Det var inte igår! Snarare kanske nån gång förra hösten. När kölen liksom gick lite djupare i frisimmandets magläge...
Kära mamma insåg det allvarliga i sammanhanget, (das Wasser ist Emses naturliga element, you see ;-)) och drog mig ut till ön för ett simpass. Välbehövligt! Och himlans värdefullt med lite egentid också. Kände en skvätt av mitt forna jag, intet mer förstår ni. När den psykologiska vanan av att kunna simma flertalet kilometer per träningspass ser sanningens ynka kilometer i vitögat går det helt plötsligt upp ett litet ljus: att det faktiskt är rätt långt tillbaka till det forna jaget.... Det är väl så att det 10 år i bortavaro från dylika övningar kanske sätter sin spår och sinkar både kondition och det som förmodligen en gång i tiden var arbetande muskelmassa... :-/


För övrigt kom Ingela och barnen på överraskningsvisit igår också. Trevligt trevligt! Och när jag kastat i mig tacolasagnen som jag knåpat ihop strax innan kvällningen och drog iväg och simmade kom A-K & Elin och fick lite egentid med bror/morbror och en görbusig liten Elma också.


Idag är det dags för BVC-besök. Det varn nästan fyra månader sedan sist nu. Tänk så tiden går! Här ska vägas och mätas, kommer väl en rapport på tillväxten så småningom... :-)