Igår var det en riktig fixardag. Här hemma känns det nämligen som det nuförtiden när man helt plötsligt tycker sig ha tid med saker som att fixa med blommorna och baka. Saker som tidigare inte alls upptog särskilt lång tid av ens liv tycks nu på något sätt uppta mycket mer tid. Åtminstone känns det svårare att få tid för dem. Tänk vad en till liten familjemedlem kan åstadkomma! Hur som helst så "hann" jag både fixa med pelargonerna och byta ut pärlhyacinterna och påskliljorna i krukan ute på balkongen mot små minipenséer istället. Handlade gjorde vi också, ingen stress, bara lungt och skönt hela dagen.

Vi fortsatte till mormor och morfar som också de hade fixardag. Min lilla pappa var i full färd med att behandla de nya brädorna på altanen, men som ni ser tog han kvickt en paus när nu Elma kom på besök, gjorde inte ens färdigt den brädan han höll på med....


Mormor hade trädgårdstjänst och pysslade med rabatter och krattning


Se´n blev det fika och Gurli och Örjan kom och hälsade på! Elma fick en present, ja eller två egentligen! Små söta askar för hennes första lock och första tand!



Jag fick en present av min egen kropp! Nu när vår första bröllopsdag står för dörren behagade mina fingrar äntligen bli så små att jag kunde ha på mig ringarna igen! Jag har sedan en tid tillbaka kunnat ha en av ringarna på ringfingret men inte förrän igår fick jag dit båda tillsammans. Äntligen! :-)



Elma var på gott humör återstoden av kvällen men hade ingen lust att titta på morfar, hennes egna fingrar var mycket mer intressanta, det var lite dejavu från episoden med fingrarna för några veckor sedan. Tänk att hon hittade fötterna före händerna, man tycker ju att det kunde vara närmare till HANDS med just händerna!.....



Tänk så nära de kan komma! Och ibland e de lite längre bort. Jättekonstigt! Eller hur mormor?