Underligt. Att det första ordet man ska få höra dottern verkligen härma sig säga, ska vara tut. Tut som i när man trycker på mammas näsa. Tut, tut! :-D Mamma och pappa har gällt som ljud sedan hon var fem månader, men fortfarande oklart hur medvetenheten är kring användandet av dessa. Förstår vem mamma och pappa är när det frågas om saken, men mamma och pappa kan fortfarande lika gärna betyda att magen är tom och ett lass mat fordras inom två sekunder , eller att något som man gärna vill ha ligger högt upp på nån hylla så man måste be om nedflyttning av detta innan man kan knåpa sönder det i småbitar......
Tut, alltså. Funkade även lite som tittut när vi busade. Titt-ut eller ti-tut, same same, varför göra skillnad?.....

Ett stopp på E4:an tvingade oss till en avstickare västerut. Tillskillnad från på europavägen kunde man njuta av utsikten där, så vi grämde oss inte för de 45 minuter extra det innebar i vår restid, utan bara njöt av vyerna.

Nu är vi på väg hem. Hem till till Elma igen. Jag, P och Elina i bilen. Trötta av- men ändå mycket nöjda med gårdagen.
Farfar är nu också påväg hem. Hem till vila, lycka, lugn och ro. Ett fint farväl av honom fick vi. Personligt, vackert och nära, var de vanligaste kommentarerna vi fick från begravningsdeltagarna. Jag kan inte annat än instämma. Det blir något särskilt när prästen känner till den avlidne och kan relatera med sina egna reflektioner och erfarenheter av honom. Hon förmedlade en fin resumé av hans liv, där hans mångsidighet och välvilja verkligen belystes på ett fint sätt. Spridda verk i mänskliga och instrumentala toner i enlighet med farfars egna önskemål som gick rakt in i hjärtat framfördes. Svårt att få ett bättre avslut. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det känns lite overkligt fortfarande. Det är som att en hel epok har gått i graven. Så mycket kunskap som inte längre kan förmedlas, så mycket kämpaglöd och hjärtinnerlig värme som bara slutat alstras. Knepig känsla det där. Fortfarande tror jag att han bara är borta för ett litet tag. Att han snart kommer tillbaka så jag kan få höra hans fantastiska livsberättelser, läsa en av hans nya dikter eller lyssna till hans munspelstoner igen. Jag tror jag ska försöka stanna vid den känslan. Tills vi ses igen. <3

Jag satte Elma i hennes matstol. Uppenbarligen var hon hungrig. Irriterad på att mackan dröjde. Kom plötsligt på vad som brukar krävas som motprestation för att få mat, en haklapp, javisst! Fick tag på objektet som låg en halv armslängd bort, satte den omsorgsfullt runt halsen, och sprack upp i ett solskensleende.... väntade sig beröm. Beröm kom. Sedan kliade det för mycket i mina fingrar. Jag var tvungen att vända haklappen åt rätt håll :-D .....

Inget arbete och slit idag inte. Tog en sväng bort till lillmoster på förmiddagen, åt  lunch med henne,m fortsatte sedan till fots bort till Filip och Janne där det blev fika för oss och bus för de små. Nåja, de små ville visst också ha fika, å tusan vet om det inte kliade lite i lekfingrarna på... ja... åtminstone mig ;-).

För att slippa fikaångesten promenerade vi tillsammans med grabbarna vidare till Maxi, handlade lite förnödenheter, släppte hem grabbarna åt sitt håll och återvände småningom hem till moster där vi fick oss lite middag också.

En husvisning för A-K och N-Js räkning har vi hunnit med också. Vi får väl se om de slår till eller inte.

Avrundar nu dagen med lite tv-tittande samtidigt som vi bävar lite inför kommande dagars utlovade snökaos. Vi som ska åka ned på begravning och allt. Typiskt att det ska bli busväder då. Elma lämnar vi hos kusinelin m. familj. Det blir nog bra, fast attan vad vi kommer sakna henne hela dagen :-/

