...dagarna.... vart tar de vägen? Jag hinner inte med. Vakna, jobba, äta, sova..... å nåt trevligt mellanspel ibland om man har tur. Vardagslunken den grå....  Tur vi har haft jul. Mys och lugn och ro. Synd vi varken kunde träffa min, eller Peters släkt som planerat, pga sjukdomar och oväder. Men julafton firades -som vanligt- med närmaste familjen.


Tiden går..... veckorna.... Månaderna.... Snart är 2010 till ända. 2011 väntar något stort. Vi blir större. En till. häftig känsla. :-)

Tiden går....... åren..... Igår var det nio(!) år sedan jag träffade Peter. Låter lång tid. En tredjedel av vårt liv har vi levt tillsammans. Häftigt. :-) Liten blir snart två år också. Inte ens en månad kvar nu. Det har vi visst också svårt att förstå :-D



Här lite bilder från julafton på Gärdegården:
Elma startade morgonen med att öppna ett par paket.... nåja...pappa fick hjälpa tilll med vissa krångliga bitar, men som ni nog märker var nyfikenheten på topp!


förbereds för julmiddagen....många ljus tändes
frukt...nötter...

å julbord..

bordet stod dukat....

å julmat fick vi...allihop :-)

på jul får man äta godsaker.... med hela kroppen verkar det som.....


lycklig, busig juletös

sen kom en läskig, men ack så snäll typ med röd luva.....
Elma och Elin var mäkta konfunderade, läskigt men spännande med tomten tydligenElma fick en smällkaramell av tomten, den skulle såklart hänga i granen tyckte hon... sötnöten <3
Elma hade fullt sjå med alla julklappar -både sina egna och att vara med och dela ut de andras, samt att se när de andra öppnade sina julklappar såklart. En yrsig tillställning, men med många glada tillrop över de fina saker som liksom fanns innanför det där fina pappret....
simringarna skulle helst provas på en gång :-D

Ja, vääääldigt snart i alla fall. Dan före dan före dan före dopparedan idag minsann. Jodå. Stressa lagom. Det gör jag. Gårdagen spenderades i sängen till 99%. Magsjuka var inte en av sakerna på min önskelista kan jag säga, men någon var så vänlig och ordnade det ändå.... vet inte om jag ska skylla på mitt älskade lillgryn som hade dito i torsdags, eller om det var den där konstigt sladdriga kalvsyltan jag envisades med att sleva i mig tidigare på söndagen. Hur som helst verkar det mesta vara överspelat nu. Orken har kanske inte riktigt infunnit sig dock. Inte den där städ -å fej- å bak- och dona- orken i alla fall. Som det känns nu kan den lika gärna hålla sig borta. Det blir nog jul ändå. Granen e på plats i alla fall. Liksom snön. Numera får man tydligen räkna snön i decimeter (eller i meter??) i stället för i centimeter. För tillfället når den nästan jäms med staketet. Å det är ju bara resten av vintern kvar.... galet!


Jag är inne på min 25:e vecka i graviditeten nu. Tänk att tiden går så fort den här gången. Förra omgången masade sig tiden framåt, nu verkar den istället formligen flyga förbi. Jag är lycklig för varje dag som jag mår såhär bra. Vissa dagar är fogarna lite motsträviga, det tar ett tag att komma igång från stillasittande och ibland drar de med sig min stackars ischiasnerv i kläm också. MEN. Inte på långa vägar så besvärligt som jag tyckte det var förra gången. Peppar peppar! Inte tycker jag att jag är lika tjock heller. Bara bra, så länge det sparkar och krumbuktar där inne. Lilla mini verkar vara i form, vill gärna ge sig till känna, förutom när pappa är med såklart. Fast en liten spark har han fått känna i alla fall- för flera veckor sedan nu i och för sig, men han kan nog leva på det ett tag ;-)

Vår stora tjej har firat lucia med dagis. Även om hon var för liten för att få vara med i själva tåget så var det en spännande upplevelse. Hon blev alldeles häpen av alla konstiga utstyrslar hon skådade där hon stod på åskådarplats i bitande minusgrader en tidig luciamorgon.


Hemma fick hon också lussa lite, i pepparkaksdräkt, med mamsen och papsen.
Hon gillar fortfarande både kläder och skor vår lilla trollunge. Byter gärna hur många gånger som helst samma dag, och har helt klart sina favoriter. Blir vansinnig när någon av de senare måste in i tvätten. Men kan blidkas lite om hon får vara med och starta maskinen, teknikintresse har hon visst också, unga damen.
Fortfarande är hon långt ifrån det mest vältaliga barnet världen skådat, men bara senaste veckan har det bubblat nyheter från de små läpparna. Försöken blir bättre och bättre och även fler och fler. Härmas gör hon inte alls däremot. Och säger naturligtvis inte heller något på beställning. Det ska komma själv, bli naturligt liksom. Det e min tjej det, tjurig som få :-D. Istället övar hon motorik. Till och med overall och skor klarar hon alldeles själv att ta på sig när andan faller på. Pussel är skoj, behöver lite hjälp med sina 9-bitars forftarande, men mest beroende av hennes energinivå vid tillfället verkar det som. Böcker är livet fortfarande. Gärna sångböcker också numera. nynnar med på sitt eget lilla vis, favoriten just nu verkar vara trollmors vaggsång. Lyssnar gärna på låååånga sagor till den obligatoriska godnattsagan och vill ofta kommentera bilderna med de ord hon tycker att hon behärskar. Sötnöten <3. 

När vi pratar om bebisen i magen vill hon titta på naveln, tror liksom att den ska kunna synas därigenom på något sätt. Ena stunden klappar magen och är så go´, bara för att nästa sekunden tappa lusten, argt buffa till den och gärna slänga sig över den. Inte lätt det där med tålamod inte. vi tjatar om att bebisen ska vara kvar där inne och växa läääänge än, men det är klart, för henne har det säkert hunit passera flera jättelängen redan....


Avslutningsvis vill jag med ett försök att bjuda på lite stämningsförhöjande bilder, önska en riktig god jul, njut av lugnet, mys i nuet och allt det där! <3