"Ja´ ha´ vänta fem timma po ji" sa alltid morfar när vi kom och hälsade på honom. Fem långa timmar tyckte han alltid att det hade varit. Alltid fem timmar. Varken mer eller mindre. Åktiden var  väl en timme och fyrtio minuter, så han väntade ju långt innan vi for, men lika glad var han ändå när vi kom "hem".
Jag tänkte på det idag när vi spenderat fem timmar väntandes på sjukhuset. Eller, först en timme på vårdcentralen, där de inte hittade nåt fel på P utöver febern. Den unga kvinnliga läkaren kände sig lite orolig över att hon skulle ha missat nåt och kallade på en äldre manlig kollega. Presenterade oss för honom genom att kalla P vid namn och nämna hans status, samt även förklara att hans fru, d.v.s. bloggförfattaren också haft liknande problem några dagar tidigare. Frågade sedan den manlige kollegan om han tyckte det var rätt att skicka upp P på infektionskliniken. Den äldre läkaren försökte släta ut vad han trodde var ett misstag av sin yngre kollega, genom att lugnt säga: ja, på barnkliniken alltså.
Eeeh. sa då den kvinnliga läkaren lite smått frustrerad, nej det är mannen här som är sjuk, inte barnet!
-Ååååhhh, sa den manlige läkaren. Nu känner jag mig helt akterseglad.
Vilket uttryck! Det var det inte igår man använde. Akterseglad.  Smaka på det. Brukar inte användas i de kretsar jag umgås i om jag inte misstar mig. Lite finspråkig herre det där tror jag :-D

När de lyckats utreda att P inte var ett fall för barnläkarna blev vi alltså skickade med remiss till infektionskliniken. där var det högtryck, vet inte om halva stan har råkat på svininfluensa eller hur det såg ut men evinnerlig tid tog det i alla fall. Bara för att som på vårdcentralen konstatera att de inte hittade några övriga "fel" på min äkta hälft. Sluttampen blev en kamp för undersköterskan att hitta blod ur honom. I fyrtiofem minuter testade hon nya stickplatser, vilket inte gav annat resultat än att han ser ut som ett såll. De skulle försöka skicka ned de ynka dropparna de lyckades krama ur honom på bedömning på Karolinska så vi får väl se om någon vecka om det är ovan nämnda virus som härjar eller vad det är för slags inbördeskrig som pågår i hans kropp.....
Fem timmar av väntan alltså. Precis fem timmar, varken mer eller mindre. Fem långa timmar, sen fick vi komma hem. Hem till Elmas mormor och morfar. Jag har f.ö. stått krokig över hallonsnåren tillsammans med syster och mor ikväll med gott resultat! (=hallonpaj, och förhoppningsvis senare även lite sylt)

Nu ska jag gå och lägga mig bredvid min lilla kamin.... Natti natt på er! 

...som de sedan kommer tänka om en själv:

Makens nionde dag med feber idag. Igår ringde jag till  vårdcentralen, tyckte det var dags att försöka få en tid hos farbror doktorn. Men de hade inga akuttider kvar igår, utan hänvisade mig till att ringa idag istället, eftersom det tydligen ploppar upp nya akuttider varje dag, som inte finns dagen före. Tarvligt system, men jag kanske förstår den biten om jag försöker sätta mig i deras kläder.
Det jag inte förstår är hur människan i andra luren kan vara så snabb att idiotförklara patienterna.
P började med att förklara att det var hans nionde dygn med feber nu. Trött, slut, sängliggande. Dock inga övriga symtom mer än möjligtvis lite huvudvärk. Kunde det månne finnas någon tid för konsultation och åtminstone sjukintyg från läkare?
-Nio dagar? funderade damen på andra sidan. Hm.... Är du säker på att det inte är fel på termometern?
????????????
Jaha, är det för att det är fel på termomtern som jag är het som en kamin och slut som filmen när eftertexten rullar, funderade maken..........??????
Tur att han slumpmässigt faktiskt använt inte mindre än fyra olika termometrar, eftersom vi tillbringat sjuktiden i både Västerås, hemma (där vi har två olika termometrar och han jämförde dem av ren nyfikenhet) och hos mina föräldrar.