några bilder från födelsedagskvällen och lördagseftermiddagen

OCH datorn, vill min söta syster, som sitter och hökar bredvid mig just nu, påminna mig om. :-D
Sitter nämligen hos mams å paps och väntar på att middagen ska bli serverad. Visst har man det bra! Vi kom nyss hit efter dagens babysimsomgång i Matfors. Härligt, som vanligt!
Annars har dagen gått i begravningstecken, först klädletande inför torsdagen, sedan komponerande av programmet. Oj, vad jag saknar lilla farfar. Det sköljer över en som vågor ibland. Man får trösta sig med att han slipper plågas längre. Det finns ju ljuspunkter i tillvaron också som tur är. Igår hade vi ju Elmas ettårskalas nummer två.  Fler fina presenter, och mer trevligt sällskap. Svårt att ha mungiporna nedåt då. Det gick tillochmed rätt bra att jobba. Kändes helt överkomligt med gårdagens 5 timmar på arbetsplatsen. Ska försöka ha det i minnet inför morgondagens nio dito.

Första kalas som hon hade sig själv att hylla i alla fall. Ettårskalas nummer 1. Här följer två bildkompositiooner sedan senast. Elmas lycka= mormors mobiltelefon, presentöppning på födelsedagens morgon och ett gäng kalasande kompisar.  En mycket trevlig dag tycker vi, med både sällskap och tårta! Elma har fått många fina presenter också, tack så mycket! <3

De traditionsenliga månadsresuméerna är numera ett minne blott. Här presenteras istället stolt en årsresumé!:

För precis ett år sedan. Det var då det startade på riktigt. Jag var hos A-K och N-J och hjälpte den senare att rota fram saker ur deras flyttkartonger. Jag lyfte å kånkade, med siktet väl inställt. här skulle det komma en bebis snart! Och klåen vet om det inte funkerade. Efter ett par timmar började värkarna kännas ordentligt, jag blev nästan nervös att Peter inte skulle hinna hem från jobbet.. *heh* Tidspessimisten Emse ni vet, hon fick ju vänta mer än ett dygn till på den lilla floffen, men den natten sov jag ändå inte en blund. Höll koll på tiden mellan värkarna, väntade, väntade, väntade på att de mer än tillfälligt skulle närma sig de där 3-4 minuterna så vi skulle få åka in någon gång....

Vänta, vänta, vänta... det måste väl vara något av det mest nervpåfrestande som finns. Man vet att det kommer, snart, och strax ännu mer snart, men ändå alldeles, alldeles för långsamt....
Så det här året bestämde jag mig för att tjuvstarta. Tjuvstarta födelsedagsfirandet. Inte vänta mig blå och gul. Nej, jag traskade iväg till Malin, å köpte ett par byxor och en tröja till min lilla vän. Åsså har hon fått dem i förskott och vi får fira både tidigare och längre. Åtminstone i dagarna tre! Fiffigt, intesant? :-D

Två små trollungar befann sig under mitt beskydd på förmiddagen idag.
Jag fick nämligen äran att ha Filip på lån ett litet tag. Mys mys! Ja... å som sagt, en hel del bus... precis som det ska va´! :-D

Siktet inställt... ofta på samma sak....


skulle så gärna vilja pilla lite... bara lite.... snälla mamma...bara liiiiite.... inte?... då väntar jag väl till du inte ser på då....


pass på!


vilken stil...

fröken filur

tänk att just det man vill ha alltid ska behöva ligga så högt upp...
hittade varsitt tillhåll att trixa med pusselbitar i....
go å gla´ :-D

Vi hade en härlig dag igår. En riktig ledigdag. Åkte till Johann på förmiddagen och blev bjudna på lunch. Supergod torsklåda med pressad potatis till, åsså lite fika på det. Mums!  Elma fick en alldeles underbar present också. En broderad kudde med sitt namn och fyra små söta valpar på. Jättefin, och vilket jättejobb som ligger bakom den, helt otroligt! När vi kom hem gick hon omkring och bar på den kramade och pussade på den. Mitt lilla gogryn!

Framåt kvällningen kom mormor hit och lekte med Elma medan vi tog oss en simtur på Alnö. Fick i alla fall ihop några meter fler än förra veckan. :-)

Men det var väl ingen som hade trott nåt annat. Det går ju ganska bra när man väl är på plats. I och för sig så var de tre förmiddagstimmarna de längsta på läääänge, men helt plötsligt så hade man klarat av de där nio timmarna ändå, på nåt underligt vis.

