Att leva i tiden...

...eller i säsongen kanske det handlar om, snarare. Det verkar som om Elma ställer om sig efter ljuset. Ju tidigare solen stiger över horisonten, ju tidigare stiger Elma ur sin säng. Vi har ju varit bortskämda med alldeles lagoma uppstigningstider a la  sex-halvsju, åtminstone, ett bra tag nu. Men senaste tiden har det blivit tidigare och tidigare uppstidning. nu är det ju en liten solstråle som vaknar, och skiner mot sina föräldrar med ett alldlees underbart humör och gosigt sinne, ska kramas, pussas och klappas, MEN. Är man trött så är man. Kl. 05.08 imorse till exempel. då var jag trött. Och Peppe var utslagen....han hade fö varit upp vid ett-tiden redan, då det också önskades välling..... det där med att hon inte vill äta middag gör sig påmint på nätterna ibland, liksom..... 
Jag halade på uppstigningen kanske tio minuter, men sen gick det liksom inte mer. Budskapet ekade i öronen: Morron, mamma! Nälllling!!
Positivt med den effekten att jag kände mig helt uppvaknad när jag skulle köra P till Timrå före sju iaf... :-)
Å på senförmiddagen bidde det visst nån timmes tupplur också, så jag får nog inte klaga :-)
Men jag tänker ändå att det kanske blir liiiiite lugnare med de där tiiiidiga morgnarna när vi ställer om klockan.... bara vi ställer om oss själva, P och jag så.... :-P

Nu ska jag ta och förbereda mig för eftermiddagens tandhygienistbesök. Får se vad domen blir idag då, jag gillar inte de där besöken nåt vidare värst, men syftet är ju gott iaf.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0