Helg = mer sällskap = :-)
Och idag har Peppe och jag lämnat Elma hos morfar och lillmoster medan vi tog oss en kort shoppingsväng!
Bidde bland annat en overall till Elma, köpte strl 62 så hon ska kunna ha den resten av vintern (hoppas jag). strl 56 e nästan kort på längden redan men hon e ju så smal och har inte så långa armar så den ser för stor ut nu, men hon lär väl växa i den fortare än vi kan ana...


Morfar var överlycklig när vi kom hem. Inte för att Elma varit besvärlig- tvärtom! Han ville bara visa att han fångat ett leende på bild! Jättestolt!!  :-)
På eftermiddagen fick vi spelkompisbesök. Länge sedan vi träffades hela familjerna nu! (hihi, lite tufft att faktiskt kunna skriv att vi  är en liten FAMILJ nu!) Det blev en fikastund och en liten snabb spelstund hann vi med också.
Elma fick paket också. Fina kläder och en liten "snuttekatt"


Nu väntar vi hit mormor, morfar och lillmoster på middag. Peter verkar lite hängig dock, ligger och vilar just nu. Jag tror han har feber, vi får väl hoppas det är snabbt övergående och att Elma slipper bli smittad!

Elma blev supernöjd och låg och myste i hennes famn bara strax efter hon kommit innanför dörren!
Nu har vi varit ute på promenix också och strax väntar kakbak med (kak)moster! :-P

Oj vad tiden går! Så gammal redan. Ja, som jag trodde märktes det på mätstickan att Elma blivit större. 57 cm idag och 4110g. Lång och smal vår lilla tjej. Undrar vart den genen kommer ifrån?

Hade tur idag och fick plats på bussarna jag skulle åka. På hållplatsen efter vår stod det en tjej med barnvagn som inte kunde följa utan fick stå kvar ute i snöyran. När vi skulle från ned till stan sedan stod det en till tjej med barnvagn och väntade på samma buss som jag. Som tur var var det ingen fler med vagn på bussen redan, det får ju inte plats fler än två. Lite stressande det där, svårt att passa tider när man inte vet om man får plats på bussen eller ej.  Får visst vara  tillräckligt glad om den kommer upp till oss här hemma överhuvudtaget. Ofta i snöväder och halka tar den sig inte upp för backen och då får man tydligen klara sig bäst man vill....

Efter lunchen med tjejerna på stan drog vi till ego för att gympa. Det gick ju bra. Jag fick vara med större delen av konditionsavsnittet på passet, styrketräningen tyckte Elma visst att jag skulle hoppa över eftersom hon kände för att äta då. Igen. För fjärde gången på fem timmar(!) jaja, man har ju inte annat att göra än att försöka behaga den lilla bossen vi fått i familjen.

Mormor räddade oss från en tredje busspärs samma dag eftersom hon kom och hämtade oss efter träningen.
Elma var helt slut efter allt ätande och vilade sig på mormor när vi kom hem till henne.


På kvällen fick mormor och morfar vara barnvakt medan vi åkte till Barnens Hus. Elma som annars varit sur större delen av dagen var tydligen jättesnäll hela tiden! Bra jobbat av mormor o morfar kanske? :-)

Måste säga att personalen på Barnens Hus gjorde ett bra jobb de också! Det var kö genom HELA butiken när vi kom dit. Som vanligt måste man ju tydligen ställa sig längst bak också, så jag gjorde det enda raka -lämnade Peter i kassakön medan jag gick upp på övervåningen och kikade lite :-P. Tänkte att där blir han nog stående ett tag men efter en kvart när jag kom tillbaka var han redan framme vid kassan. Längs med kön gick pckså personal och servade med loka, godis och vindruvor så ingen skulle svimma av näringsbrist.... Bra jobbat där som sagt!

Imorgon kommer lillmoster Elina hem från Ume´och hälsar på. Elma och jag väntar och längtar! :-)

Imorgon blir det fullt ös hela dagen! Idag har vi softat. Tagit en promenad tillsammans med mormor visserligen, varit en sväng och handlat dessutom, men annars bara laddat batterierna inför imorgon.
Vi måste nog upp rätt tidigt för att hinna med bussen och komma i tid till bvc-besöket kl 10.15. Sen blir det en busstur ner till stan där lunch väntar med gravid/mamma kompisarna. Kl 13.15 blir det sedan mamma-barngympa bl.a. tillsammans med några ur nyss nämnda skara. Hinner väl sedan lagom ta oss hem, fixa middag och sedan dra iväg till Barnens hus på babykväll. Efter detta troligen en sväng hem till mormor på spelträff.... Fullt upp som sagt! Den här veckan är det nog först och främst fredag som får bli vilodag...