Tråkigt att man måste känna sig idiotförklarad när man för första gången någonsin verkligen försöker ta kontakt med sjukvården. Tråkigt också att resultatet av det blev att vi idiotförklarade damen på andra sidan också.
Min äkta hälft är dock inte så hetlevrad av sig, tur det,  hade det varit jag hade det nog blåst hårda vindar i örat på tantalonan på VÅRDcentralen...........

Endel verkar inte riktigt förstå var de har anställning nånstans, synd att de får ha den kvar i alla fall...........

Bäst som hon ljudar når en bekant bokstavskombination hennes föräldrars öron. Stoltheten från ägarna av öronen är obeskrivlig.
 Eiiiiiiijjjj!!! - Nog var väl det där ett hej alltid?!
Och: babbababbababbaba.... inte alldeles olikt pappa va? Särsilt i pappas öron såklart....
Vad säger du Elma? undrade jag. Pappa?
Ba...bba...pap...a!
Då vet vi då. En skär, päronformad kluns, förvandlingsbar till det mesta. Få förunnat att ha en sådan till far. Skruttan verkar gilla honom skarpt, hur som helst.
 Barbe à papa, f.ö. en fransk term för sockervadd, mer ordagrant kanske förklarat som pappas skägg.....
Ja, men titta! Lite skäggig är han allt! Kanske Elma bara snackar franska, är det därför vi förstår så lite??

Barbapapa är dessutom inte 100% kry ännu, men blir omtänksamt omhändertagen av sin lilla dotter som plåster på såren......

nä, inte riktigt kanske, men otroligt fort jobbar de i alla fall. Hoppas ni varit riktigt snälla nu idag, för här kommer bilderna hur som helst:

Hallen 
               Före        och       efter

Vilket ljus! Skåpet är borta, och "vedskänken" har flyttat ut.

Trappan

borta är korkmattan och mässingslisterna, slipat och fixat. Trappräcket är på G, har fått sig en uppfräschning det med, men inte uppsatt ännu som synes.

Kammaren


plastmattan och gröna tapeten är väck, säg hej till slipade trägolv, vitmålade fönsterkarmar, ljus, rymd och en restaurerad spegeldörr

Kök

lantligt och vackert, i en för huset tidsenlig anda

och en liten twist med vinrött runt spiskåpan....


Vad tycks? Blev det inte vackert så säg........
Detta är ändå bara en del av  resultatet av deras semesterarbete. De är ju faktiskt inte riktigt klara, dörrarna håller på att få tillbaka sina speglar, därav plasten lite här och där, fortfarande tapetseras det, målas, putsas och fejas. Nästa projekt blir husets övervåning och senare prioriteras utsidan och trädgården. Detta är inte människor som ligger på latsidan inte. Hoppas lite av deras energi kan överföra sig på mig också......

i morfars gamla hus var vi igår. Elma, lillmoster, stormoster, min mor å jag. Och tänk så fint de har gjort där!
Alldeles alldeles underbart fint har det blivit! Jag tog några bilder med min pappas kamera, men tog inte med mig kamrena hit hem, så Peppe, som låg i sängen har inte fått se förvandlingarna än, men det hinns väl med, det också. Kanske får ni se en glimt ni också, om ni är snälla ;-)

Idag skulle vi ha åkt till farmor och farfar, som ska få besök av Ps moster och mormor, men av risk för att de ska bli smittade av Pepse, som fortfarande har lite feber kvar, får vi gott stanna hemma någon dag till.
Tänk vad tråkigt det kan vara att bara vänta på att tiden ska gå.........

ta upp kameran ur kameraväska och ladda upp bilderna i den stationära burken här hemma. Bara för att se att jag faktiskt knappt tagit ett enda kort sedan jag orkade ladda upp dem i den bärbara datorn sist. Nåja. Jag bjuder på en älg i alla fall.
Skådad från altanen.


