...att känna sig ett år äldre. Ett år klokare, ett år mognare.... jo.... det behövs det med, verkar det tyckas i min omgivning ibland.... hehe... Men liksom ifjol hävdar jag fortfarande att jag känner mig som ett yrsigt litet barn, till sinnet åtminstone... så döm inte boken efter pärmen... eller vad nu ordspråket vill säga.....

En härlig kombo blev det i år då.... när man samtidigt som man känner sig som ett litet barn får fira morsdag, i egen person. Dubbeltårta blev det helt oundvikligt. Den ena delade vi (inklusive mormor (som hade dubbelrätt till tårta hon med -mor x2)och morfar) med mamma Kana och hennes familj, och den andra delade vi med mamma A-K och farmor med kompani. En kanondag, kryddad med fina presenter och en shoppingtur till Birsta med Peppe som lovat mig välja egen present. Tror han tyckte det var skönt att han undkom med att köpa mig ett par skor faktiskt ;-).
när nu dagen lider mot sitt slut börjar jag inse att jag har den största presenten framför mig fortfarande. Två dagar till vi flyttar in i det stora gula nu. Ofattbart snart, riktigt, pirrigt, häftigt snart!  :-)

Elma har hustränat.... gr(u)sklipnning

gräsklipparservice

trädgårdstraktor


samlingsbild farmormor, A-K o barnen :-)


å ja... födelsedagsBARNET  :-D

När man till och med hellre är ute i regnet än stannar inne och packar kartonger och städar, kan man kanske förstå hur tråkigt det är med flyttstäd, eller, i Elmas fall hur gärna hon faktiskt är utomhus....timme efter timme....efter timme.... och blir man kall och blöt ute, får man komma in och bli varm och blöt i badkaret istället :-)

Inte lätt..
Inte alls lätt.
Men.
Man har en chans.
F R U K O S T
Innan:
- Nu går mamma då!
*huvudskak från sida till sida, mungipor raskt pekande mot golvet*
Gröten sätts fram på bordet.
Gröten serveras i tallriken.
Den lilla tittar ner i tallriken.
Den lilla tittar upp på mamma.
Den lilla framkallar ett brett flin, från öra till öra.
Den lilla vinkar med hela armen.
Mamma vinkar tillbaka och smiter iväg....

Hjärtgrynet (klappar händer när vi sjunger en sång)

Tiden fortsätter att rusa iväg. Igår var det sexton månader sedan vi såg vårt lilla gryn för första gången. Igår var också datumet för Elmas första flytt. -Hem till mormor och morfar. Peppe och jag flyttade efter idag. Den 1:a juni går nästa flytt-till huset. Snabbt mellan given nu.....


Det händer mycket i lillans liv alltså. Får se hur hon kommer reagera på dessa miljöförändringar. Vi ser att dagis ger resultat i utvecklingen också. Det är fortfarande ett riktigt uppslitande göra att lämna henne där på morgnarna. Storgråt och högljudda ylanden. Men bara för mammas skull uppenbarligen, så hon garanterat inte ska glömma att Elma vill vara med henne på dagarna. För när mamman vänder åter för att kolla läget och eventuellt döva sitt dåliga samvete, sådär 30 sekunder efter hon lämnat porten, är det minsann tyst igen. Oftast är det maten som får tysta mun. Gröt är gott, nära på oemotståndligt ser ni.... kan få en liten dam att glömma all ilska/medömkan över sin moder på ett litet ögonblick.... Dagispersonalens allra vassaste vapen mot oljudet i denna lilla dams fall....