Här är Elma klädd för promenix. Tänk att hon ofta somnar bara av tanken....

Har fått sova 6 timmar i sträck inatt! Oooooh så skönt det var!!
från halv elva igår kväll till halv fem i morse, kan man bli annat än lycklig då?!
Och ännu bättre blev det när lilltösen fått sitt morgonmål. Då låg vi och kikade på varandra och när jag pratade med henne fick jag mig några riktigt ärliga leenden!! Värmde i hela kroppen! :-)
Det här kan jag ju leva på halva dan åtminstone!

Ja idag har vi varit på babysång. Inga bebisar som sjöng där i och för sig. Bara mammorna deras. En del bebisar fann det mer lockande att äta eller ta en lite tupplur dessutom. Elma är ju lite för liten för den typ av gymnastiska övningar som de barn som är över 3 månader fick ägna sig åt, men fann sig gott i sin lott att bara ligga i mammas famn och lyssna och mysa. Det bästa med besöket där var ju såklart fikat! det är ju den berömda dagen F idag! F som i Fettisdag! Jag som egentligen inte är så förtjust i grädde tyckte att de löst serveringen på ett ytterst fenomalt vis eftersom man fick bereda sin egen semla och jag kunde skippa att ha så mycket grädde på. Desto mer mandelmassa blev det ju istället såklart! Dessutom fanns det vaniljkräm som valbart alternativ och jag ska erkänna att mandelmassan inte hindrade mig från att klutta på lite av den varan också :-P


Elma redo för att gå på babysång


När vi kom hem kom kusin Annika på besök. Elma såg ut att träna inför nästa babysångstillfälle men så mycket ljud fick hon inte fram denna gång, får nog öva lite mer...
 

Och efter ett tag slöt även A-K och N-J upp och vi var fina nog att bjuda på rester från gårdagen, en fisksoppa med saffran och curry som vi dessutom inte ens lagat själv.  Slank ned fint hursomhelst. Mums!

Nu ikväll har Elma tagit ett bad. HELT utan minsta protest idag :-)
LÅng har hon blivit vårt lilla pyre, vi har fått lägga undan 50-storlekarna nu, det sa liksom bara pang häromdagen också räckte inte knapparna på bodyn runt för att stänga längre. Ojojoj! Man hinner ju inte med. Och det var nästan så att 56-storleken är på sista andetaget också redan. Gäller att rumstera om i garderoben nudå så man har rätt plagg tillgängliga. Märks att hon blivit större på att hon följer med med blicken mer nu också. Pappa och Elma satt och lekte lite i soffan nu när jag smet iväg till datorn


Men nu ska jag återvända till dem och TVn för att se på House. Dagens tv-händelse var väl annars den stora "nyheten" med Kronprinsessans förlovning. Knappast så oväntat va, det var på tiden säger jag bara! Stackarn ska behöva ha beslutsångest och träna pojken där för att klara av att leva med henne i 7 år innan de kunde bestämma sig. Menmen, nu lär de väl vara säkra på sin sak i alla fall.Synd bara att man ska behöva vänta ett drygt år till för att få se bröllopet...

Först på telefonen. Två kompisar ringde idag. Inte samtidigt alltså, utan var för sig. Kul att bli uppdaterad lite på vad som händer när man inte ses så ofta. Fick en gratulation via posten av en tredje och en fjärde kom på "hembesök". Jättekul!!
Fick som "bonus" även prata med två försäkringsnissar och en försäljare från Sundsvalls Tidning i telefonen. Det var ju inte riktigt lika intressant, får se vem/vilka av dem som bäst kan kriga till sig oss som kunder.... Skulle få 600 spänn rabatt på årsprenumeration på tidningen till exempel, måste klura på om det ändå är värt resterande 1700:- med tanke på hur lite egentid man fortfarande verkar ha till övers för den typen av nöjen, även om man numera inte JOBBAR enligt skatteverkets sett att se det...

Gratulation från Cissi i Nyköping! :-)


.
Elma i Magdalenas famn :-)


Present från Magdalena och Jörgen: Lera som man kan göra hand och fotavtryck i! :-)

Imorgon ska Elma och jag på babysång. Ska bli en spännande upplevelse. Elma sjunger ju liksom ganska enformigt, nån enstaka ton, men gärna högt och gällt av någon anledning :-P. Mamman däremot har flertalet toner i sitt röstregister, har lite svårt bara att förstå vilka hon ska använda när, så hennes sjungande brukar te sig som en skräckartad tillställning för medhörare....


