...satt kvar i flera dagar. Inte hjälpte det nån tand att tränga igenom i alla fall. Kanske (förhoppningsvis?) var det istället någon tredagarsfeber det handlade om. Ledset värre har det varit för sonen i alla fall. Gnissel och gny blandat med ordentliga alarm i de tonarterna där öronen, åtminstone på de närstående, fullständigt liksom skär ihop. Och de två senaste nätterna, när febern faktiskt vikt hädan och vi börjar ana litens normala, harmoniska energinivå, så har bakslaget kommit på småtimmarna istället.
Den föregående natten hade jag (o)passande nog lämnat hemmet till förmån för Kickoff med nya jobbfamiljen. Inkvarterad på Östanskär jakt och konferens, kunde jag ses åtnjuta utbildning, samvaro med nya kamraterna, jacuzzi under bar himmel och snötyngda tallar,  fantastiskt krubb, deltagande i det vinnande laget vid musiktävlingen - ja tillochmed på dansgolvet återfanns jag senare delen av kvällen. :-)

Paus för mig alltså. Dubbelt jobb för Peppe. Inatt turades vi om. Tröttheten kom efter. Mina ögonlock går på halvfart i skrivande stund. Peppe tog ofrivillig sovmorgon i en och en halv timme extra eftersom klockan inte riktigt orkade med det tunga uppdraget att häva hans slummer (och frugan hans,tillsammans med sonen), intagit rummet intill för att om möjligt störa lite mindre........

Mitt i moset har vi börjat renoveringen av barnrummet också. Lite fler måsten som hänger över en, kan väl inte vara fel, eller? ;-)

....är det inte så mycket av idag. Febern härjar istället. Och magen är det vajsing på. Mycket ledsna miner förstås, och troligen ("äntligen"?) tänder på G. De senaste dagarna har det varit mer fart på lillkillen så vi delar bilderna därifrån istället :-)
!)
Avslutar med ett riktigt suddigt återgivet ögonblick. Kameran hann helt enkelt inte med. Två barn som skrattade så det tjöt i öronen, pappastödet hann knappt med heller, men skoj var det!

bjöd på en massa glada miner. Hela långa dagen. Så när som på vid duschningen, men det glömmer vi!
En supernöjd liten donna slocknade med ett lyckligt smajl på läpparna redan innan klockan slagit sju och då hade hon hunnit kalasa såväl med familj, släkt och kompisar. Dagen idag har gått åt till att utforska presenterna, som att fylla år en dag till, nästan :-)

Här ett urval minnen från stora dagen:

-Får jag inte ha de här skorna på hösten, mamma? *pekar på sina sneakers, som jag fortfarande inte ställt undan för vintern *
-Jo, och du kan ha dem på våren också, men inte förrän det är torrt på backen ute!
-Det är inte torrt på backen ute nu, mamma!
-Nej, och det kommer nog ta lång tid innan det blir det. Nu är det vinter. Kanske blir det torrt ute när Manne har fyllt år..... Tänk vad stora ni blir, Manne ska snart (nåja för en treåring mer av en evighet kanske, men ändå) fylla ett år. Kommer du ihåg när han låg i min mage?
-Ja, jag med mamma!
-Ja, du låg ju också i min mage ett tag..... för ganska längesedan. Kommer du förresten ihåg vad du ska göra på söndag?
-Gå på dagis!
-Nej, inte på en söndag. Det är ju din födelsedag då.
-Jaaaa! Jag blir tre år då! Då ska jag ha kalaaaaas!

Strax senare:
- Mamma, det luktar baaaaajs!
-Jaha, men det är inte jag som har bajsat. Jag bajsar ju bara när jag sitter på toaletten.
-Jaha. Mommoj blev jätteglad när jag bajsade på pottan!
-Ja, det förstår jag, det var väl bättre än att bajsa i blöjan, eller hur?
- Ja, men Manne får inte bajsa på pottan!
-Nej, han behöver inte göra det än, han är ju bebis, bebisar bajsar ju i blöjan, det gjorde jag också när jag var bebis.
-Då låg du i min mage, mamma! Du fick plats i min mage då!  Nu får Manne plats i min mage!

Jahapp, bara så jag (och ni) vet liksom.....

