Ska det börjas nu?

Igår kom huvudvärken smygande. Tilltog under kvällen, varade natten och hade inte lämnat mig ens nu imorse. Inte vanligt med huvudvärk för mig. Inte den här typen iaf. Som en tving som spänts åt över tinningarna och med en känsla av att ögonen ska ploppa ur skallen. Jag, som aldrig tar en alvedon ens, gjorde tillochmed försök med det imorse(!). Icke till hjälp, dock. Då började jag fundera över mitt hälsoläge. Tänkte det var bäst att slå en pling till barnmorskan. Fick dock inte tag på dem förrän jag kom på jobbet. Fick tag och fick tag på, förresten - nej inte ens det, man får gott finna sig i att  vänta på att bli uppringd, trots telefontid. Jaja, bättre det än att sitta i telefonkö iaf... Hur som helst fick jag en tid för blodtrycksmätning till kl.10.15.   Vankade mig upp till BMM (barnmorskemottagningen, som jag försöker förstå att det heter istället för MVC), satt max två minuter i väntrummet inann jag blev inkallad och sedan var utslaget 148/90 på mätaren. Fick vänta tio minuter till. Omtag. Nytt värde: 120/90. -Högt undertryck. Inte alls akuthögt, men tillräckligt för att de skulle humma och sucka och grubbla över saken iaf. I samband med min huvudvärk inte så lämpligt uppenbarligen. Åsså en etta på proteinuriskalan också. Ingen katastrof det heller, men sammantaget inte riktigt bra status, så order blev: "-hem och vila!". Jobba var INTE lämpligt tydligen....speciellt inte med så mycket att  göra som vi skulle ha på jobbet idag antagligen....
Ny tid på BMM på fredag morgon. Jag blir således hemma imorgon också. Mina sista två dagar på jobbet blev tydligen inte idag och imorn utan igår och i förrgår då. Lite snopet.....

För er som inte vet så har jag dessutom sagt upp mig. Fått nytt jobb på nytt ställe, tillsammans med en av mina nuvarande kollegor :-). Även om jag tänkt vara mammaledig först, innan det ska börja jobbas nånting alls. Så nu har jag liksom gjort min SISTA dag på nuvarande ställe då....konstig känsla, men, det har nog egentligen inte riktigt sjunkit in heller, vi får väl se hur lång tid det tar innan verkligheten kommer ikapp......

Förra graviditetens slutdel innebar ju ett evigt rännande för blodtryckskontroller, proteinvärden och CTG-kurvor. Jag börjar få lite dejavu-känsla av det här nu tycker jag. Och svullnaden i kroppen har börjat göra sig påmind också. Nu har jag gått upp ett kilo på bara fem dagar :-(. Tjocka händer och fötter, fortfarande inte alls lika illa som sist, men det kan ju hinna bli på de potentiella dryga 5 veckorna som kan var kvar.... jaja, nu sitter jag med fötterna högt (att ligga på rygg är en pina för ryggen och illamåendet så det undviker jag i möjligaste mån.) Nu ska vi se om jag kan drista mig till en liten tupplur också kanske, skulle nog sitta fint, om bara huvudvärken kunde ge med sig......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0