)

hur var det jag sa om det populära fordonet....  :-P

åsså en tv-kväll i (nåja) soffan, med litenmanne
kvällssol är visst inte poppis när tvn e på... men jag vill allt haka mig fast i en liiiten glipa...kvällssol e väl ändå bland det underbaraste av miljösättningar...


jaaa...vad är det här då.... leave a footprint, a la Emse.... ni kommer kanske ändå inte förstå, men jag gillar bilden på nåt sätt ;-)


Glömde jag säga att vi firade fyraåriga bröllopsdagen ute på Invito, ristorante Italiano....med en tuch av Norrland, eller hur det nu var.... Supermys, supergott och alldeles, alldeles barnfritt. Tål att göras om, oh ja!♥ ;-)

att jag bara tog fram kameran en stund på lördagen. Det blev tillräckligt myckte att gå igenom i minnet ändå, om vi säger så.
Ett stilla, känslosamt avsked av min faster på fredagen. Stockholm bjöd på somriga 18ºC och växlande väder. Några stänk från luften på väg dit. Himlens tårar, som på något symboliskt vis tycktes vilja ackompanjera sinnesstämningen, där vid kapellet på Skogskyrkogården. När solen sprack upp på himlen efter ceremonin kunde nog hjärtats sorgsenhet lätta lite också. Efter begravningsfikat tog jag tåget tillbaka mot Bålsta. Vi spenderade i övrigt helgen med Peters mormor, mostrar och kusiner med familjer. Fantastisk känsla det där, när man får komma bort, men ändå känna sig hemma. TACK!

Nedan följer en eftermiddag i Västerås.

Det gäller att veta att det finns ett sätt att få som man vill. Om man kan argumentera för sin sak, så kan det mesta gå vägen. Enligt Elma i alla fall. 
Hon sitter med penna och papper, redo att "skriva" en lista på saker som ska handlas. Detta före frukost. På helt eget initiativ. Tyckte säkert det var länge sedan vi var och handlade.
Hon pratar om juice. Vi stavar. J U I C E.
"Men ska du inte prova skriva det då, jag kan visa om du vill?" säger jag
"Neej, vi har ju juice, vi får INTE skriva juice. Det FINNS juice! "    Sanning. Jag kan inte argumentera emot.
"men, vad ska vi handla då, mamma"?
"Jaaa, vi behöver nog faktiskt inte handla, vi har allt vi behöver just nu"
"Men då äter vi upp allt, så måååste vi handla sen!"

mhm...åxå ett sätt att få sin vilja igenom, eller?...... tur min tös inte är så stor i maten, kanske? ;-)

Här kommer Manne! Kör bil. Rakt över allt och alla. Flinar och väser tut-tut.

Den är på plats! Åtminstone till övervägande procentandel. Väntar bara på action. Den får nog vänta ett par veckor till kanske, för takarbetarna måste hinna uträtta ett par andra saker först.
Dessutom fortlöper projekt fönsterrenovering. Karmen är klar. Typ. Två av fyra fönster är klara. Också typ. Två av fyra fönster är definitivt inte klara. Inte ens påbörjade.  Hur irriterande man än vill minnas att det var att ha solen i ögonen vid frukostbordet så kan jag inte låta bli att längta liiite efter det nu. För bo i en kökslåda är INTE mys. Punkt.

Nåväl. Söndagspromenad stod på schemat igår. Som uppladdning till babysim. Avrundningen var allt det bästa: middag i Stöde! Och dessutom bonusvisit i hönshuset där. Elma var lite bekymrad över att "mammorna inte hade fått tillbaka sina kycklingar." "Kanske de får det när det har slutat regna?").... många funderingar hos mitt stora lillhjärta, som fortfarande är lite blyg när det gäller förstadejter, både med människor och djur. Väljer att betrakta i smyg. När(om) spärrarna släpper är det öppna dammar som gäller istället, om vi säger så. Ordsvada och intensivitet. Rätt överkomlig energinivå igår tyckte jag dock, hade väl gjort av med överskottet i det våta elementet kanske ;-)

En förmiddag i svartvitt lyder som följer


...ääh! Frångår temat å poppar till det med en repris i nyformat på några färglada (om än fortfarande vita :-P) blomster.