Elma funderade redan idag på vad man egentligen ska med de där utstående grejorna på sidan om huvudet till. Funderade ett tag till och med på att riva bort dem. Får se om hon kan få bättre kläm på deras användnigsområde framöver...

Först och främst kan jag ju inte undgå att bli lite imponerad av vår lilla skrutta. En enkelresa till Västerås tar åtminstone fyra timmar effektiv tid såhär på den snöigare delen av året. Hade förväntat mig en hel del bök och stök och mycket längre totalrestid än normalt. Men nejdå, Elma verkade tycka att bilåkning är bland det mysigaste man kan ägna sig åt- eller tråkigaste kanske, beroende på hur man ser det- sov gjorde hon i alla fall, både tur och retur. Helt fantastiskt! Inte ett gnäll på hela tiden! Fick väcka henne i vår egen matpaus för att hon skulle få äta och när vi sedan satte oss i bilen igen slocknade hon på en gång och sov till vi nått vår destination. Ojojoj! Ska det vara såhär behöver man ju inte vara rädd för långresor, inte för den sakens skull i alla fall. Men som någon påpekade för oss: Det går ju an nu, blir myyycket värre sedan, när de (syftandes på bebisar) blir lite större och behöver underhållning hela tiden... jaja, man får väl vara nöjd så länge tider är.

Vi har ju hunnit med en del besök på de här tre dagarna. Vi tog in på "pensionat Solbacka" (som vi kallar det), hemma hos Peters moster med make. Där känner vi oss alltid som hemma, fast med mycket bättre markservice än hemma hos oss såklart, riktigt lyxigt mysmys! Vi tog sedan med Peters mormor på en utflykt. Först en sväng till Enköping för besök hemma hos min f.d. arbetskamrat som jag för övrigt saknar både ofta och mycket! Uppskattat blev också vårt besök hos Peters andra moster. Där hade vi också förmånen att träffa hela hennes familj, Peters tre kusiner med respektive och barn.
Idag drog vi vidare till Täby för en visit hos min farfar. Där dök också både min faster och min farbror med sambo upp. Kul att vi fått sån bra uppslutning vid våra besök!! Kul också att Elma trivdes så bra och kände sig trygg i precis alla famnar hon fick vara hos! Extra bra kändes det nog att få vara hos gammelmoster Ginger, där hon spenderade största delen av både fredag- och lördagkvällen mysandes i famnen! :-)

Elma i pappas respektive mammas famn, som fjärde generation till gammelmormor och gammelfarfar!


Lördagsmorgonen bjöd på ca 15 minusgrader och  helt otroligt vackert vinterlandskap med jättekristaller på grenarna på alla växter i vinterdvala!

Elma fick fina presenter också:

En rosa filt från mormor, gosiga leksaker från pappas moster, kusiner och sina sysslingar


Ett litet hjärtehalsband och tuff body från värdparet på pensionatet :-)




söta strumpbyxor med "ankstjärt" från Kerstin
ett minne från en av gammelfarmors- och farfars utlandsresor från gammelfarfar
och två sommarfina bodys från gammelfaster



Elma med föräldrar är mycket nöjda med helgen men (eller kanske just därför) lite trötta nu ikväll.
Nu ska vi krypa till kojs!
Natti natti!

Joråsåatt... idag har man varit duktig igen då! Tog bussen ned till maxi, sedan väntade en 25-minuters promenad runt till Birsta City. Skönt i vintersolen! Elma slocknade så fort hon kommit utanför dörren. Det tar på att vistas i friskluften...
Träffade en gammal klasskompis i hissen i Birsta, hon hade en pojke på 10-månader. En riktig sötknopp!  Tänk vad fort tiden går. 7 år sedan an slutade gymnasiet snart och 10 år sedan man slutqade nian. Ojojoj. Jag fick appro på det ett samtal häromdagen där jag ombads stå med mitt namn på inbjudan till återförening för detta 10-års jubileum som ska gå av stapeln i maj. Jag tackade nej, vet inte om jag ska gå ens en gång, känns som att nån annan kan få ta på sig den "äran" faktiskt.
Om vi återgår till dagens bravader då:
Jo sedan blev det en bakad potatis med skagenröra på Charm. Över en hel del prat såklart. Tror vi satt där i två och en halv timme, väntade nästan på att personalen skulle komma och köra iväg oss men vi klarade oss visst...den här gången...
Det var i alla fall jättetrevligt!! :-)  det blev Elma som fick sätta punkt för vårt gästspel där. Hon fick nämligen för sig att bajsa ned sig TOTALT. Var kletig på hela ryggen, så vi fick bråttom bort till närmaste skötbord för att tvätta av henne. Och när hon väl var ren där så kissade hon såklart ned hela skötbordet, handuk och allt. Önskar jag hade haft en liten plastpåse att stoppa alla kladdiga attiraljer i, men får väl vara nöjd med att jag faktiskt hade varit klok nog att lägga i lite extrakläder i skltväskan så vi kunde gå rena hem i alla fall.

