Tack vare gårdagen alltså. Tack vare gårdagens soliga sommardag är mina axlar alldeles rosenrosa. Rosenrasande på mig också kanske, som fortfarande, trots att jag ju borde ha ett drygt kvarts sekels erfarenhet av hur de första sommarstrålarna tar på mitt bleka skinn, och inte återigen utsätta dem för denna misshandel, så står jag likt förbannat barärmat ute i flera timmar och bara myser... ända fram emot kvällningen, när nyss nämnda färg börjar göra sig ordentligt påmind på ett illa svidande vis.

Likafullt var det värt det. Värt att inte svettas sönder och samman, värt att sitta ute och äta, grilla, leka i lekparken och för övrigt bara gomysa alla de där timmarna jag bytt bort mitt helgjobb för. Det var iofs inte min idé att vara ledig, utan chefens, som ville va ledig nästa helg, vilket betyder att jag får en sexdagarsvecka på halsen nu, men det är smällar man får ta liksom....

Dagen idag har vi tillbringat med käraste familjen Eriksson/Mattson. Fika-lunch-bad-middag, en massa bus och massa snack. En härlig dag helt enkelt!

Imorn är det jubileum. för Peppe och mig. Två år med giftasringarna på. Inte illa va! :-D Har vi klarat bra tycker jag. Eller hur?! :-)

Då vare inte alls lika varmt som det varit den här helgen. Snöade tillochmed några flingor innan vi kom till kyrkan... brrr! Men varma inombords var vi såklart! :-)


Se här, rosenrosa även 2008, i ordet rätta bemärkelse :-D

(fotograf: Carina Vallin)


(fotograf: Carina Vallin)