Åsså en obeslutsam liten dam, som inte riktigt klurat ut om det är närmare till foten från handen, eller till saker från foten, eller var det från handen????????????? KLURIGT att hålla reda på allt samtidigt.....


Två utslagna brudar i soffan bjussar vi på också. Snygg stil... men vem är tröttast?


Dagen idag har bjudit på trevligt sällskap iform av Ingela och William. Först en runda hemma hos mormor och morfar, med fika och upptäcksfärder i trädgården för unge herrn, sedan en sväng på Birsta som faktiskt resulterade i inköp av ett par byxor till mig (!) av bilden ovan att döma kan det behövas.... byxlös.... det e just vad jag är det..... de där extrakilona har inte rymt sin kos direkt, vi kämpar vidare tillsammans, de och jag *hmpf*.....
Nu ska jag proppa i maken ett par alvedon så jag får se Wallanderfilmen jag har inköpt dagen till ära. Det är ju löning, vet ja, åtminstone för Pepse ;-P

Två febersvaga föräldrar och deras skrikande lilla dotter avklarade de 35 milen hem till bostaden igår.

 Idag är jag äntligen feberfri! Började känna mig hängig redan så smått på lördagen, trött och ont i magen. Hade nog feber redan söndag kväll, trotsade den på måndagen och tisdagen, valde av någon underlig anledning att vänta ända till tisdagkvällen med att leta reda på en termometer. Då hade jag, ett par timmar efter två intagna alvedon, fortfarande feber på 38,5ºC. Kändes inte som de hjälpte så särskilt, eller kan det verkligen vara så att de hjälpte och jag ÄNDÅ hade 38,5ºC? Mycket för att vara jag, som i vanliga fall är så lågtempad, i såna fall..... Pepse var dålig redan på fredag men kände sig bra på söndagen. I förrgår smög febern sig på igen, han tyckte det var bättre igår morse, men det stegrade sig framåt kvällen och när vi anlände till mormor och morfar för kvällsfika hade han 38,1ºC och jag 38,2ºC. Min feber tycks alltså nu äntligen ha givit sig av, medan Pepses temperatur även idag håller sig över 38-strecket. Main mage är väl fortfarande inte 100, men det borde väl ge med sig snart det med, just nu måste jag nästan tycka mer synd om P......
.. Det var sjuksagan det.....
Åsså den om vår skrikiga lilla vän i bilen:
Jo, redan när vi åkte ned i lördags började hon vara missnöjd med sin sits i bilen.För varmt? För dålig sikt ut ur stolen? För dålig sittkomfort? För dålig underhållning? Vet inte. Troligen en kombination, men fruktansvärt frusterande förstås. För oss. Och för henne uppenbarligen. Så fort hon blir fastspänd börjar skriket, avtar inte i mer än sekunder för lite vila och andhämtning, eller när hon slocknar av utmattning. Så spenderade vi de få bilfärder vi gjorde där nere också. Skrik och liv. Stannade ibland för att knäppa loss henne så hon skulle få vila lungorna och halsen lite, och vi våra öron såklart.
Så fort hon kommer ur stolen tystnar hon. Det är så underligt. Jag kan inte komma på att hon skulle ha fått någon halvtraumatisk upplevelse i den heller, så att vi kan skylla på något sådant. Nu ska vi försöka byta stol och se om det kan ge färdro...
Ja, där har ni vår semester.... tur vi är lediga tillsammans lite till. Vädret idag lockar mest till inomhusaktiviteter, det skvalar ordentligt där ute....

