Det glömde jag ju berätta. Vi var ju hos mormor och morfar igår. Ja, som vanligt alltså, fast ändå inte riktigt. Tyskarna som köpt morfars hus kom förbi på lunch. jag insåg snabbt att min tyska inte alls är vad den borde vara efter de sju(?!) år som jag borde ha haft på mig att lära mig nåt. Ehhh. Oh, ein Mädchen?, var väl ungefär det jag kunde svara på. En liten flicka har vi ja. Och på vad hon hette. Elma tycktes märkligt för dem när det var en tjej, eftersom Elmar är ett pojknamn i Tyskland...

Som tur är pratar familjefadern svenska, utomordentlig sådan dessutom med tanke på att han bara bott i Sverige i två år tidigare, 1969-70! Sonen i familjen kontrade med en mening på svenska, den enda han kunde sa han. En mycket användbar fras (?): "Var kan man lämna tomburkar? "
Kanske lite onödigt att fråga om man nu ändå inte förstår svaret, men i alla fall! :-D
Mycket trevliga människor, vad vi kunde förstå i alla fall! Vi skrattade gott i deras sällskap, om de skrattade med oss eller åt oss låter jag bli att fundera över.. ;-)

De håller som bäst på med omfattande renoveringar av morfars hus. Verkar som att de planlagt varenda minut de kommande fyra veckorna de ska vara där uppe. Verkligen jättekul att huset blir väl omhändertaget i de nya ägarhänderna! Ska se om vi kan få till en tripp uppöver snart så vi får se hur arbetet fortskrider.