Vi har haft lite fonologiträning med jämna mellanrum här hemma. F är svårt, Diverse sje-ljud har ersatt nämnda bokstav, med några enstaka undantag. Häromdagen när vi gick med vagnen hem från dagis ropade Elma nåt från sin plats däri.
"Mamma, jag kan säga Eff!!!"
I samma stund håller jag på att köra över en huggorm som ringlar vid sidan av gångvägen, får rysningar över hela kroppen och utropar "ooooohhhh" i blotta förskräckelsen. 
-Nej!!!, säger Elma
-Eff, mamma! Jag kan säga eff!!!
-jaaa........just det.....
Vad kul Elma!
(inget nämnt till lilla damen om den slingrande varelsen som hon lyckligtvis inte fäste sin uppmärksamhet på (vill ju inte överföra min rädsla om det inte är absolut nödvändigt)

därefter har hon fortsatt med sjeljud igen, åtminstone allt som oftast.
Fram till nu, då pappan kom hem och hon kom på ett alldeles föträfflig tvåordskombination att f-träna på
För f****n pappa!

Jahaja.... första svordomen, första spontana effet i korrekt uttal.....
Berömma och fördöma?!..... ;-)
Tyyypiskt Elmaprotest, men men, man får väl skylla sig själv :-P