Och så innan jag glömmer det: Tack för rim och gratulationer till lilla gumman! :-)

Stackars liten halvårsdam hon fira själv sig må
ty mor och far fått feber i från topp och ned till tå

Nedbäddad på semestern är inte särskilt kul
ibland vi tro att det kan vara ända fram till jul

Och nu idag när feberyran faktiskt slagit till
jag märker att på vers och rim jag endast skriva vill

Men alvedon och vatten bekämpa feberns brus
så mor och far kanske kan orka anings lite bus

Och leenden från lillan de hjälpa också ju
att dessa kommer tätt,  jag tror ni också förstått nu

För halvdussinet månader tillbaka från idag
fick bloggen ju ett innehåll utav fantastiskt slag

Du Elma kom och vände vår värld helt upp och ner
Tack för all den kärlek och den lycka som du ger

Vi älskar dig så mycket, över högsta instans
vi vet vi kan ej bättre finna någon annanstans

Förstås vi vill dig hylla på din första halvårsda´
med ett fyrfaldigt leve, HURRA, HURRA, HURRA!

Solen mötte oss på solbacka när vi anlände på lördagen.25 grader och härlig sommar!
 

På södagskvällen öste regnet men Elma plockade fram solen inom sig och myste med gammelmormor

Kunde förstås inte låta bli att busa lite också, killekill på hakan!.:-D

Idag när molnen började skingra sig på himlen tog vi en promenad med gumsan i vagnen

Elma började med att leka tittut med oss
Blev sedan själv uttittad av fåren, men var självklart inte sen att kasta ett getöga tillbaka på de små filurerna


Tittade på vad naturen hade att erbjuda- något av det somrigaste somriga man kan tänka sig


försökte ladda om batterierna inne ett tag när vi kom tillbaka, även om jag tror att det i Elmas fall, snarare blev tvärtom- urladdning och bus!


Drog vidare till ett gammalt stall och fick oss lite mumsigt fika




I skrivande stund njuter vi av kvällssolen. Pappan i vilstolen med ena handen bakom huvudet och andra handen omslingrandes ett glas whiskey. Elma i godan ro i paviljongen, utforskandes ett knippe plastklossar- och jag kisandes i motljuset framför skärmen.........

Det tog alldeles för lång tid att få tankningen av comviq surf att fungera. Nu när jag äntligen fått igång allt är det väl slut på batteri typ vilken sekund som helst. Men man kan kanske inte få allt samtidigt, kanske lite mycket att kräva att både datorn och internet fungerar samtidigt?!
Provar lägga upp bilder från webkameran, som det förövrigt också tog mig en evighet att hitta och få att bete sig som jag ville.... tekninksnillet Emse har INGET tålamod till övers för sånt som inte är från samma logikplanet som henne :-P

FANTASTISKT! Att det kunde vara så besvärligt att ladda upp ett par bilder dessutom. Nä, bäst jag stänger datorn innan bägaren rinner överav kombinerad näringsbrist och komplett tålamodslöshet......

för avfärd söderut imorgon. En veckas semester på landet. Vädret utlovas inte väcka några glädjetjut förutom möjligtvis från någon regntörstig bonde men det ska allt bli mysigt i alla fall. Bara vi tre. Åsså säkert ett eller annat besök hos några bekanta med, för den delen. Trippen går mot Västerås, så bara slå oss en pling ni, om ni bor i närheten å önskar en visit, så ska vi se vad vi kan göra för att hjälpa till med den varan! ;-)

Idag har vi blivit bjudna hem till gamla bekanta och suttit och ätit middag i kvällssolen och bara umgåtts. Den sämsta dagen hittills sett till dagens resultat på stegräknaren, men det var det sannerligen väl värt!

Tim och Filip lånade ut sin mamma till Elma ett tag

I gengäld fick Tim låna Elmas mormor.


Vår lilla linslus är snabb att greppa när objektivet kommer i närheten

Går i gammelmorfars fotspår och blir storkonsument av Coca Cola?

Nä, nu ska jag gå och stänga igen ögonlocken några timmar, hade tänkt att vi skulle komma iväg på förmiddagen imorgon i alla fall, men vi får väl se hur landet ligger. Ingen stress. Det är ju semester...........................