Hur som helst börjar har hon börjat kommunicera på ett för oss lite lättare vis. Säger neeeeeeiiii och skakar på huvudet när något tilltag inte faller henne i smaken, och växlar till ryska och kallar fram ett daa under ivriga huvudnickningar när något spörsmål sammanfaller med hennes önskningar.....

klättrar själv upp i gungställningen på gården, koordinationen bättras på dag för dag. Pladdrar för övrigt, åtminstone stundtals låååånga haranger på ett språk som torde vara någon korsning mellan japanska, indiska och nåt afrikanskt infödingspråk. Vi får väl se om vi hinner lära oss hennes språk, innan hon (som vi åtminstone hoppas) konverterar till svenska... full fart hela dagarna hur som helst. energin sprutar ut tills den är tvärslut och innan batterierna laddats med vila eller mat, blir det ofta en hel del gnissel, men vad gör det, när de glada stunderna övervägt så mycket senaste veckan....

Hemma i lägenheten trängs flyttkartongerna med dammråttorna, vi hoppas få bort de senare innan de förra ska lämna samma yta, vi har ju en vecka på oss drygt. Mitt i allt kaos är vi hjärtligt tacksamma för vår familj och våra vänner som ställer upp och servar med mat, och gott sällskap, utan att man så mycket som behöver yttra en bokstav för att be om något! <3

För nu spelas våren upp i revy.... Ett gäng mobiluppladdningar följer...
Elma åker buss...

och bil....

å lejon...

klättrar..

gungar...

tältar (nåja, varken utomhus eller sovande men iaf)...

gungar lite mer...

testar att intaga vätska med sugrör...

promenerar med pappsen...

och med storkusin...

tittar på Sundsvall från ovan...

tillsammans med faster och lillkusin..

gräver lite i sanden...

gungar lite mer...

sopar farstukvisten hos farmor och farfar..

luktar på blommorna...

och gräver lite mer i sanden...

sådärja, då har ni fått vad ni tål i bildväg för ett tag va? ;-)

Tack vare gårdagen alltså. Tack vare gårdagens soliga sommardag är mina axlar alldeles rosenrosa. Rosenrasande på mig också kanske, som fortfarande, trots att jag ju borde ha ett drygt kvarts sekels erfarenhet av hur de första sommarstrålarna tar på mitt bleka skinn, och inte återigen utsätta dem för denna misshandel, så står jag likt förbannat barärmat ute i flera timmar och bara myser... ända fram emot kvällningen, när nyss nämnda färg börjar göra sig ordentligt påmind på ett illa svidande vis.

Likafullt var det värt det. Värt att inte svettas sönder och samman, värt att sitta ute och äta, grilla, leka i lekparken och för övrigt bara gomysa alla de där timmarna jag bytt bort mitt helgjobb för. Det var iofs inte min idé att vara ledig, utan chefens, som ville va ledig nästa helg, vilket betyder att jag får en sexdagarsvecka på halsen nu, men det är smällar man får ta liksom....

Dagen idag har vi tillbringat med käraste familjen Eriksson/Mattson. Fika-lunch-bad-middag, en massa bus och massa snack. En härlig dag helt enkelt!

Imorn är det jubileum. för Peppe och mig. Två år med giftasringarna på. Inte illa va! :-D Har vi klarat bra tycker jag. Eller hur?! :-)

Då vare inte alls lika varmt som det varit den här helgen. Snöade tillochmed några flingor innan vi kom till kyrkan... brrr! Men varma inombords var vi såklart! :-)


Se här, rosenrosa även 2008, i ordet rätta bemärkelse :-D

(fotograf: Carina Vallin)


(fotograf: Carina Vallin)

Första sommardagen idag. Jag som inte ens tyckt det varit vår än. Men 19ºC är varmare än vår tycker jag. Långsele vet hur man bjuder till en dag som denna. Cirones dop till ära. Jättefint dop, avrundat med smörgåstårta, gofika och snack vä släkta. Najs najs :-) Sammanfattningsvis en helbra dag! :-)

Sommarfin i ny mössa lagom till dopet. Passade ju inte rosenkoftan direkt, men men, man kan väl inte få allt....

korv mä brö´. Fint det. Ja, först korv, sen brö.... sen smulor över hela församlingshemmet........

