Jag är imponerad. Förvånad. Förundrad. Vilken personlighetsförändring! Från att ha haft eld i baken ifrån tidiga morgon till sena kväll, märker jag nu plötsligt att den lilla damen ibland till och med  kan få för sig att sitta stilla. Alldeles, alldeles stilla. Liksom hänförd av vad en liten bok kan berätta för henne. Någon får gärna läsa för henne, åtminstone ett tag. Sedan vill hon fantisera själv, bläddra i egen ordning i eget tempo. Totte har en väldigt fin boll tydligen, det har hon visat otalet gånger för sin mamma den här eftermiddagen. Tottes nalle är också poppis. Titta! Titta! Titta! Det är nästan det enda ordet i vokabuläret för den lilla damen- men tänk så användbart ändå. :-)

Idag har jag hämtat och lämnat lilla hjärtat på dagis också. För första gången, alldeles själv. Och tänk så bra det gick! glada miner när (fastän/för att?)jag gick och glada miner när jag kom tillbaka. Inte undra på att mammahjärtat blir på bra humör då. :-)