= blött nöje?
Mmm, mest troligt, men oj vilken tur vi hade idag. Anna-Carin, Janne, Filip å vi drog till Skönsberg i klaraste solsken. Varmt och härligt. Vi hade spanat på yr.no och sett att det fanns risk för skurar men eftersom himlen såg så lovande blå ut trotsade vi det förutspådda. Den soliga minigolfrundan övergick allt eftersom i ett mer molnigt dito. Dock ej humörmässigt, mitt dåliga förlorarsinne till trots(!) Blixtarna lyste upp ibland västeröver och vi trodde att himlen när som helst skulle öppna sig. Men inte förrän sista bollen var slagen i 18:e banhålet förverkligades våra farhågor, det var verkligen i sista sekunden vi satte oss i bilen igen innan regnet började smattra mot rutorna. Drog då vidaremot Birsta å tog en fika. Trevlig dag, verkligen! :-)

hos lilla fröken. Åtminstone när hon sover hos mormor och morfar, på den broderade kudden :-D

Iförrgår var det kombinerad spelträff/återträff/70-årsfirande hemma hos mm&mf, så syster och jag ordnade med salladsbuffé som avsluades med cheesecake och en bit radiokaka till kaffet.


Morfar har semester, och eftersom Elmas föräldrar är allergiska mot att sitta inomhus på sommaren spenderas mycket tid hemma hos honom på dagarna. Han kanske inte hinner med riktigt så mycket släktforskning eller sträckläsning av böcker som han hade tänkt, men vad gör väl det när han kan bli underhållen av Elma istället?


Gårdagens finväder avnjöts dock till största del hos farmor och farfar. En lång promenad, (gav slutsumman 12673 steg på stegräknaren vid dagens slut) fika och grillning utomhus samt lite slappande på filten stod på programmet där.


Elma fick också testa nya gungan som inhandlats till framtida förmån för henne och Elin. Uppskattades redan igår! :-)

Jodå, tro det eller ej, men polletten tycks ha ramlat ned. Frånochmed igår kravlar lillstumpan nu även dit näsan pekar. Till och med  i sömnen. Höll på att ställa sig på huvudet i sin egen säng inatt, huvudet i hörnet och rumpan i vädret, frånskjutandes med tårna mot madrassen. Pappan räddade henne ur eländet och hon fick spendera resterande del av natten mellan oss istället, vilket resulterade i att vi vaknade flera gånger av ljudet när det lilla barnhuvudet krockade med sänggaveln istället, trots att hon efter vart och ett av dessa tlilfällen blev neddragen till att ligga mitt i sängen. Ja*pust*, inte kan man ju vaddera alla möbler och inventarier i hela hemmet, även om det ibland känns som en lockande lösning. Övning ger färdighet heter det ju, och man brukar ju lära av sina misstag, så förhoppningsvis ska hon väl lära sig att sova lugnt snart igen och koncentrera energin till dagtid och att agera golvmopp genom att åla sig fram här i världen ytterligare en tid framöver.....

Vi behöver förhoppningsvis inte gå till tandläkaren med unga damen ännu, men gapa fint, det kan hon! :-)


Provade sin mosters gamla klänning igår, stolt blev mostern såklart!


Så en bildserie från altanmattan:

satt....ett tag....trillade omkull, men satt sedan glatt igen!


busmys!


Tränade gå med pappa ett tag också. Stod så gärna så sent som för ett par veckor sedan, men när hon la på sig så mycket vikt på kort tid blev gumpen lite för tung för att orka hålla uppe, så vi börjar om från början, det vill säga: hon VILL stå men blir snart förbannad över att hon inte ORKAR stå...


Glatt humör i magläge däremot!

...var det nog en eller annan som gick igår när det slunkit ned ett eller ett par glas för mycket.
Jag var ju chaffis, så den här dimman nöjde jag mig med igår. Mycket bättre dagen efter vill jag lova! ;-)

Inte min egen 30-års dag men iaf. Vi var på galej å då vill man ju inte se ut som en risbuske på knoppen, vilket var fallet så sent som när jag vaknade igår morse. Fick en akuttid hos frissan och vips var man ett halvkilo lättare om skalpen. SKÖÖNT!
En mycket trevlig 30-års fest fick vi deltaga i också. 80 pers i en bygdegård och toppenväder utomhus för första gången på mer än en vecka i alla fall. Kan det bli bättre? Åldersspann från 1/4 år  till 80+. Inte illa! God mat, och festdeltagarnas iver att få syta Elma gjorde sannerligen inte feststämningen för hennes föräldrar sämre. :-)

Elma myser och busar med sin "nya" mamma.....

