Visst måste det väl vara helgkänning...
....när den lilla somnar om efter morgonvällingen och inte slår upp sina blå förrän vid halv nio
....när solen strålar så man bara längtar ut på en långpromenad och faktiskt även genomför den också med tanke på kommande dagars förmodade gottigheter...
....när man återigen, för säkert fyrtioelfte gången med lagom trevlig röst, helt utan minsta tecken på nervsammanbrott, manar sitt barn att inte dra ut antennsladden ur väggen med andemeningen att det säkert finns både ett och annat matnyttigare att uppleva här i världen, och dessutom har förvissningen att pappan snart ska komma hem och överta tjatandet...
....när man går till frissan och faktiskt, trots det märkbara hålet i plånboken, känner sig nöjd när man går därifrån...
.... när man fixar just den där lilla extra touchen så middagen blir en succéartad smakupplevelse....
....när man får en halvtimmes skrattattack av det smackande ljud som uppstår när dottern försöker äta upp sin fars öra....
...och man känner sig så trött så man skulle kunna gå och lägga sig redan innan IDOL börjar, men ändå inte gör det förrän programmet är slut och man dessutom, förmodligen med tandpetare som ögonlocksupphållare, därefter kämpat sig igenom en segig långfilm också innan man slutligen kryper ned under täcket.....

pasta Emsestyle


En puss pappa!



Nä...skoja bara... jag vill ha ÖRAT!!!



sluuuurp!!


Aaah! Det va mumsigt pappa!


Bara liiiiite till....


.... gokväll på er och trevlig försmak på helgen!!