De som känner mig som brunett med axellångt hår får tänka om. Det är nya tider nu.  I både färg och form. Det senare alldeles dagsfärskt. Jag har funderat på det de tre senaste gångerna jag gått till frissan (vilket tyvärr dessutom dröjer alldeles för länge mellan gångerna). Att jag skulle våga klippa upp håret i nacken alltså. Men likafullt har jag ändå gått därifrån med mer eller mindre samma frilla som tidigare gånger. Idag var det dags att sluta vara fegis!  De värst orangefärgade topparna rykte också, det gjorde inte saken sämre.  :-).

.... att lillgryn varit sjuk hela helgen..... den här helgen också.
.... att det blev ett fult jack under ögat när Elma ramlade och slog sig idag
.... att vi på grund av ovanstående inte kunde åka på veckans höjdpunkt...babysimmet!...den här söndagen heller....
.... att det är måndag imorn..... hela dagen dessutom... :-(

MEN

HÄRLIGT
... att vi kommit igång att packa flyttkartonger!
... att jag ska få gå till frissan på tisdag!
... att det är paus mitt i veckan- med torsdagslov- då vi får gå på dop!
... att det bara är drygt tre veckor kvar tills flyttlasset går!   :-)

Fy för det här. Stackars, stackars liten. Får inte vara frisk mer än några dagar i stöten. Feber igen nu. Och krupp. Det tjuter och rosslar när hon andas, och hostningarna är inte roliga, även om de för tillfället kommer ganska sporadiskt... Inte konstigt hon hade varit lite gnällig på dagis igår. Och trött. Ändå har hon svårt att sova, eftersom hon besvärar så av andningen. Nä, det här är inte kul! Fy för att bli sjuk!

Alldeles fantastisk sådan egentligen. Hon har talang vår lilla tös. Inte vet jag var hon har fått den ifrån, det tillhör garanterat inte någon av mina beundransvärda sidor i alla fall. Det är hur som helst riktigt roligt att se när hon går sin städrunda. Först stökar hon ned också, vill jag bara påpeka. Men imorse plockade hon ihop alla klossarna i lådan, ställde in lådan i leksakshyllan, plockade ihop sina sandleksaker som hon tidigare spritt över golvet, och ställde dem åtsidan i en prydlig samling. Gick till sist och hämtade sin nyurdruckna vällingflaska från sovrummet och kutade in med den i köket där hon pliktskyldigt försökte ställa upp den på diskbbänken. Eftersom hon fortfarande är aningen för kort i rocken för sådana tilltag fick hon lite hjälp, men håll med om att det lutar åt rätt håll när det gäller hennes ordningssinne ;-). Bara hoppas det håller i sig till långt in i framtiden.... åtminstone till hon flyttar hemifrån :-P.....

Idolbild på mammas städhjälp :-)

hur det känns att lämna sitt ledsna barn på dagis.  I förrgår var hon lite tveksam när jag gick. Skakade på huvudet, ville inte vinka, liksom för att undvika att jag skulle gå därifrån. Igår var hon lite ledsen, ville kramas lääänge och tittade på mig storögt med gråten i halsen. Idag var det storgråt med ett skrik som ekade "överge mig inte" när jag gick ut genom dörren. :-( MEN, man måste ju. OCH det är väl en fas. Det skulle ju komma bakslag sa de ju, så, här är vi nu, återstår att se hur länge det här ska hålla i sig då :-/ .....

Ursäkta svenskan. Eller gör det inte. Det är lika jävligt i alla fall, så jag skiter faktiskt i vilket du bestämmer dig för. 12 000 spänn fattigare, en turbo rikare har man visst blivit. Sägs det. Jag tycker emellertid att den befintliga turbon gott hade fått kunna fungera ett tag till, i alla fall tills att vi sålt skrället till någon idiot som struntar i vart pengarna fladdrar iväg från sin välfyllda plånbok. Inte kul att kasta pengar i sjön. Inte i en bil heller för den delen. Bara ett enda stort fett jädra nödvändigt skitont. JAAAAAA, jag är lite smått irriterad...... Vi hade ju tänkt byta bil i sommar. Nån som bjuder bra för en iövrigt skaplig skitbil med alldeles ny turbo?????