Åsså hos pappa också. Den där rosetten på klänningen var visst en riktig höjdare, behövs ingen napp här inte...

Gullknoppen vandrade från famn till famn hela vakna delen av kvällen också....

Uuuurk! Nyss hemkomna från en promenad i området, äcklade av krälandet på asfalten. Nu kan jag inte skilja på en mördarsnigel och en skogssnigel (som tur är?) men tjocka, hemska och klibbiga låg de i drivvis på den blöta asfalten så man dessutom var tvungen att titta ned på dem för att undvika att mosa dem under skorna. Många var överkörda och luktade apa, ja, eller död snigel åtminstone...... Vi uppskattade att det låg åtminstone 50 sniglar på en 100 meterssträcka, och den biten av promenaden där de höll till (förövrigt alldeles för lång sträcka!) sträckte sig åtminstone 1,5km, dvs minst 700 sniglar som vi fick gå slalom mellan. UUUUURRRRKKK.....

Det glömde jag ju berätta. Vi var ju hos mormor och morfar igår. Ja, som vanligt alltså, fast ändå inte riktigt. Tyskarna som köpt morfars hus kom förbi på lunch. jag insåg snabbt att min tyska inte alls är vad den borde vara efter de sju(?!) år som jag borde ha haft på mig att lära mig nåt. Ehhh. Oh, ein Mädchen?, var väl ungefär det jag kunde svara på. En liten flicka har vi ja. Och på vad hon hette. Elma tycktes märkligt för dem när det var en tjej, eftersom Elmar är ett pojknamn i Tyskland...

Som tur är pratar familjefadern svenska, utomordentlig sådan dessutom med tanke på att han bara bott i Sverige i två år tidigare, 1969-70! Sonen i familjen kontrade med en mening på svenska, den enda han kunde sa han. En mycket användbar fras (?): "Var kan man lämna tomburkar? "
Kanske lite onödigt att fråga om man nu ändå inte förstår svaret, men i alla fall! :-D
Mycket trevliga människor, vad vi kunde förstå i alla fall! Vi skrattade gott i deras sällskap, om de skrattade med oss eller åt oss låter jag bli att fundera över.. ;-)

De håller som bäst på med omfattande renoveringar av morfars hus. Verkar som att de planlagt varenda minut de kommande fyra veckorna de ska vara där uppe. Verkligen jättekul att huset blir väl omhändertaget i de nya ägarhänderna! Ska se om vi kan få till en tripp uppöver snart så vi får se hur arbetet fortskrider.

i dubbel uppsättning. Ännu har dagen inte bjudit på så mycket att förtälja men ett par bilder ställer vi ut i alla fall. Sitter ganska bra ganska länge, åtminstone ibland, nuförtiden, lillstumpan. Bissing nummer två har trängt igenom tandköttet i underkäken också och humöret på den lilla är stundvis därefter, men många solskensstunder har vi också. Åt sin gröt utan mankemang idag, gapade snällt och gjorde inte minsta försök att själv hjälpa till med skeden eller att stoppa fingrarna i munnen. Sån´t gör mamman glad! :-)

för ännu en spelträff!
Stationerad hos Carina igår också. Elma höll sig på mattan hyggligt lång del av tiden. Slumrade en stund i soffan medan spelandet var i full gång och myste sedan en stund hos mamma. Inte förrän när Pelle anlände blev skruttan på dåligt humör och skrek sig igenom vår sista besökstimme.....