Jag är så glad att du finns, underbara lilla vän!
Här en färglad variant av en svartvit tidningsexemplarskopia från i lördags :-)

Vara-utan-Elma-ångest
Jag-kan-ingenting-på-jobbet-längre-ångest
Vara-trevlig-med alla-hela-dagen-ångest
Orka-med-ett-styrelsemöte-också-ångest

ja.... fy bubblan för ångest. Jag vet. Jag skulle ju inte ha ångest den här gången....
Men den liksom trängde sig på ändå. Brutalt. Ovälkommen. Hoppas den släpper så att jag somnar innan jag borde vakna....

God natt!! .... GOD natt......

• Är jag på banan igen
• Har jag fått energi till att lägga upp lite fräscha, uppdaterade foton
• *Wiiiihoooo* :-D

Gumsan filosoferar kring morfars tofflor..



klurar på bus...

hittar något hon skulle vilja ha...

blir sur när hon inte får som hon vill...ibland på nåt underligt vis till och med i dubbel dos....

busar sedan lite till...


tar sedan fram soffkudden, lägger den på golvet och vilar sig i ett par sekunder innan hon busar vidare :-D

Jag tänker inte alls sluta klaga! Jag tänker klaga mycket mer! Fortfarande risig i kistan. Fortfarande MAGSJUK som det så ångestväckande heter. Usch och fy! Nä, jag vill bli bra nu! Nu nu nu nu nu!

Måste ha ätit nåt mindre lämpligt. Mage i uppror :-(. Mår iiiilla. Fy för det!
Gumsan hade nog en liten febersläng inatt, efter gårdagens vaccnindos. Ville INTE ligga i sin egen säng utan låg och värmde upp mig istället. Mysigt med en liten kamin ibland, även om jag helst såg att hon aldrig hade feber. Fortfarande aningens höjd kroppstemp på pyran, men hon verkar iövrigt pigg så nu ska jag sluta klaga!

Bara en vecka kvar nu till ettårsdagen, tänka sig! :-)

Både idag och igår. Börjar det så smått bli en vana? Kan jag inte tänka mig, men iaf ;-).....
Jo 1500m i bassängen igår, och två timmars barnvagnskörande idag.
Elma gillar att åka vagn. Ute som inne, sitter gärna i sin lilla gåvagn, men akta´re vad hon ber ihärdigt om skjuts, för det ska röra på sig ser ni, annars är det väl ingen idé att åka vagn om man måste köra den själv.......

Just nu:

Idag är det åtta år sedan vi faktiskt blev tillsammans Peter och jag. Åtta år! Ja, jag tjatade ju om det den 28/12 också, som var första gången vi träffades alls. Det har fortfarande inte riktigt sjunkit in ändå.
Gjorde en liten tillbakablick på åren som gått. De första åren har inga digitalfoton, de första kom med min kamera, till min examen, 2005.
Här en åldrande resumé från -05 till -09
Visst syns det att vi ändrar oss från år till år. Men inget slår den skillnaden som kom förra året, då vi liksom blev en till! :-)

Vi har klantat till det lite Peter och jag. P jobbar på den stora födelsedagen (iaf ett tag) och jag jobbar på bästa lördagen efteråt (iaf ett tag), men hursomhelst, här kommer en liten hälsning från Elma, som tänker ha öppet hus! :-)

För en gångs skull kan jag inte sova. Det var som vanligt nästan omöjligt att somna igår- det har jag nog mer eller mindre blivit van nu- men inte att vakna några timmar senare alldeles rastlös. Att stiga upp strax efter kl. 06.00 tillhör inte mina vardagsrutiner längre. För mycket som snurrar i huvudet för att jag ska kunna slappna av nu kanske. Lite många måsten och överhängande orosmoment. Men men. Vi kan väl hoppas jag får en rekyl ikväll, så det blir lättare att somna då då.

Igår var vi ju på kalas hos Filip. Mumsade tårta och kalasade. :-) Sen for vi till mormor, när morfar också anslöt efter någon timme blev han mottagen med öppna armar av den lilla, som kom emot honom med sin största kram. *myys* :-D

Får se vad vi ska hitta på idag. Stöka undan lite jul troligen, det känns som det är på tiden nu, även om tjugondag knut -tillika Elmas beräknade nedkomstdatum i fjol- ännu är ett par dagar bort i tiden.

Idag har vi varit på visning. Av en skokartong. En sån platt liten enplanslåda, med lika platt tak. Fick klaustrofobiknottror upp till öronen, javisst, men det var ändå en otroligt fin liten låda. Trodde aldrig jag skulle kunna tänka mig att bo i en, men uppenbarligen omprioriterar vi hela tiden. Tydligen har vi blivit aningens desperata att få ha fötterna på jorden även när vi är hemma ;-).
När det kom till kritan kändes det ändå inte som att det var något för oss. I alla fall inte den här gången. Vi får sväva i luften med fossingarna ett tag till.........

Jag har fallit för grupptrycket. Givit mig in i gemenskapen av det för mig hittills så okända. Precis som min lilla syster. Med gemensamma krafter skapade vi oss varsitt tillhåll.
Härmed är vi nu deltagare i
F A C E B O O K  :-O

Tänk, ibland får man som man vill! Det gäller visst bara att vilja rätt saker... ;-)
Igår var det nåt vajsing med mitt huvud, det ville liksom inte samarbeta med övriga mig igår, nä jag var seg och trött och kinkig. Tur att lillmoster kom hit och underhöll Elma. Det märktes verkligen på lilla fröken att hon uppskattade sin mosters besök. Det utdelades mängder av kramar under eftermiddagen. :-D
Idag känns det som jag är på banan igen, så vi ska försöka ta oss ut på en långpromenad nån gång mitt på dagen. Kylan har vi trotsat förut utan problem, så det ska nog gå bra idag också, förbehållet att det inte blåser en massa förstås.
Framåt kvällen väntar vi hem mormor och morfar, som spenderat sin vecka i Täby för att ordna med allt inför begravningen av min farfar. Jag tror nog att Elma har längtat efter dem ordentligt, men jag har en känsla av att det är besvarat minst dubbelt upp! ;-)

Avslutar med att bjuda på lite värmande sommarbilder såhär i dessa bistra januaridagar

Kallt kallt kallt. När vi åkte hem från farmor och farfar nyss, så sjönk kvicksilvret  bitvis ända ned till -29ºC. Kallt så det räcker och blir över. Nog för att jag inte gillar när det är för varmt heller, nä, jag e en sån som gärna hittar orsaker att klaga, tror jag ;-P

Men det var inte lika kallt tidigare idag. Ändå räckte det med det tjog som faktiskt var. Elma var påbylsad i otalet lager kläder, åkpåse, invirad i två täcken och en filt + en halsduk runt halva ansiktet. Glad ändå. Hon fick åka sparklåda igen! Vi åkte förstås inte så länge heller, men tydligen tillräckligt länge för att hon skulle somna däri. Kanske blev för varmt och mysigt? Nja, men ändå....

Här några busfrön från våra tappra försök att få en bild att skicka in till tidningen,  kommande födelsedag är ju inte så långt bort längre har vi upptäckt...


Och nä, det blev inte nåt av de här tre, trots att de såklart är alldeles oslagbart söta, vi tog istället ett lite lugnare foto, om man får uttrycka sig så.. :-D

Ja vi har lämnat tillbaka Elin igen. Igår eftermiddag närmare bestämt. Nästan så det blev lite tomt här utan henne. :-)
Fast vi hade ju sällskap av farmor och farfar istället, som kom hit på middag. Kul för gumsan, som fick rå om dem alldeles själv här hemma för en gångs skull. Allra mest myste hon nog när hon satt i farfars knä och han matade henne med efterrätt. Hon som vanligtvis är så spattig och intensiv, satt riktigt snällt och fint och uppträdde på ett sätt som gjorde att man nästan kunde tro att hon var väluppfostrad ;-D

Nu ska vi göra ett besök hos lillmoster snart tror jag, ska bara klä på oss femtielva lager kläder först. Kylan skulle visst klamra sig fast ordentligt nu några dagar som det lät. Kanske tur vi inte bor i Sveg, det gissades bli runt 40 (!) minusgrader där borta i dagarna.....

Så skönt, så skönt!
Elin somnade sådär strax före fyra och sov sedan ända fram till halv tio. Elma vaknade efter klockan sex, fick välling av sin lilla pappa, lekte ett tag i sängen och somnade sedan om även hon, och sov till halv tio. Oj så förvånade de såg ut, de små sötisarna när de upptäckte att det fanns en liten kusin i sängen också när de vaknade på morgonen. Satt och log åt varandra, och klappade varandra så fint. Goknopparna! :-)

Lite gröt och ersättning till den lilla, (som åt med god aptit, utan att för den sakens skull ens ha klagat ett litet knyst sedan vi avbröt återinsomningsförsöket), ett glas mjölk och en morgontidning till mig. Ska se om inte det kan få fart på sömnbehovet.....

Klarvakna. Vi verkar inte kunna skylla på fullmånen eller nåt annat sånt där halvmagiskt. Kanske har vi bara vänt på dygnet lite ändå. Jag hade ingen ro att somna, och Elin, som ändå somnade vid elvatiden,slog upp sina ögon igen vid tvåtiden, och tycks vara minst lika klarvaken hon. Så nu struntar vi i att sova ett litet tag. P och Elmis sussar sött, Elin leker på golvet och jag skriver ett blogginlägg, förhoppningsvis inte i sömnen........

Mja, vet inte vad det blir för namn på denna kombo av samma välbehövda kille, men bilden e fin iaf! :-D

Idag är vi föräldrar x 2. Elins egentliga är däckade i feber båda två så vi har deras lilla gumma under vårt beskydd också. Hon är så snäll, äter och sover och gnäller inte över något. -Åtminstone inte hittills, kanske det är bäst att tillägga, annars kanske jag får äta upp det...- I alla fall tog vi oss en promenad i det alldeles lagom tempererade vintervädret. Elin åkte Elmas vagn, och Elma åkte pulka. Mycket uppskattat hos dem båda! Elin somnade halvvägs och Elma gjorde sitt bästa för att slita ut sina nya handskar genom att imponeras över det vinande ljud som uppstår när man håller ned dem mot backen under pågående färd. När vi kom hem började det mörkna. Det hindrade inte Elma och lillmoster från att vara kreativa och skapa varsinn snöängel. Fina va! :-D
Nu serveras varm choklad i köket här hos mormor och morfar, bäst jag skyndar mig så jag inte blir utan...

på bloggen, fast egentligen är det förrå årets sista foton:
Elma och pappa med sparklådan

Elma med spelet


jag provar nya objektivet....  på julpynt.....


på gumsan och hennes gammelmormor:


på mat... nej f-låt....här e vi tillbaka med det gamla objektivet igen faktiskt...

sparris...till soppan, som blev vår förrätt. Påföljande rätt blev en smördegsinbakad oxfilé med potatisrosett och madeirasky

dessert: pappas fruktsallad, och de andras vaniljkesella-yoghurtglass med honung, digestive, och en syrlig hallonsås med mango..



skål för det nya året!




åsså lite nyårsdagsbus:
sörplar på mammas dragkedjehänge när mamma inte ser på, aja baja! (pappa e fotograf)


spelar fotboll??!!
Med pappa???!!
Verkar otroligt!
Önskar jag hade varit där! ;-)

Idag fyller bloggen ett år! Samma dag som lille Filip! Fast Filip såg dagens ljus redan kl 01.00 och bloggen inte förrän till sena kvällningen. Grattis till lilleman på födelsedagen!
Min blogg ska jag fira lite också, genom att ordentligt kunna se tillbaka på året som gått: (Ja, det är en låååång text, bäst ni hämtar en kopp kaffe om ni ska orka läsa till slutet! ;-))

Januari:
Verkligen en väntans månad. Vi väntade, väntade och väntade. Och belöningen kom 3 veckor in i årets första månad. Med råge! Lilla prinsessan Elma såg dagens ljus den 22:a kl 20.51, vår 52 cm långa lilla guldklimp på 3778g.

Februari:
Denna bitande vintermånad kretsade mest kring behovet av mat och sömn. Både hos mig och lillan vill jag minnas. ;-). Jag lyckades dessutom åka på en febersläng med en hel veckas duration. Men vi trotsade vintervädret och tog oss även en tripp ned till Västerås och Täby för att Elma skulle få träffa sina närmaste släktingar där nere. Vi kommer också på att durspelsmusik och nappen har samma lugnande inverkan på vår lilla tös som ofta är en orolig liten själ som helst vill bli omkringburen i bärselen.

Mars:
Elma fick flera påhälsningar av släkt och vänner, börjar visa upp sin busiga personlighet och skrattar och bubblar tillsammans med sina föräldrar. Liknar sin moster i sättet att snutta på sina fingrar. Besöker sitt livs första spelmansstämma 7 veckor gammal. Jag tog också med mig Elmis på mamma-barn-jympa, där hon iochförsig mest låg på golvet och kikade medan mamman pustade och flåsade bland skivstänger, hantlar och step-up-brädor. Elma provar spjälsäng, babysitter och babygym för första gången, allt med hyfsat goda resultat.

April:
Vårkänslorna börjar anlända, Elma upptäcker sina tår, lär sig rulla runt från rygg till mage, firar sin första högtid, påsk, vi åker ett par vändor till min morfars gamla hus och förbereder oss för överlämnandet till de nya ägarna och den sista veckan av denna vårmånad får Elmas lilla kusin se dagens ljus för första gången. Lilla Elin kom till världen den 25:e. Vi kikade på hus men avstod från budgivning på objektet.

Maj:
Elma får vårbäddat i vagnen när sommartemperaturerna börjar nalkas. Hon avanserar i sin härmning av ladugårdsdjur genom att byta från grisgrymtningar till koråmningar. Vi drog på en tokresa till Värmland för en tretimmars spelkurs, underbart! Det börjar grönska strax innan vår första bröllopsdag. Vi gör en släkt-och-vänner-runda i Stockholm-Västeråstrakten igen. Elma provsmakar puréer men smaskar än så länge hellre på sina fötter. Jag avslutar månaden med mina alldeles egna dagar: födelsedag och morsdag på varandra.

Juni:
Jag trampar hälar med barnvagnen som plog i vårruset . Vi firar en kylig nationaldag, P och jag får oss en tur på Ångermanälven. Elma tränar på att hasa sig bakåt. Vi firar midsommar och dagen efter är det dags för Elma och Elins dubbeldop, en dag som bjuder både på sommarens värsta regnskur och uppsprickningen till vad som blev sommarens två veckor långa värmeplåga. Elma får deltaga i sommarens första utestämma, vid Västanåfallets brus i sommarhettan. Sover gör vi i stugan. Mycket mysigt! Lyckan blir total när vi kommer hem och Elma tar sitt första utedopp i den lilla plastpoolen som vi införskaffat!

Juli:
Elma spräcker sin viktkurva, har plötsligt blivit en liten knubbis. Första tanden bryter igenom och pappan ska äntligen börja sin semester. Elma firar med att sitta fint själv och att åla dit näsan pekar. Pappan firar med att bli sjuk. Inleder en flera veckor lång feberperiod. Vid gummans halvårsdag är båda hennes föräldrar däckade.

Augusti:
Pappan kämpar vidare med sin febrighet, en vecka in i månaden verkar det äntligen ge med sig och vi får ta årets enda badplats dopp. Tempererat som tur var! Ännu en resa söderöver blir av, denna gång till Peters mosters ära, med anledning av hennes femtioårsdag. Elma får feber till kvällen men dagen efter tar hon igen det med att imponera genom att sätta sig upp på egen hand! Med humöret i topp drar vi vidare många mil norrut för årets stämmohöjdpunkt. Några dagars boende i husvagn ska avsluta Peters semester. Det blev dock inte så trevligt som vi hoppats. Peter blir febrig igen och får svårt att andas. Efter en nattlig resa till sjukhuset konstateras proppen i hans lungor och vår värld vänds helt sonika uppochner. Efter flera dagar på sjukhus, först i Sollefteå och sedan i Sundsvall, får jag hem en mycket trött make, med rätt lång väg tillbaka till sin ursprungliga form.
Under tiden tränar Elma att resa sig upp med hjälp av sin omgivning; kökslådor, leksakslådor, stolar och dylikt.
Vi går en privat paltkurs och njuter frukterna av den, Elma får prova gårdens lekplats och även genomföra sitt första babysimspass.

September:
Elma gör ett fotografbesök, vi tittar på hus igen, men backar ur eventuellt köp delvis på grund av det stegrande priset. Elma övar på att ramla på "ett bra sätt", vi drar till Värmland för en spelkurs igen, Elma får en tand i övre tandraden, tränar på att stå utan att hålla i sig, och börjar nu att krypa på knä istället för att åla. Hon får sitt första plåster, får sitta i kundvagnens "barnplats" för första gången. Första magsjukan är en mindre välkommen gäst, men den lämnar kroppen rätt snabbt som tur är. Vi avslutar månaden med att välkomna lille Melvin till världen, samtidigt som vi får njuta av höstens underbara färger.

