Jepp. Det stora åbäket som är orsaken till varför rummet den står i blir kallat för datarummet ska få sig en urstädning. Bort med en massa skrot, så vi kan se om vi kan få upp tempot på den igen. Betyder att jag i dagarna får stå ut med den lilla knäversionen. Jag ska försöka stå ut. Har tillochmed ansträngt mig och stoppat i lite bilder från helgen här. Ja, ni ska få se några strax, lugn bara lugn. ;-)
Måste bara berätta att vi kunde räkna ända till åtta stapplande steg nu ikväll. När vi kommer upp till tio steg i följd tänker jag minsann räkna det som att hon kan gå. Så just nu går hon till 80%. Hehe.
Vi har badat idag också, som jag redan rapporterat att vi skulle. Elma gjorde ett snyggt och stiligt långdyk dagen till ära och lyckades dessutom komma ihåg att man borde sprattla med fötterna när man ligger på rygg i vattnet, så man kan förflytta sig. Simma omkring på egen hand med armringar, det är inte heller så tokigt tydligen. Utförs med något sånär kontroll det också. snart blir det 25 meter fjärilssim på tid. Men hon får nog fylla ett först ;-)
Appropå simning igen, så var det min gamla simtränares syster som deltog med sin lilla parvel i gruppen efter oss. Man får så konstig generationsuppfattning när man får barn. Förut tyckte jag att hon var så himlans mycket äldre, men nu ser man det hela på ett annat sätt, bara för att våra barn är ungefär lika gamla. Generationsgränserna suddas ut, finns liksom inte mer.
Lika bra det förresten, när det kommer till kritan märker man verkligen att det inte har nån betydelse med ålder huruvida man trivs med en annan människa eller inte, det blir faktorer som liknanade värderingar, humor och intressen som får skapa gemenskap. Det är väl precis så som det borde vara, eller hur? :-)

Sådärja. Det var helgens filosofi det. Dags för de utlovade bilderna:
En liten tjej med sprucken läpp. Fortfarande ovant att se hela fyra tänder där nere i underkäken, men det kommer väl ännu fler snart kan jag tro, så det är väl bara att hinna vänja sig innan det är dags för dem.


Tänk att man kan bli så lycklig när man får riva lite papper. Skulle kanska ta med mig Elmis på jobbet, hon skulle helt klart platsa som dokumentförstörare ;-)


Och tänk så lycklig far-/morfar blev när både Elma och Elin hälsade på samtidigt!


Jag vet inte om det är så vanligt att bli så här nöjd över att skaka galler heller?....


Å här är en förhoppning om att bli nöjd. Morfar smaskar på nåt gott i soffan. Om man blinkar riktigt vackert med ögonfransarna, lägger på sitt sötaste smajl och ställer sig på tå så han ska nå att matas bättre, kanske, kanske man kan få smaka..... (mamman fångade ögonblicket just efter lyckad kupp... men tro inte att hon var nöjd med att bara smaka en gång.....)


Avlsutar med att tända det andra ljuset i advent! :-)