Fortsatte med att åka hem till mormor o morfar och spela lite till. Hm, ja, mest fika kanske. Vi satt på arslet hela dagen igår. Har fått stegräknare från Ps jobb för att de ska hålla uppe nån slags fysisk aktivitet i sommar. Sommarpresent var också en bok, lite dubbla budskap där kanske, men hur som helst så har vi haft dem på oss senaste dagarna( jag fick låna en av mamsen, så vi skulle kunna jämföra oss, P o jag). Rekommenderat minsta antal steg per dag för att bibehålla nån slags fysisk hälsa är 10.000 stycken. De senaste fyra dagarnas rapport ser ut som följer: söndag: 10701, måndag:10509, tisdag: 7328, onsdag 5628 (då desutom tack vare en promenad strax innan midnatt, annars hade det landat på ca 2000 steg) ja ni ser ju vartåt det barkar.............


Imorse var det pappans tur att utdela morgongröten. DEt gick ju ganska bra, till att gumsan upptäckte kameran och då som vanligt styrde över fokus på att agera linslus, varpå fotodokumentationen hastigt fick avbrytas för att undvika fortsatt irriterat pustande från pappans sida :-D

Jag vet inte riktigt var man drar gränserna mellan ovanstående benämningar, men vi har hur som helst hållit till i närområdet av dessa verb de senaste dagarna.
För vad göra en semesterdag med utomordentligt trist väder?
Jo, ordna med lite ordning i hemmet såklart.... Kunde tydligen inte komma på nåt roligare i alla fall, så vi har rensat nere i vårt förråd. Jag hade gruvat mig två år, och så klarade vi av det på två timmar- inte illa, och det är SÅ skönt att det är gjort! :-)
När vi ändå var igång passade vi på att hjälpa till att sortera ut lite skrot hos farmor och farfar också. Farmor hade Elma i bärselen och det gick galant! Elma var mestadels på toppenhumör hela måndagen.
På tisdagen gick lasset till tippen, och senare på dagen besökte vi en husvisning. Av ett hus vi kom fram till att vi inte ville ha, men det var klart värt en titt i alla fall!
Kvällen spenderades avslutningsvis hemma hos mormor&morfar gloendes på det näst sista avsnittet av morden i Midsomer. Vi ackompanjerades av perfekt TV-väder nästan hela dagen med regnet smattrande mot rutorna så det var ju inte mer än rätt att vi faktiskt fick utnyttja det också, eller hur?!

Av förhoppningsvis förståeliga skäl har inte kameran varit så aktiv, senaste tiden, men ett par bilder bjussar vi på i alla fall! :-)

För idag är det morfars första födelsedag!  :-)
Den här synen vaknade morfar av idag, barnbarnet uppvaktade på sängen med blommor i håret...hm...nåja... på huvudet i alla fall... matchade påslakanen till och med! Grattis pappa/morfar/svärfar är budskapet från Elma med familj!




En trött liten gnutt, det tar på krafterna när tänderna växer, och man får vila ofta.
Igår invigde Elma sina fina lakan som hon fick på dopdagen!

5 veckor med hela lilla familjen tillsammans! För första gången på länge kan man riktigt slappna av och slippa känna att man måste ta vara på varenda sekund av helgen. Vi hoppas nu på en fortsatt lugn och mysig sommar!

P började ledigheten  med en spelkväll hos Carina igår, Elma och jag fick också komma med. Vi bjöds på rökt sik med skagenröra och pressad potatis samt utsökt plommonpaj och vaniljglass till kaffet. Semestern hade kunnat börja sämre vill vi lova!
Elma testade om hon var tillräckligt långfingrad för att spela piano och hon fick faktiskt fram några toner ur instrumentet. I tonarter vi inte är särskilt vana vid att höra, dessutom, gäller att vara innovativ....

Dagen idag har spenderats städandes och tvättandes här hemma, samt att vi tog en tur till Birsta för att inhandla ne resesäng till Elma. Går inte att ha henne sovandes i liggvagnen så särskilt länge till, hon håller på att rulla över kanten så fort man har blicken på annat håll. Att ligga på rygg är nämligen bland det otäckaste man kan tänka sig, tydligen.
Bättre humör på mage således. Busig så det förslår, ögonen talar sitt klara språk...

