vingligt och läskigt var det. Men samma kväll som han klarar stå stilla i ett 10-tal sekunder så passar han på att ta ett par steg också, av bara farten liksom. Det var visst några leksaker som lockade, så till den grad att han glömde bort att det egentligen är alldeles FÖR läskigt att släppa taget om sitt ståstöd  utan att sätta sig ned. ;-)

Utvecklingen sker på andra plan också. När det är tyngre substans i blöjan kryper han till tvättstugan för att visa sitt önskemål om sanering.
Härma ljud är också kul. Säger man ajaj, så säger Manne aj. Heeeeej tjuter han när han vinkar. Hur medvetet det egentligen är kan man väl undra om, men kul är det iaf, när det låter rätt.
Förstår tillsägelser också, tittar förläget och väntar en stund innan han vågar möta sin förmanares blick igen så han passar på att växla till sin grymmaste busblick och provar därefter hånskrattande på samma bus igen.

Att klättra i trappan är bland det mest spännande som finns. Tjuter av lycka om grinden råkar öppna sig för en stund. Då gäller det att vara snabb, annars hittar man honom strax ett antal trappsteg över golvnivå.

Har jag ens nämnt att tänderna poppat fram? De två i överkäken menar jag. Old news nu, det är ju flera veckor sedan, men OM jag glömt, så bättre nämna det sent än aldrig, för eventuell (trolig) framtida nyfikenhet förstås.  ;-)