Det bidde ingenting. Bidde det ingenting? Nej, det bidde ingenting.
Huset i sig var ju kanonfint, det visste jag ju sedan tidigare, som sagt. Stilmässigt kanoncharmigt och helt rätt känsla invändigt. Det är ändå bra att man får chansen att titta fler än en gång på objekten, man ser och tänker på mer än vid bara första glutten när man bara känner sig upptagen av allt fint. Dessutom var det mer snö som smält nu och det var lättare att gå runt huset och kika. då såg vi att grunden spruckit så en del av den höll på att glida ut framför huset. Såg inte skoj ut, vill jag lova. Utöver det var det eget avlopp med trekammarbrunn och det såg tydligen INTE bra ut. (Jag kan ju verkligen inget om sån´t, men har ju turen att ha make och svärfar som gör det istället!) De hade däremot inte så mycket att anmärka på insidan av huset, även om det gamla golvet var misstänkt svajigt och det fanns risk för att man måste byta det. Vi kom fram till att det var mycket tråkiga saker vi skulle bli tvungna att fixa till, saker man inte märker så stor skillnad på själv men som kostar mycket kosing, så vi hoppar över chansen till detta objekt. Granntomten låg också knepigt nära för att vara så på landet och kikade man in på den så var det en riktig skrothög runt huset. Inte vad man gärna vill vakna upp till varje mogon kändes det som. Mamma och jag konstaterade också att det låg lite väl mörkt till, verkade inte vara många minuter sol på det huset under dagen, så konklusionen måste alltså bli att vi får leta efter ett likadant hus, fast i bätte skick och någon annanstans... förmodligen inte lätt, men det känns ändå bäst så.

Det blev ingen babysång igår heller. Elmas humör var verkligen på botten, men vid 13-tiden lyckades jag få henne somna i vagnen och där sov hon länge, vaknade, åt en skvätt och sov sedan framåt 14-tiden igen. Då kom mormor hit och det gjorde Elma på strålande humör! Senare åkte vi hem till lilla Elin som nu fått lämna sjukhuset tillsammans med sina föräldrar. Där blev vi bjudna på lite lunchfika och sällskapde även med N-Js föräldrar som kommit upp från Skåne för att överlämna den mest underbara vagga man kunnat tänka sig. En släktvagga, från 1880-talet tror jag den var. jättehäftig! Senare på eftermiddagen åkte vi hem, fixade middag till mamma, mig och P, åkte på husvisningen och sedan hem till mammas kompis som länge längtat efter att få träffa Elma.

Sommarfina kläder fick Elma i present av henne också! kortet är målat av mun-och fotmålare. Lite häftigt tycker jag! Jättefint, synd att jag klantat bort en del av motivet med blixten bara



Mammas goding sitter och vinkar i babysittern idag, glad som en lärka!
Vi hoppas dagen fortsätter i samma anda! :-)