Vi har lurat på den ett litet tag. Elma har gnagt och gnuggat, bitit och dregglat, gnällt och jämrat. Så igår bröt den äntligen igenom, den första lilla bissingen! Jag verkar ha trott att jag alltid ska ha en tandlös liten gumma, känner mig allt en smula förvånad, trots att det inte alls är tidigt den dyker upp. Brukar komma runt 6 månaders ålder har jag läst nånstans, även om vissa har tänder redan när de föds och andra får vänta mer än ett år på sin första. Så mycket nytta lär hon ju inte ha av den ännu, man har ju inte direkt längtat efter den med hänsyn till amningen, men vi får väl se det som en välkommen utveckling ändå!
Sprutorna igår lämnade inget övrigt att rapportera, möjligtvis en aningen tröttare och skrikigare Elma än normalt, men ingen jättereaktion på något vis, sedan verkade det bekymra henne mer att det kliade i munnen, vi får väl se hur dagen framför oss blir. Ikväll börjar pappan i alla fall sin efterlängtade semester, lagom till varmvädret avtar som jag förstått. Men men, mysigt blir det i alla fall!

Vid dagens besök på bvc sprack viktkurvan. Skenade iväg som en pil rakt upp vill säga. 7565g vägde stumpan idag, matchat med sina 65,5cm på längden. Jojjemen, nån har sugit åt sig näring som en svamp senaste tiden, för fem veckor sedan låg kurvan strax under där den borde, då hade flickebarnet 5760g på nacken. 1,8kg på 5 veckor, ökar som en nyfödd. Nu har hon ju faktiskt dubblat sin födelsevikt, stortjejen.
Två vaccinationssprutor senare var inte stumpan på så vidare värst bra humör, får se om det kommer bli en skrikig eftermiddag som förra gången, om det dyker upp nån feber eller om hon bara är alldeles alldeles nöjd här i värmen...

i väderleken alltså.  Sitter här inne med neddragna persienner just nu, för att kunna sänka temperaturen inomhus med några grader framåt kvällen i alla fall....
Hos Elma däremot sker förändringar hela tiden, jag hinner snart inte med längre.
Det märks att tjejen börjar bli medveten. Har en vilja som inte går av för hackor vill jag lova! Inte så konstigt av hennes påbrå att döma kanske, men hon blir riktigt förbannad om det inte går som hon tänkt sig. En leksak hon inte når kan tillexempel orsaka rena raseriutbrotten och skrik i högan sky. Röstresurserna tränar hon nämligen också. Tycks ha valt att börja utforska översta delen av registret. Tonerna viner genom luften i öronbedövande gnissligt format nuförtiden och fastän man kanske gärna såg att hon använde lite lägre toner kan man inte låta bli att glädjas med henne när hon kopplar att det faktiskt var hon själv som åstadkom oväsendet...

Förflyttar sig gör hon också. Snurrar runt på stället eller ålar bakåt. Framåtförflyttningens ädla konst har hon dock inte erövrat ännu och blir därav ofta förbannad när saker som hon vill utforska ligger utom armlängds avstånd.
Att sitta är också en svår konst, men går bättre och bättre för var dag som går. Klarar sig bra stundtals på vissa underlag men ibland sviker balansen och det blir platt fall i alla möjliga och omöjliga riktningar. Äter gröt ett mål om dagen, är väldigt ivrig att få hålla i skeden själv så det går inte särskilt smidigt ännu, kladdar överallt så jag tror jag måste anlita en saneringsfirma ibland. Tur att hon inte kryper ännu, så jag har lite tid på mig fortfarande att börja gilla städning så mycket att jag ska idka det upprepade gånger varje dag.....

Struntar väl i att det ligger en blå och en grön kloss inom räckhåll när det är den lila hon vill ha!
 
Gillar utmaningar?
Nja, inte när utmaningen ligger framför henne som sagt, nedrans röda kloss, så nära men så långt bort...

inte underligt man blir förbaskad. Så fick hon syn på mammans kamera och glömde genast bort sin mission och började agera linslus istället... som vanligt... kameran och mamma, de är liksom ett nuförtiden....