Där, där, där, där, där och där.
Gossen fyller på sin självbeundran med att peka på alla bilder som inkluderar honom själv.
Vi gick igenom kamerans minne.
-Där!
-Där är Manne, ja
-Där!
-Ja, Manne och katten!
-Där!
mmm, Manne och katten, igen.......
-Där!
-ja,åxå Manne.......

Förövrigt har barnen varit på utflykt till Edsele idag. Mamman och pappan har svettats med fönsterrenovering och staketutbyte. Åsså har jag jobbat i tre timmar, medan Peppe åkte till Foodriver och slappade ;-).
Sammanstrålade för en gottigottmiddag på Max, innan vi vände hem för att emottaga våra små efterlängtade. ♥ 

...kan ju inte vänta för länge. Så även om det faktiskt var natten mellan fredag å lördag som han kom, 15 dagar över tiden, det nya underverkat från klanen Eriksson/Mattson, Lillebror Elias, så fick ni vänta liiite extra på beskedet! Har själv nyss skådat underverket per digitalfoto.... Ååååh, jag blir sååå bebissugen! ;-)  Grattis till nytillskottet i familjen! <3

Här hemma får jag nog nöja mig med nytillskotten i naturen... Åsså mina egna två växande
små blommor förstås! <3 (varav den minsta sov med huvudet halvvägs nere i åkpåsen i vagnen, så han fick inte vara med på bildbeviset idag)

Vi passar på att njuta mellan bakslagen. Man vet ju aldrig när nästa snöskifte kommer. Måtte det vänta till november nån gång...

Äta mellis ute

mer spirande liv

ny omgång med scillan (tillbaka på ruta ett)

Å en envis liten smultronplanta :-)

Manne är snål med pussutdelningen nuförtiden. Inte ofta han är på humör att dela ut lite kärvänlighet inte. Mammor göre sig icke besvär. Inte pappor heller. Möjligtvis en moster, eller farfar. Fram till nu. Han har hittat sitt pussobjekt, sin kärlek att avguda. En väldigt stilig kille, i hans egen storlek. Killen hittades inne på toaletten. Ovanför handfatet. Flera blöta, kalla, platta pussar utväxlades. leendet efteråt obetalbart. På båda sidor spegeln. Narcissism i dess härligaste form. :-D

fick jag sitta själv imorse. De två smågrynen önskade vänta med sin frukost en stund. När det väl var hungrigare tankar hos de små fick minstingen träna på att äta själv (pappan var ju inte hemma, så då får man ju passa på ;-)
Storgrynet mindre nöjd över att avsluta sin läsning, dessutom för ett så trist ändamål som att behöva äta själv (som vanligt alltså, men jädrigt nöjd med sig själv när hon lassat in så mkt så det blev grönt ljus att gå från bordet ;-)

En serie i svartvitt och en kladdigt färggrann dito.

Det var nog nån som kände på sig att jag missat lite skidåkning den gångna säsongen. Tänkte ge mig en ny chans redan nu liksom. Det ligger väl en decimeter av sånt där kallt vitt fluff här ute just nu. Å än skymtar ingen mättnad där ovanifrån. ....Det var nog lika bra att inte den där scillan hann slå ut i söndags känner jag.....
Nytt försök nästa vår, liksom.......
....Behöver jag nämna att både energinivå och humörnivå sjunkit drastiskt sedan senaste inlägget.....

till våra breddgrader. Som vanligt är det vårsolen som behöver göra sig påmind för att jag ska vakna ur min vinterdvala. När jag väl laddat upp med energi, försöker jag (märkligt nog?) komma på så många saker som möjligt att göra av med den på igen.... Det ger en aning tidspanik och farhågor om att sommaren som vanligt kommer att vara för kort. Men.  Jag försöker lära mig att stanna upp lite mitt i min hinnamedhets. Andas lite och njuta av nuet.....

på förmiddagen tog vi en härlig långpromenad. Manne sussade i vagnen. Elma liftade bitvis, bitvis sprang/hetsade morsan att hålla tempot. Farsan tog det med ro, men kom fram samtidigt i alla fall, på nåt märkligt vis ;-)
Väl hemma fixades lite fika i solen, å sedan en snabb vända trädgårdsfix/hobbyfoto.

