.....men det känns ändå fantastiskt!
Jag måste medge att det fanns någon slags oro inom mig innan vi fick Manne.
Ni som har flera barn själva kanske tycker att det är en fånig tanke, men jag funderade i alla fall på hur det skulle kännas när jag skulle dela min moderskärlek på två. Kan jag älska två barn på samma sätt som ett? Får de för lite kärlek eller kommer jag dela den "orättvist"?  Dumt av mig att tänka så, jag vet. Dela på kärleken?! Nä, nu förstår jag bättre.. Jag har ju dubblerat den!

Och att få sin kärlek besvarad är väl något som man inte kan undgå att bli lycklig över. Jag ÄR en lyckans ost! :-)

En kille som skrattade högt av glädje idag var lille Manne. Mormor var visst riktigt skoj att snacka med. Det är så härligt med utveckling samtidigt som det är så läskigt att tiden går så fort...........................