.....äter han vissna bär. I alla fall i Elsa Beskows sagovers Sessalätts äventyr.
Elma kommenterade hans ramar när vi läste idag:
-Titta mamma,björnen har spikar på händerna!
-mmm, det ser ju faktiskt så ut, men han har ramar, med vassa klor, som han kanske kan behöva när han ska hitta något att äta.
-Jaha, när han äter vissna bär?
-Jag vet inte om han behöver dem just då, men kanske när han ska fixa nån annan mat.
-Kanske när han äter en yoghurtburk?....................


hm.... en modern mors-lilla-Olle-story, kanske. Föredrar kanske också björnen en av Elmas favoritfödor? En burk med yoghurt, naturligtvis med något stiligt djungeldjur tryckt på emballaget. Om Elma skulle vandra omkring i skogen med det i en korg. Mmm. blåbärsyoghurt, månne?  
Den imaginära bilden på min näthinna gjorde att jag inte kunde hålla tillbaka fnissanfallet efter den onelinern, men jag inser i alla fall ett visst behov av att vistas lite mer i skogen och se vad den har för ätbart -både för tvåbenta och fyrbenta- att bjuda på.... :-)

Anmärkning i eftertanken: Elma har ibland lite svårt att få upp förslutningen på sina burkar med yoghurt. Förmodligen verkade det praktiskt med såna där spikar på fingrarna i det ändamålet, men det hann vi inte diskutera innan tösen somnade.......

kan han nu ta sig några steg i upprätt format, lillmanne. Inte så modig att han vågar stå själv någon längre stund ännu, men han ser skapligt stolt ut när han lyckas med nya bravader. :-) Älskar att öppna och stänga lådor och dörrar. Klämmer fingrarna ibland och jämrar sig ett tag innan det är på´t igen för att se om det eentuellt gör lite mindre ont nästa gång han provar samma grej.... Älskar också syrrans leksaker, särkilt att tugga sönder dem förstås. Syrran å sin sida älskar inte alls sin lillebrors förehavanden utan grymtar ilsket nåt istil med "gå häjischån" eller "jåt bji!" när han blir för närgången eller leker med fel prylar. Förhållandet är även nästan det omvända, för storasyster lånar gärna lillebrors saker. Speciellt när han använder dem. ´Tjopp´ så försvinner grejerna ur händerna på honom varpå han genast ylar i högansky och storasyster i samma stund springer utom hörhåll för sina föräldrars förmaningar..... ;-)

Ja, det är inte lätt att va liten alltid. Å inte lätt att vara förälder alltid heller för den delen. Men ändå så himla underbart! De där stunderna med världens gladaste, goaste barn skulle man inte ge bort för all världens rikedomar och är värda allt slit med meningsskiljaktigheter och sömnlöshet!
Dessutom finns ju världens bästa andrahem åt våra barn också. Morfamiljen som ställer upp både på eget initiativ och vid tillfrågan. Och visst är det skönt med lite egentid och även en sovmorgon ibland, även om det inte ens hinner gå en hel kväll utan att jag saknar de små skruttarna.....

Under torsdagskvällens bortlåning av barnen firade Peppe och jag 10-år sedan första dejten. På restaurang 180° på Södra Berget, ackompanjerade av den underbarautsikten över staden, intog vi 3-rätters med vinmeny. Inte illa, inte alls illa. Men tänk ändå; 10 år!! Knappt man förstår, knappt man hinner med - Tiden går, kärleken växer. Lycklig jag är. ♥

(dockan pratar med tomten)
Heeej tomten!
Ååååå taaaack! Får jag ett paket av dig?!
Ååååå, så snällt!
Jag blir sååååå glad!

(Elma pratar med dockan och med sin mamma)
Åååh, stackars dockan, är du så ledsen?!
Dockan saknar sin pappa!
Å pappa är på jobbet. Låååångt borta!
Stackars pappa, har varit hemma hela veckan. Staaaackars pappa hästen!
(det där med hästen är lite av ett mysterium, men lär ha nåt att göra med att dockan hon använde är hästägare ;-))

kan inte låta bli att spritta och fnissa och skoja. Särskilt inte när kameran är framme. Försökte få till en halvlugn bild till tidningen inför kommande födelsdag, men hur lätt var det, tror ni?! Och när det kommer till kritan så älskar jag ju att se alla de här glada barnen, så veliga jag kunde inte välja bild. Det fick pappan äran att göra. Och det blev ingen av nedanstående, så därför delar jag med mig av dem här istället :-)