Elma skulle samla nedfallna kvistar..... men det var tydligen roligare att samla torrt gräs.....
Nya skottkärran lyste ikapp med henne när det gällde arbetsglädjen i alla fall...

Liten vårgosse utforskade nya marker på vingliga ben
Även om man tippar på rumpan ibland gäller det att hålla minen uppe och vinka till publiken/paparazzin ...
Som vanligt landar jag ganska snart i nåt imaginärt blommoln och drar mig på nåt magiskt, magnetiskt sätt ned i planläge, för att föreviga nytt spirande liv.

Efter viss tid börjar dottern lessna på min bristande uppmärksamhet. Ursinnesblodet rusar utan min vetskap och precis när jag ska föreviga den utslagna scillan händer detta...........

Jag vaknar raskt ur mitt blommoln och visar förmodligen rätt tydligt min irritation över denna typ av uppmärksamhetspockande. Det finns bättre sätt, manar jag, sörjer den enda utslagna scillan, som gått sitt öde till mötes och ligger platt på marken. Dottern demonstrerar ytterligare. Lägger sig åxå platt på marken.
Säger att jag INTE FÅR ta kort på blommorna, inte på henne (så som oftast alltså), inte på NÅÅÅÅÅT....
...... ångrar sig visst sedan en aning och pekar under altanen:
-Du kan ta kort på de där tycker jag! Syftar på brädhögen som väntar på att bli staketpinnar....

Jahaja. Bara hon får bestämma, så går det bra. Sin mamma oppidan ;-)

Nu var mitt intresse för just den där brädhögen inte så skyhögt just idag, så jag smygtog nåt foto på några blivande scilla, sen fick det vara bra för idag, liksom .... Elma och jag gick å tömde skottkärran på komposten istället.
:-)

i mitt huvud. Mellan den lilla filuren med horni pannan, som påminner mig om att jag är sjuuuukt godissugen, och den lilla filuren med glorian, som peppar mig att gå ut och röra på fläsket.  Ibland har båda framgång. Vem vinner då?
Idag har jag varit ute. I en timme å femtio minuter. Bra för att vara jag. Igår snattade jag ur påskäggets frestande kvargömma. Inte bra, men vanligt för att vara jag. Dessutom en massa onödigt mycket och gott till middag med jobbarkompisarna på restaurang Opus i stan. I förrgår tog jag en solotur på joggingfot i ruskochblaskvädret. Sjukt stolt över mig själv efteråt. Får se vem av småtrollen i mitt undermedvetna som vinner ikväll........ tröstar mina kval med lite mysbilder från senaste födelsedan :-)

.....handlar om slutet på detsamma. Jag har svårt att hantera livets bräcklighet. Svårt att hantera den enda självklara och naturliga delen av livet.
Saknad. Tomhet. Orättvisa.

Budskap och påminnelse:
Ta vara på varje dag och var rädda om varandra!

Vila i frid kära faster. ♥

Det är konstigt hur känslan kan bli så tudelad. För ett år sedan var världens finaste lilla prins bara drygt tre timmar gammal. Det känns jäääättelängesedan vi var där på förlossningen. Samtidigt är han ju fortfarande min lilla bebis. En del av mig har liksom inte förstått att han har växt och blivit äldre.
Det kändes hur som helst bra konstigt att inte vara på plats och fira in årstimman hemma, kan jag tala om. Istället befann jag mig på jobbet ända till halvåttasnåret. Lite deppad över att min nyblivna 1-åring med all sannolikhet skulle ligga och sussa på söta örat när jag väl kom hem. Men se båda min småkottisar bjöd sin mamma på en glad överraskning genom att vara både vakna och glada när jag äntrade hemmet. Fånig liten detalj för mammahjärtat kanske kan tyckas, men en ettårsdag är en ettårsdag, den infaller liksom bara en gång. Och att få säga godnatt ordentligt till sina små älsklingar står alltid högt upp på min önskelista, så det så.