lite smartphonebilder från dagens Edseleresa:

bära ved


stöpa

göra ämnen

sikta

redo att kavla



nagga



sopa


åååå skjuts in i ugnen


sopa, skära

svalna

och skåda :-P

......äta då? jovars gottigottgott!!... fast Manne får visst vänta ett tag till med att smaka....

Pekar på bilderna och kommenterar.
"-Här är min pappa!
Och här åxå!
Och här är åxå min pappa!
Så många pappor Elma har!"

Hehe, ja, de var ju hennes pappa allihop, vad ska man säga? ;-)

Nackspärr idag. Intekul :-(. Tur jag har en supergo tjej som pysslar om mig. :-)
Hacka grönsaker med nackspärr är ingen hit för er som funderar på det. Blev horisontalläge i flera omgångar eftersom det inte var nån som orkade hålla mitt huvud på pinn liksom ..... Så låg jag på min "kökssoffa" och pustade en stund. Skruttan kommer och frågar:
-Ä de´ mamma?
-mamma vilar lite.....
Har du ont, mamma?
ja, jag har ont i nacken, ska bara vila en liten stund.
-Jag klappar på dig så känns det bättre, mamma!
-Åh, tack, vad du är omtänksam lilla vän!
-åh mamma, snart kommer pappa hem å tröstar dig, snart kommer han, mamma!

:-D

På fredagskvällen kom vi äntligen iväg. Elma har tjat sig blå i ett par veckor, sedan vi råkade nämna vad som komma skulle. En tripp till Västerås. Hälsa på gammelmormor och gammelmostrarna med familjer.
Bilresan började rätt ok. Glada barn. Morsan körde. En halvvissen pappa satt i passagerarsätet och motade huvudvärken. Å när den väl började lätta så satte allsången igång i baksätet. Två tröttisar som efter 20 mil gärna ville lägga bilåkandet bakom sig och istället sova sött hemma i sina sängar framförde båda sina gälla protester.  Framåt Sala föll de dock för kroppssignalen och slumrade en stund. Förutom en alldeles för tidig söndagmorgon med skrikalarmet på högsta volym har sessan sedan varit på rätt bra humör. Manneman också, sin vana trogen får man väl säga. Och vi har hunnit med att träffa släkten, äta gott, prata och bara mysa. Hemfärden gick i delvis samma tecken som nedfärden, men bitterhetens orsak hos låg i det faktum att hamburgaren inte gillades på avsedd plats, och när hon väl ångrade sig var det för sent. Bilen var ute på motorvägen och hamburgaren ett minne blott. Får se om hon lär sig något av den tabben till en annan gång...... (blir ni oroliga ska det påpekas att hon inte led några svältkval, det var bara viljan att äta annat som saknades ;-) )

Idag softar vi här hemma, kanske får vi besök av lillmoster också, man kan ju alltid hoppas! :-D

Några minnesbilder från helgen (Jag förstår INTE hur tankspridd man kan få bli, kameran var inte uppe alls så mycket som jag hade velat, och tänkt mig, men ni får del av den lilla skörd jag har):

Förväntansfull krämälskare


Gammelmomor läser saga för barnbarnsbarnet ♥

En nyinförskaffad orkid


fina gammelmormor


Busmanne simmar omkring på golvet, ligger inte alltid kvar där vi lagt honom längre :-D


Åsså lite inredningsdetaljer :-)

Viljestyrda numera. Förut har lilleman förflyttat sig, men utan särskilt mål i blicken. Idag har han siktat in sig och ålat sig mot åtråvärda objekt. Dock är det inte mycket som fallit i herrns intresse, någon förflyttning utan uttalad mening är det inte tal om (släkt med sin mor där kanske? ;-)) , nä i såna fall kan man lika gärna ligga strandad på magen och sprattla i sin förnöjsamhet :-D

Sitta funkar nån halvminut i taget också. Tippar sedan i golvet mer eller mindre kontrollerat. Ibland hinner han "ta emot sig", ibland får han lita på att ansvarig anhörig dämpar fallet ......

Gummamumman vill vara blöjlös på dagis. Det funkar inte riktigt, åtminstone inte utomhus, eftersom hon inte vill bli tillsagd att gå på pottan, men heller inte kommer sig för att säga till att hon behöver.  Då blir det blött. Och kallt. Men nederlagen bekymrar tydligen inte damen, hon verkar inte vilja ge upp, så vi kämpar vidare...................

nyfödd



1 månad




2 månader



3 månader



4 månader


5 månader


6 månader

Ingen feberyra denna gång. Bara gjort i rättvisans namn ;-)

Stumpan har dragit till momma & co för övernattning. Jag har alltså världens finaste grabbar för mig själv några timmar. Får passa på att mysa lite extra med lillemanne då, när han kan få all uppmärksamhet ett litet tag :-)

Lyckan och stoltheten i rösten gick inte att ta miste på. Det har liksom låst sig det där med toabesöken för lilldamen. Ända sedan i somras. Kan gå i trosor en hel eftermiddag/kväll, utan att det kommer nåt i trosorna, men det kommer å andra sidan ALDRIG nåt på pottan eller i toan heller, trots många, tappra försök. Men idag var det visst slut på förbannelsen. Hon gick på pottan på eget initiativ och skvalet ackompanjerat av de där orden "-nu kommer det, mamma!" var liksom magiskt ;-)