När vi satte oss i bilen för att åka mot Matfors stod termometern på 10ºC. Skönt tyckte vi. Äntligen vår! Men när vi kört de två milen i västlig riktning orkade kvicksilvret stundvis upp till hela 18ºC! Det var värst vad den våren hastade förbi... Som en bekant sa häromdagen: I södra Sverige är våren en årstid, här uppe i Norrland är det bara en händelse. Stämde ju extra bra i år tydligen.... men men... det blir väl bakslag fortare än man hinner säga gräsmatta.........
Vår huslängtan blir så påtaglig av den här årstiden dessutom. Det är ju i några månader från och med nu man verkligen saknar att kunna gå ut på tomten, påta i trädgårdstäppan, ta en kopp kaffe i bersån eller bara sitta och gona sig mot en varm södervägg......... Men inget passande objekt står till buds just nu, vad vi har kunnat se. Men vi har inte gett upp. förr eller senare måste väl det där perfekta läget dyka upp.....

Idag märkte jag förresten att min porslinsblomma har börjat visa upp sig från sin bästa sida. Men bara i smyg såklart. Hade gömt sig bakom pelargongrannen den lilla busen. Varför något så vackert ska behöva vara så blygt måste man ju få undra....



Det vackraste vi har tänkte också gömma sig idag.... mössan var lite stor så stackaren hade den på trekvart så fort hon vred på nacken :-D