Av många anledningar, naturligtvis, men en särskild bra grej med jullovet har varit Elmas ökade hemmatid som givit möjlighet till mer intensiv och kontinuerlig toaträning. Funkar nu dagtid utan problem så länge det gäller kisseriet. Nr 2 väntar hon tyvärr ofta med tills hon fått på nattblöjan, eller innan den kommit av på morgonen. Nu har vi fått inkontinensskydd till vår säng också, eftersom Elma spenderar senare delen av natten där. Nu känns det således tryggare att börja smyga bort nattblöjan också. :-)
Hon har också, eller snarare äntligen, fått utnyttja sin belöning för toastarten. Drakborgsbesöket var otroligt poppis! En rödkindad, toknöjd tjej fick vi med oss hem därifrån. :-)

Manne har utnyttjat julfriden genom att kämpa mot sin förkylning och  tandsprickningsvärkeländet. Dag som natt i fleratalet dygn har det ojats och varit ledsamt. Inte går det nåt vidare värst mycket i rätt riktning heller, tänderna är envisa och förkylningen likaså. Förkylningen snurrar f.ö. runt runt mellan familjemedlemmarna här. Ena dagen är nån lite bättre, då är en annan sämre, och sedan tar det om igen innan den förste blivit frisk. men men, man får se glad ut och skrika PEPPAR PEPPAR åt alla magsjukeeländen så de fortsätter hålla sig borta från vår boning åtminstone..........   

Dock har lilleman mellan de obehagliga snytsessionerna hunnit med lite träning med gåvagnen, stått och poat med nån leksak vid en stol eller nån annan möbel i "lagom" höjd och plötsligt släppt taget nån kvartssekund innan han insett sitt "misstag" och åter greppat säkerhet eller helt sonika slagit sig ned på baken istället. När vi var ute och pulkaåkte förra veckan (jo, det låg snö kvar en hel dag faktiskt) så satt han och vinkade åt Elma och pappa. Men det har han inte bjussat på mer än en eller två gånger till efter det.....

Idag är första dagen tillbaka i verkligheten igen. Vi har ju kalasat en hel massa, med mormor, morfar och moster på julafton och nyårsdagen (ja, igår!), hos stormoster med resten av min släkt på juldagen, med farmor, farfar, faster farbror å kusinerna på annandagen och med Filip, A-C och Janne på nyårsafton.

Peppe och jag har fått två barnfria kvällar och sovmorgnar. Passade på att gå på bio å en middag på tu man hand på ....kebabcity! (nåja, vi hade lite bråttom så det fick duga, men tanken som räknas va ;-)) . Härligt med egentid, hur som helst! 
Jag har fått träningskläder och P har fått ny längdskidutrustning så vi hoppas att vi ska hålla de nyårslöften vi aldrig gav! ;-)    Mellan de eventuellt kommande träningspassen ska deet jobbas också. Jobbstart imorgon för min del, ska jobba två dagar/vecka + varannan lördag nu tills Manne börjar dagis är det tänkt. Känns lite tomt och konstigt, men bra också på sätt och vis. Och när jag lämnar kottarna hemma får de mertid med sin pappa, känns ju faktiskt inte så dumt. Nu är det ju snart dags för jobbyte för hans del också. Spännande tider framöver!

På ledigtiden (om vi hittar nån till bra pris :-P) har vi tänkt börja med renoveringen av barnens rum. Just nu är vi bara inne i planeringsstadiet, och lär så vara till efter Elmas födelsedag om vi kan hålla oss när det kliar i fingrarna.... Vi har ju i alla fall tänkt att de ska dela rum, får se hur det ska gå, kanske får vi börja om på ruta ett när vi är klara om det visar sig gå helt åt pipan, men i så fall är det ju ett rum till som får sig en omgång, är väl sånt vi behöver för att få ändan ur vagn va ;-)

På nyårsafton var det 2 år sedan min farfars bortgång, och idag är det 6 år sedan morfar gick bort. Jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket det går att sakna vissa människor egentligen. Tomrum som aldrig kommer fyllas, en speciell plats i hjärtat för en speciell människa....... men det är ju det som är kärlek, inte sant? Ta vara på tiden med varandra, skapa stunder som ger härliga minnen! <3

Nytt år, nya tider! Skönt att se framåt! Vi har använt fjolårets sista två veckor att vila upp oss. Dålig sömn gör gärna att man prioriterar sånt. Förkylningar lika så. Vi är fortfarande inte helt på banan men känner ändå att vi hunnit få vara lediga, tillsammans. Viktigt, SÅ viktigt......och kanske det julhelgen mest går ut på, egentligen......

Inte har kameran varit framme mycket heller, men de korta ögonblicken den varit det ska jag dela med av: