Uscha, roligare grejer kan man vara med om. Jag och Peppe (som var hemma idag, för att vara säker på att magsjukan gått över) gick ut en promenad med Elma i vagnen vid ett-tiden. Hon lät lite rosslig när hon snarkade i vagnen, men eftersom hon varit snorig några dagar nu tänkte vi inte mer på det. När vi kom hem en timme senare vaknade hon, och var rosslig som bara tusan. Svårt att andas, och vid varje hostning grät hon av smärta. *stackaren*. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen, som hörde hur det lät och sa att vi borde söka läkare på vårdcentralen idag. Jag ringde vc, där man får ange personnummer och telefonnummer så det ska ringa upp. Vilket de gjorde fyrtio minuter senare, då Elma blivit ännu sämre, och grät för varje andetag hon tog. Helt otröstlig. Vi lyckades få en tid till en kvart senare och kastade på oss kläderna och åkte iväg. I bilen blev hon alldeles dimmig. Stirrade blankt i luften och reagerade inte på tilltal. Usch, läskigt! Plötsligt hävde hon ur sig världens slemhög, och sedan blev det i alla fall lite bättre. Vi rusade upp på mottagningen där det var allmänt kaos. Ingen visste nåt, och tydligen kom vi till fel läkare, för efter ett tag kom det en annan läkare och letade efter oss. Helmysko! Iaf konstaterade de att det inte lät så bra med andningen, men att de inte kunde göra mer för oss eftersom de skulle stänga strax, därför fick vi en remiss till akuten istället. Väl där blev vi fint omhändertagna, Elma fick adrenalin, och alvedon (febern ökade från 37,6ºC hemma hos oss till 39,2ºC på en och en halv timme, så vi hade inte hunnit med det själva. Efter ett tag började krafterna komma åter till lillgrynet. Hur skönt som helst att se! Läkaren tror att det är ett RS-virus som bråkar med vår lilla goding. Lungorna lät "rätt bra" som hon sa, så vi hoppas vi slipper lunginflammation då. Hon har fått lite hostmedicin, och slemlösande iaf, så vi hoppas hon slipper få det lika besvärligt igen. Just nu föröker hon somna i pappas famn. <3