Kameran har nu fångat en liten dam som är ute och stapplar. Svårt att se när det inte är rörliga bilder vi talar om kanske, men nog är hon lycklig över sin nya kunskap alltid :-D.
Lite knepigt dock, det faktum att hon hellre går ju senare på dagen det är. Jag tänkte att det kanske borde vara tvärtom, att det går lättare när man är nysövd och utvilad, men inte här inte. Nej, det tar liksom några timmar innan hon kommer över sin feghet vare dag. Liksom drar sig till minnes att det faktiskt gick bra att ta sig fram på fossingarna igår. Eller är det just det faktum att hon är så trött på kvällen och inte orkar oroa sig så mycket för att ramla som är grejen? Som att gå i sömnen kanske. ;-)

Idag var första försöket igång strax efter gröten sjunkit ned i magen så här på tidiga eftermiddagen i alla fall:


Och oj oj oj så hon påminner mig om min egen lilla morfar på den här bilden, så himla go! :-D