Igår var dagispremiär för lilleman. Och återkomst för stora gryn förstås.
Två glada barn när vi kom och två lagom glada barn när vi skulle gå hem. Kan det bli bättre? :)
Manne tajmade ät och sovtider med förskolans rutiner. sov en tvåtimmarsblund efter lunch , så morsan fick sig en låååång kaffepaus. Vi är nämligen där tillsammans på inskolningen Manne och jag. Känns superbra så! Funkade fint även idag, vi får väl se när de erömda bakslagenj kan tänkas uppkomma. När morsan inte tänker vara kvar på dagarna kanske(?) Går inte att låta bli att känna sig lite smånervös för det, även  om det hittills gått förträffligt ba!
Han är ju rätt trygg i sig själv, lille herrn. Skiter blankt i vad omgivningen pysslar med -om han inte är nyfiken på  just det för stunden,-  och tultar runt och upptäcker den nya världen inom föörskolans grindar. Nån tripp elelr blick mot mamman igen, sen nya tag i forskandet. Och så är ju storasyster på plats vid utelek förstås. Månar om,- och bråkar med- sin lillebror, precis som han är van vid ;)

Å angående storasyster har vi fått kommentarer om hur mycket hon växt både på längd och i sinne och tal över sommaren. Kul att hon börjar våga ta lite plats bland "storbarna" också, sin uppmärksamhetsberoende personlighet till lags :-) ♥

Själv fick man höra glada tillrop om att man blivit mindre. Hehe, så olika det kan vara vilka man gillar se växa respektive krympa. Men drygt 6 månader senare och 15kg lättare är det fortfarande en bit kvar till målet. Det tar den tid det har har jag lärt mig allteftersom veckorna passerat, men så länge det går åt rätt håll får man ha mungiporna uppåt och sedan göra sitt bästa för att hålla sig kvar på mållinjen :))