Våren har anlänt

till våra breddgrader. Som vanligt är det vårsolen som behöver göra sig påmind för att jag ska vakna ur min vinterdvala. När jag väl laddat upp med energi, försöker jag (märkligt nog?) komma på så många saker som möjligt att göra av med den på igen.... Det ger en aning tidspanik och farhågor om att sommaren som vanligt kommer att vara för kort. Men.  Jag försöker lära mig att stanna upp lite mitt i min hinnamedhets. Andas lite och njuta av nuet.....

på förmiddagen tog vi en härlig långpromenad. Manne sussade i vagnen. Elma liftade bitvis, bitvis sprang/hetsade morsan att hålla tempot. Farsan tog det med ro, men kom fram samtidigt i alla fall, på nåt märkligt vis ;-)
Väl hemma fixades lite fika i solen, å sedan en snabb vända trädgårdsfix/hobbyfoto.

Elma skulle samla nedfallna kvistar..... men det var tydligen roligare att samla torrt gräs.....
Nya skottkärran lyste ikapp med henne när det gällde arbetsglädjen i alla fall...

Liten vårgosse utforskade nya marker på vingliga ben
Även om man tippar på rumpan ibland gäller det att hålla minen uppe och vinka till publiken/paparazzin ...
Som vanligt landar jag ganska snart i nåt imaginärt blommoln och drar mig på nåt magiskt, magnetiskt sätt ned i planläge, för att föreviga nytt spirande liv.

Efter viss tid börjar dottern lessna på min bristande uppmärksamhet. Ursinnesblodet rusar utan min vetskap och precis när jag ska föreviga den utslagna scillan händer detta...........

Jag vaknar raskt ur mitt blommoln och visar förmodligen rätt tydligt min irritation över denna typ av uppmärksamhetspockande. Det finns bättre sätt, manar jag, sörjer den enda utslagna scillan, som gått sitt öde till mötes och ligger platt på marken. Dottern demonstrerar ytterligare. Lägger sig åxå platt på marken.
Säger att jag INTE FÅR ta kort på blommorna, inte på henne (så som oftast alltså), inte på NÅÅÅÅÅT....
...... ångrar sig visst sedan en aning och pekar under altanen:
-Du kan ta kort på de där tycker jag! Syftar på brädhögen som väntar på att bli staketpinnar....

Jahaja. Bara hon får bestämma, så går det bra. Sin mamma oppidan ;-)

Nu var mitt intresse för just den där brädhögen inte så skyhögt just idag, så jag smygtog nåt foto på några blivande scilla, sen fick det vara bra för idag, liksom .... Elma och jag gick å tömde skottkärran på komposten istället.
:-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0