Oktober:
Första frostnatten har hälsat på, vi hälsar på moster i Umé, Elma får gå på sitt första kalas, som är hos lille Wille som fyller 2 år! Nästa kalas blir fasters 30-årsdag och själv ororar jag mig för stundande månads två jobbdagar...

November:
Att jobba var som tur var inte alls lika jobbigt som jag föreställt mig, ändå var jag glad när de två dagarna var överstökade och jag fick återgå som en del av Elmas vardag igen. Första snön kommer i ett tunnt puder under samma dagar. Pappans första farsdag spenderas i Stöde, med god mat och tårta och hela kittet. Men det är Elma som får en present- Av Kicki. En julklapp. Elmas första! :-) På Måndagarna och tisdagarna är pappan och jag hemma med Elma tillsammans. Måndagarna vigs åt promenad till öppna förskolan i Granloholm t.o.r. samt vistelse där såklart. Tisdagarna Är det babysång i hemmatrakten som gäller. En härlig känsla att få vara hela familjen tillsammans även på vardagarna! En dag har Elma tydligen lärt sig att klättra ur matstolen, sitter plötsligt uppflugen på matbordet och har fått tag på en näve smörgåsrån som hon sitter och mumsar på med rumpan halvägs utanför bordskanten. Vidare tycks hon ha lärt sig känna efter när blöjbyte behövs och försöker -dock ordlöst- kommunicera det på bästa sätt med sina föräldrar.
Elma lär sig stappla några steg i följd utan stöd, tycks förstå innebörden i att vinka- nästan i alla fall. Det är inte alltid saker försvinner bara för att man vinkar åt dem, blir en läxa hon lärt sig ganska snart. Två dagar före pappans födelsedag anländer en liten tremänning till Elma, lilla Cirone, till världen. Pappans kalas väntar sedan och någon dag efter det blir mormor och morfar evakueradei ett dygn hemifrån pga explosionsrisk från bilskroten. Påföljande helg drar vi på 85-årskalas för P:s mormor till Västerås. Innan hemfärden hinner vi med ett besök till min lilla farfar som ligger på sjukhuset, ett besök som visar sig bli sista gången vi får träffa honom, synd att vi inte hade Elma med oss!
När vi kommer hem tar vi vaccinet mot den under hösten så omtalade svininfluensan. Lider av armvärk någon dag och åker sedan på lite halsont och snuva. Fortfarande dock oklart huruvida det ena hade med det andra att göra. Månadens avslut tillika första adventshelgen, firades iform av Melvins dop i Njurunda kyrka.

December:
I månadens gråtrista inledning passar vi på att gona oss inomhus. Andra adventshelgen badar vi i Matfors både lördag och söndag. Lördagen hade vi hyrt badet, 9 familjer med barn födda januari- april 2009. Elma övar sig på att tigga mat, vi upptäcker att hon är ett riktigt matvrak om hon bara får chansen, ingen botten där inte. (Försök att inte fundera på vem hon kan vara släkt med! ;-)) En vecka in i denna månad släpper rädslan för fall, och hon börjar gå, tio och en halv månad gammal! Elma lussar i luciatåg med babysången, utklädd till pepparkaka!
Halvvägs in i månaden stänger öppna förskolan i Granloholm för gott. Politikerna har valt att strypa vår måndagsunderhållning. Tråkigt men sant. Dagen efter kommer snön, och sen kom kylan också. En riktigt kall och snöig andra hälft av årets sista månad fick vi! Pappan och jag och mormor och Johann och A-K och N-J drar på Sisselkonsert mitt i snökaoset. Härligt! Elma får sin första pulkatur och vi har bestämt oss för att trotsa risken för krasade julpynt och klär en julgran i år igen. Elma firar julafton med hela sin stora familj. Juldagen hos stormoster, och på annandagen drar vi ut på premiärtur med sparklådan. En mycket kort tur på grund av isande kyla, snålblåst och vräkande snöfall. På nyårsaftonens tidiga morgon slutar min farfars hjärta för evigt att slå. Ett tråkigt slut på året, även om det kanske var bättre så, än som en dålig start på det nya. Nu får vi försöka se framåt, och vi behöver inte titta särskilt långt för att se Elmas 1-årsdag! Tänk vad tiden går. Jag förstår det fortfarande inte.