Det hör kanske inte till kategorin vardagligheter i livet direkt, men igår blev det verklighet för mormor och morfar.
Efter kvällssimning på alnöbadet blev de stoppade några hundra meter innan hemmet. Skroten brann. Överhängande explosionsrisk och evakuering inom en 300-meters radie som påföljd. Och inom den stod alltså deras hus. Snacka om att de kände sig ställda. Inte direkt en massa tillhörigheter man tar med sig när man tar den där femminutersbilvägen för att åka och bada. Nä, mamma hade inte ens mobiltelefonen med sig. Pappa som dessutom skulle hem och packa för att åka med buss till Stockholm imorse fick se sig blåst på den resan. Det gick ju varken att packa eller få tag på biljetten. Näpp. Avspärrat i 24 timmar blev budet. Så Elmas morföräldrar har spenderat natten här hos oss istället, får väl kanske vara glada att huset faktiskt står kvar.
Nu har vi fått meddelande om att vägspärren hävts, tidigare än planerat då de oskadliggjort acetylengastuberna som hotade explodera. Skönt! Nu kan min mamma ta emot sin syster med vännina som kommit till stansom det var planerat också och pappa har köpt sig en ny bussbiljett för senare avgång.