Feberyran

...satt kvar i flera dagar. Inte hjälpte det nån tand att tränga igenom i alla fall. Kanske (förhoppningsvis?) var det istället någon tredagarsfeber det handlade om. Ledset värre har det varit för sonen i alla fall. Gnissel och gny blandat med ordentliga alarm i de tonarterna där öronen, åtminstone på de närstående, fullständigt liksom skär ihop. Och de två senaste nätterna, när febern faktiskt vikt hädan och vi börjar ana litens normala, harmoniska energinivå, så har bakslaget kommit på småtimmarna istället.
Den föregående natten hade jag (o)passande nog lämnat hemmet till förmån för Kickoff med nya jobbfamiljen. Inkvarterad på Östanskär jakt och konferens, kunde jag ses åtnjuta utbildning, samvaro med nya kamraterna, jacuzzi under bar himmel och snötyngda tallar,  fantastiskt krubb, deltagande i det vinnande laget vid musiktävlingen - ja tillochmed på dansgolvet återfanns jag senare delen av kvällen. :-)

Paus för mig alltså. Dubbelt jobb för Peppe. Inatt turades vi om. Tröttheten kom efter. Mina ögonlock går på halvfart i skrivande stund. Peppe tog ofrivillig sovmorgon i en och en halv timme extra eftersom klockan inte riktigt orkade med det tunga uppdraget att häva hans slummer (och frugan hans,tillsammans med sonen), intagit rummet intill för att om möjligt störa lite mindre........

Mitt i moset har vi börjat renoveringen av barnrummet också. Lite fler måsten som hänger över en, kan väl inte vara fel, eller? ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0