Nåväl, jag må vara på ett rackarns dåligt humör, men jag lägger ändå ut en bild där jag ser halvskapligt nöjd ut. Tillochmed trots vageln som gör sig påtagligt påmind i mitt öga.... måste ju göra mitt bästa för att matcha lillgryn....


Åsså en vanlig onsdagseftermiddags plus och minus när det gäller lillans humör. I detta fall en övergång från minus till plus. Tänk vad arg man kan bli av att inte få ta hand om ett linsskydd... för att sedan när man blinkat med sina snällaste ögon bli alldeles salig av lycka när man snott åt sig detsamma.....

FANTASTISKT!  Vi fick vänta drygt femton månader. Och dessutom var det troligen (tyvärr) tack vare samverkan med en febertopp, men idag har vårt lilla gryn somnat på alldeles egen hand i sin alldeles egna säng! :-D.  Jo det hände nog nån gång för sisådär snart ett år sedan också, men frånsett det så är det första gången som hon inte med panik i blicken och med ett hjärtskärande skri sprattlat så fort hon kommit i närheten av den där sängen. Jag körde övertalningsmetoden. Förklarade att hon är en stor tjej nu och faktiskt kan sova i sin egen säng. Jag fick en undrande blick tillbaka, men ingen replik. Lade ned henne i sängen mellan nalle och kanin. Hon låg och tittade nallen i ögonen, medan hon smekte den på nosen. Vred sig fram och tillbaka ett par gånger, fortsatte sedan att drömskt byta blick med nallen, och sedan, plötsligt, slog ögonlocken igen och hon hade somnat!

Nöjd mamma ikväll. Mycket nöjd! :-)

Nu ska jag premiärpacka en flyttkartong, så man kanske kan få känna att det är på riktigt vi ska flytta. På riktigt, om fyra(!) veckor!

-1 månad nu. Den 1:a juni går flyttlasset. Flyttgubbar bokade. Det blir lugnast så. Eftersom surkärringen i huset inte behagar tala om när hon tänker flytta ut, blev vi tvungna att räkna med att inte komma in före avtalat datum. Det innebär nu som jag fruktade,  att vi har tillträde till huset samma dag som vi ska ha lämnat lägenheten, samma dag som vi ska avsluta husaffären på banken, samma dag som vi ska genomföra lägenhetsaffären på en annan bank..... Svårt att hinna med att bära kartonger och möbler samtidigt då. Och tur att det finns hjälp att få. Ett par semesterdagar får vi nog räkna med att det går åt också, men det blir nog bra. Jag läääängtar! (Efter huset och tomten... inte efter packning och flyttstädning ;-))

Söndag morgon idag alltså. uppe vid halvsjusnåret, precis som vanligt. Känns tyvärr inte heller så ovanligt att lillgryn har feber. :-(. Pigg som en lärka, verkar inte förkyld, och har inga bekymmer med magen heller vad vi kan förstå, så vi "hoppas" på att det är tänderna som gör sig påminda igen.

Vi har haft en tvådagars med familjen Eriksson/Mattsson. Majbrasa, tv-kväll, Dag på stan och sedan middag hos oss. Härligt med sällskap, särskilt av sånt trevligt slag! :-) 

Idag var ju siktet inställt på babysim också, vi får väl se om febern tänker hänga sig kvar och sätta käppar i hjulet för de planerna eller ej.....

Jag har varit dålig på att ta fram kameran på sistone, men jag har fångat ett par läsögonblick ytterligare. Godnattsaga med morfar och eftermiddagsläsning med mormor..... samma bok f.ö....Totte ska det va!  :-)

Lillmoster e ju hemma från Ume nu också. jag har fått hjälp med håret...slinghätta på-och  två och en halv timme senare var man nån nyans ljusare igen. Fortfarande inte den ton jag vill ha , men jag vågar inte bleka för ofta, så nu får det vänta några veckor på nästa attack... som knappast blir i slinghätta för övrigt.... det orkar nog varken jag eller syster med :-P