Jopp jopp. Tiden rusar fortfarande. Lagom stor tjej, som alltid är i sina bästa år :D . 104cm/17,5kg. Och finaste tjejen i världen förstås! (om än kanske tjurigast också ;-)) ♥
Nu har vi semstrat. Varit lediga alltså. Först husvagnssemester ett par dagar i Rättvik med omnejd. Lekparksbus och vackra utsikter i en salig blandning. Sedan hem, packa ur, packa om och dra en tripp till stugan. Utedass och strömfritt, fågelkvitter och kvällssol på altanen. Allt man behöver för lite lugn och ro faktiskt! ? Ett mer eller mindre iskallt tådopp i Gussjön. Bildbevis kommer eventuellt. I mån av tid. Det blev rätt många bilder faktiskt. Sisådär 1400 kortplatser upptog de, närmare bestämt, även om jag ratart ett antal redan innan vi kommit hem :-P
Avslutade veckan med en tur på tremanhand på himlabadet. Gossen fick stanna hemma med mommoj, men vi andra badade, plaskade, åkte kana och njöt! Inte förrän Elma ratade glassen började vi ana att nåt inte stod rätt till. Matvägran är vi vana, men glassvägran har nog aldrig förekommit. Slocknade i bilen hem, inte konstigt efter en sån energiurladdning heller, men vaknade några timmar senare med temp på 39,2°C. Å ytterligare nån halvtimme senare kom kräkkaskaden över soffan och mig och hela faderullan. Därefter gjorde vi om helgplanerna också. De hade annars inneburit bröllopsfirande i Strömsund, men det blev en lugn dag hemmavid istället. Som tur var bara en kaskad ytterligare och otroligt bra humör under omständigheterna. ..
Nu väntar 3 veckors heltidsarbete för min del. Farsan ska vara hemma med knoddsen samma period. Återstår att se vem av oss som får det svettigast om dagarna! ;-)

eller, mest hela tiden i alla fall. Otroligt nog höll det uppe medan jag var ute med kameran för att fota blötan. 
Undrans om vi ska ta en tur till västra delarna av landskapet ikväll. Lyssna lite på moster och hennes kompisar på konserten. Hoppas de små grynen vill vara på bra humör bara. Just nu är de lokaliserade hos mommoj.  Jag behövde eventuellt lite lugn och ro en stund. Nåt vajsing är det på kroppen i alla fall. Igår kväll kapsejsade jag totalt. Kände mig som nedklubbad, världens tryckande huvudvärk och domningar i händer, fötter och ansikte. Höll i sig nån timme. Verkar ju inte helt stabilt kanske..... man får väl gå till nån klok kroppskunnare och bekräfta sina eventuella hypokondrier om det inte ger med sig. :-/. Jag har fortfarande känningar i fötterna och av och till i händerna, men känner mig mycket bättre iövrigt så vi får väl se vart det bär hädan. Lite orolig kan man inte låta bli att känna sig iaf :-/

från juni. Eftersom man vill ha mycket mer tid än man får, får man väl passa på när tillfälle ges.... om än såhär månaden senare alltså.....

Allt är som vanligt på Gärdegården. Det jobbas på taket, å roddas med allt runt omkring. Det går sin gilla gång. Med tillhörande bakslag. Som när regnet kom från innertaket istället för att hålla sig till att spilla omkring utomhus. Stor fuktskada i vardagsrumstaket. Liten fuktskada i vardagsrumsgolvet. Stor fuktskada i förrådet uppe. Golv, tak och ytterväggar. Tyckte man att det var nog med den saken så kunde man inte annat än sucka åt eländet när kofoten dansade ner för ställningen och studsade in i vardagsrumsfönstret. Glaskras som på grekiskt bröllopskalas. Och en sprucken fönsterram därtill. Ska man se turen i oturen får man väl vara glad att de skador som skett inte påverkat de delar av huset som vi redan har renoverat. Behovet av renovering blev bara lite större än tidigare...om vi säger så....  
Tur det finns glädjeämnen. Som kalas tillexempel. Vi har firat en trettioåring och en sextioåring inom loppet av en vecka. Ett par bilder från den sistnämnda festligheten följer här nedan.

Mina smågryn är ju också glädjeämnen. Allt som oftast förstås. Inte för kl 06.00 kanske. Åtminstone bara sett från deras sida isåfall ;-). Sonen förbereder sig nog för dagisstarten i mitten av augusti. Det märks att han förstår vad man säger. Kan -och vill- äta själv tillexempel. Vet när han ska ta på skor och kläder, och hjälper till efter bästa förmåga. Om han råkar ha lust vill säga. Det  är en ruskigt stark vilja han besitter, sin storasyster uppidan, och den visas både frenetiskt viftande och högljutt pipande om det inte riktigt går enligt planerna. Storasyster är förstås inte sämre. Inte är det ett vilohem för öron här i alla fall, det kan ni vara säkra på, för båda de små trollen pratar så länge luften räcker här inne. Mannes svada förstår vi inte mycket av, och storasyster har tusentals påpekanden och funderingar som ska stötas och blötas tills man inte vet vad som är rätsida eller aviga längre. Inte konstigt att man själv får afasiliknande besvär och inte hittar orden man ska, de måste helt enkelt vara slut! ;-)

Ikväll har mormor och morfar lånat de små pratkvarnarna och imorgon stundar en dagsutflykt för dem. Moster lämnar takarbetet för en veckas fiolgnek och själv hoppas jag på att takprojektet snart ska vara i hamn, så man kanske kan få nån dags SEMESTER på RIKTIGT innan det är dags att kliva upp på 100% i tre veckor sedan. Imorgon är det takpannekånkningsdags. Ett steg närmare slutmålet, helt klart! :-)

Med blommor och med blader, vi fira......

På väg att gratulera....

....Fillakungen! Världens finaste (om än vid tillfället för förevigandet måhända lite sammanbiten ;-)) 60-åring! ♥ :)

mmm! tååååta!

Å en kille som vill ha meeeeer!


Jag passar på att bjuda på lite regntung trädgård och en humleholk också, nu när jag ändå lagt mig till med bilduppläggningshumöret ;-)