Mitt lilla busfrö är inte riktigt att lita på. Hon har hållit sig bra länge nu. Bara tittat, möjligtvis petat lite, lite, försiktigt, eller konstaterat att barren på det nya trädet i vardagsrummet inte var särskilt gosiga av sig.  Men när jag vände ryggen till vid frukosten idag och hon satt på golvet och lekte blev det andra bullar.
Jag hajade till av nåt gnek-gnissligt ljud och vände mig om. Då visar det sig attt den lilla sitter i skräddarlik position, och med ett brett leende på läpparna pillrar med en isärplockad julgranskula. Naturligtvis en av det finare slaget, i glas. Hon är precis i full färd med att undersöka det lilla metallhänget, som hon lyckats plocka ut från metallstoppet, i munnen.. Som grädde på moset ligger det en, dock ännu oskövlad halmängel på golvet också och väntar på sin tur. *suck* Jag som tyckte att det gick så bra. Ingen skada skedd nu då, kulan gick att plocka ihop, inget kras och inget fastnade i halsen, men jag antar att julgransräderna bara har börjat.....

Igår hade vi en shoppingdag på stan. Fikade på chokladhuset. Vår vana trogen. Trots snöstormen. Trots att inte vagnen går in genom dörren ens och måste stå ute i yrvädret. Vi gjorde en visit på mitt nystajlade jobb, det blev riktigt ljust och fint, så ljust att man säkert kan hålla sig vaken och alert där nån timme iaf. Den artonde är det dags igen. Då börjar mina tvådagarsveckor på riktigt. Än så länge har det ju varit rena räkmackan, med två arbetsdagar sesan första november, och resten semester. Men det får väl gå sedan också. Jag har ju provat, i alla fall, försöker påminna mig om att det inte är så hemskt som jag vill föreställa mig....

Vi fortsatte stadsrundan i butikerna och inhandlade lite smått och gott. Drog sedan till fillan för lite middag och åkte framåt kvällningen hem och myste till i soffan med en film. Vi funderade på att gå ut och äta. Fira dagen vi träffades, och dagen vi förlovade oss. Men vi tyckte det var mysigt att bara vara hemma och "ta-det-lugnt-fira" också. Tänk ändå att det är åtta år sedan vi träffades. Usch vad jag känner mig gammal plötsligt. Det är sju år sedan förlovningen också, tänk vad tiden går..............