Underbara ljud!

.... när lilla älsklingen ligger och snusar i sin (egen) säng
.... när jag häller upp min apelsinjuice i ett stoooort glas (längtan är obeskrivlig på morgnarna)
.... när mikrovågsugnen plingar och lunchen e serverad (jag har längtat obeskrivligt länge sedan frukosten ;-))
.... när lilla älsklingen formar nya ord för varje dag.... mer eller mindre förståeliga, men vem bryr sig... hon är glad och stolt för allt hon tycker att hon lyckas med
.... när stora älsklingen öppnar dörren på seneftermiddagen och kommer in i stugvärmen och hör sin dotters gladaste röst formligen jubla ut sitt paaaaaappaaaaaa!!!
.... när det klirrar i kassan igen, skönt att få tillbaka sina saknade 5000kr på lönespecen, I tell ya...
...men...
....BÄST AV ALLT: att få gå till barnmorskan och lyssna på lilla minis hjärtljud. Det rungar och skälver av lycka i hela kroppen på nåt mysko litet vis.  Ett till litet liv, så himla UNDERBART!!! :-)

Höstblåsor

Stackars liten är inte pigg. Röda små blåsor ploppar upp över kroppen. På rumpan, på fingrarna, på fötterna, på hakan, och, förmodligen värst, i munnen. En ledsen liten tjej har svårt att äta, avskyr blöjbyten mer än vanligt och är sig inte riktigt lik i energinivå. Humöret inte på topp, men ändå inte så illa som jag skulle känna att det skulle vara om detsamma hade drabbat mig. Liten men stark, mitt lilla hjärta <3.
Ännu har vi inte fått någon diagnos. BVC har tid med oss först imorn, så det blir ett par dagar hemma för gumsan och mig nu. Vi får samsas med VVS-arna som borrar och drar rör och grejar. hittills har vi mest suttit i soffan och myst och läst böcker. Härligt att sagohörartålamodet börjar infinna sig hos Elma. riktigt härligt. :-)

Å just det... nu händer det grejer inne på toan också.  Handfat och bänkskiva är uppe, toan är på plats, väntar nu på att bli inkopplade. får hoppas att i kan få  dörrkarmen på plats snart också så man kan stänga in sig när det lilla rummet väl är färdigt att brukas....

Nya ord?

Nya är de nog till och med för mig faktiskt, de börjar komma fler och fler nu, stavelserna ur munnen på vår lilla vän.  Inte riktigt glasklart vad hon vill ha sagt ännu dock. Men, man får va glad för det lilla :-)

I eftermiddag har jag hört följande:

gacka - som i jacka då....
tötta - en sån där varm att ha på huvudet
tantaa- hon ville visst ha vantar på sig
taata - visade sig vara en trasa hon ville ha för att troka bort det kladd hon orsakat på golvet...

bokstaven T är populär således.....

Ett ytterligare ordbevis på det, och som vi är glada för att det används flitigt är ordet tack. Tack i alla möjliga sammanhang. Tack för maten, tack för något hon fått som hon bett om, tack för hjälpen med kläderna... ja å ibland till och med tack istället för varsågod....

Hur som helst: Det tar sig, går framåt, sakta men säkert

Brrr och myyys....

Nu har det dragit igång på allvar. Vårt stora projekt- konverteringen av värmesystemet. Idag sysselsattes borrgubbar, VVS-are och elektriker här hemma.
Riktigt spännande nu faktiskt, det e ju lite häftigt med förändringar, jag tycker ju verkligen det, när de känns leda till nånting bättre såklart......
Hur som helst så är nu elradiatorerna urkopplade och bortburna, så ikväll premiäreldar vi här hemma. Braskaminen...


 öppenspisinsatsen...
 

...och kakelugnen....

 Den sistnämnda var det ingen barnlek att få upp nåt drag i kan jag lova, sotarn sa att det skulel vara trixigt på grund av den samla rökslangen men den kan ju kanske möjligtivs inte helt otroligt också om inte annat bero på att vi e lite novisar på eldningsfronten också.... har ju inte direkt behövt elda för att hålla häcken varm i lägenheterna vi bott i tidigare..... men.... vi får välan träna... hehe....

Sen har vi otroligt nog kommit igång med att fixa liiiite stämning på gumsans rum också. Mormor har sponsrat med inredning; gardiner, förvaring och påslakan.*tack momma* :-).  Vi har bytt till storsäng åt henne också, så P eller jag (ja tillochmed båda om det kniper) får plats att natta gumsan där.


Första natten stod hon ut ensam till kl 03.  Efterföljande två nätter har hon legat hela natten i sin säng, duktiga sötgumsan vår!
  
Och magen den mår. Bara så liksom. Ser väl lite mer småfet ut än vanligt i alla fall och inte e jag ledsen för det inte ;-). Själv börjar jag tycka att illamåendet blir värre... jag som har för mig att det hade börjat avta nångång den här tiden senast. Men. Uppenbarligen behöver den ena gången inte vara den andra lik.... och varför skulle det vara lika... jag lär ju inte få en likadan bebis igen.... svår konst att klona har jag hört... hehe..






jaha... en liten bonusbild på min välkomnande höstskapelse blev det visst också ...men ...nu får det va nog!
JA, DET fÅR DET!... för sådär en timme senare när jag kompletterat texten med lite ögongodis, så ska jag ta och försöka vaska av mig lukten av rökt skog och krypa till kojs. So long!

Ja, jag vet......

det händer inte mycket här. Hinner gå en en årstid mellan inläggen snart tror jag. Kanske händer det inte mycket här för att det inte händer så mycket hemma hos Elma för närvarande. Jag menar, intentionen är att det ska hända en massa, men det går sakta men långsamt, som min kära lilla pappa så fint brukar uttrycka sig (inte för att han sagt så i just detta sammanhang ännu, men iaf...)
golvet på lilltoan är ett fint exempel på ovanstående. När lillan väl somnat, sådär omkring 20-tiden på kvällarna, har vi, i bästa fall, om orken finns, ett par timmar att jobba med det vi hade tänkt. Plattorna blev lagda för några dagar sedan. Idag verkar det nu äntligen bli dags för fogning. Ser ut som maken får pyssla själv idag, min ork att ligga på knäna, eller stå dubbelvikt har inte infunnit sig. Liksom. Kanske kan jag skylla på att Elma tänker bli storasyster. Orken koncentrerar sig på andra håll då, på något underligt vis. :-) Jag ursäktar min trötthet med att jag är glad att jag slipper stå med huvudet i toastolen dagarna i ända den här omgången i alla fall...


Mitt lilla hjärta fick, appropå det där med ny årstid, en ny overall förra veckan. Gäller att förbereda sig för den kalla årstiden ju! Och klädglad som hon är skulle hon genast prova, och ha på sig, hur länge som helst. Sötisen <3

och årstiden till ära tog jag och bytte tillbaka till en lite mörkare kalufs igen. Det e liksom mer jag på nåt vis. Den där 27-årskrisen är överspelad nu om ni undrar ;-)


Ja förlåt.... när det är dags undrar ni? slutet på mars, allra troligast kanske en liten aprilbebis.... men det lär väl ge sig, när vi närmar oss. :-)

RSS 2.0