Mormor bjöd på skjuts hem. Tog oss säkert en kvart att montera bilstolen utan basen, som vi ju har i vår bil. Bältet ville liksom inte räcka till. När det äntligen sa klick i det där bälteslåset trodde jag min rygg skulle gå av. Puh!  Sen skulle man bara stoppa dit lilla Elma också, men det var ju lite lättare som tur var. Skönt tänkte vi när vi lyckats med det men skulle inte ha ropat hej redan då, för sen var det ju barnvagnens tur att klämmas in i bagaget. Vi fick montera av mina fina (läs sjabrakstora) däck och då lyckades vi till sist. Mormor som hade friskluftstimme på jobbet föreslog så en promenad så det blev en runda till med Elma i vagnen medan vintersolen fortarande nådde över trädtopparna.

När vi kom hem satt Elma och "snackade" med mormor lite men blev störd av "mammarazzin" som bara ville ta foton hela tiden...


Mormor hade köpt en present till Elma på fyraveckorsdagen också. En snygg klänning! Se här:


Nu är pappan hemma igen och vi får väl ta och börja fundera vad vi ska packa för någonting. Imorgon bär det av till Västerås. Vi tänkte oss en liten weekend där nere för att hälsa på släkten. Även en sväng till Kerstin i Enköping och en till gammelfarfar i Täby hade vi tänkt hinna med. Hoppas på Elma är på bra bilåkarhumör nu bara....

Gissa vem som tycker det känns väldigt bra att vakna klockan 4 på morgonen?
Inte är det jag i alla fall. Den lilla personen ifråga äter, och somnar helst inte om igen efteråt. Ja förrän sådär 3 timmar senare.... nu alltså! Då har jag ju redan gett upp och stigit upp ur sängen, ätit lite frukost. Sängen lockar mamman igen kan jag säga.... tror jag ska göra ett försök till en tupplur, men jag kan ju gissa vem som tänker vakna hungrig igen då....

Senare på förmiddagen blir det en sväng till Birsta för fika med gravida och nyblivna mammor igen. Nice nice! Jag ska nog ha mig nåt riktigt gott!

Ser lite kyligt ut på utetermometern nu, hoppas det ger med sig snart så man kan gå ut och vara lugn för att man ska få ha nästippen i behåll.....

Idag har vi haft Anna-Carin och Filip på besök. Jättetrevligt! Blev en massa prata, en hel del fika, aningen skrik och amning samt en liten promenadsväng ned till jourlivs här nere för att hämta ut ett paket som kommit till oss! :-)
Det bet lite i kinderna på promenaden, är väl ca -8ºC idag, inte så mycket kallare än igår då, men vi saknade solen som faktiskt värmde då...



I paketet låg snygga kläder till Elma från hennes gammelfarbror med sambo nere i Åkersberga! :-)

Jag måste ju bara visa vilken pappig liten flicka vi har :-D
Vägrar släppa honom alls. Grabbade tag i tröjan för säkerhets skull. Om han nu skulle komma på idén att lämna över henne till mamman eller nåt....

Idag fick vi en överraskning med posten igen.
En härligt rosig, rosa kofta från Katarina med familj i Uppsala :-)


Sedan kom Elsa på besök. Hon hade med sig en bok, där man kan skriva om och sätta in bilder från olika milstolpar under barnets första 5 år! Jättefin!


Vi kör vidare med konceptet "bygg in Elma när hon ska sova". Trivs fortfarande med det vad det verkar....

Jojjemen! Har varit ute på promenad med Elma i finvädret idag! En tur på åtminstone 45 minuter . Vår första promenad, bara vi två tillsammans. Det gick ju bra. Man kan ju hoppas det kan få bli uppstarten på en ny god vana!
När vi kom hem sov hon ett tag i vagnen ute på balkongen också. Verkar gilla att vara ute i friska luften :-)

har gjort hembesök. Nu kommer det (enligt önskemål :-P ) snart en bild i TÅ också. Närmare bestämt på lördag. Om den klarar sig förbi kontrollanterna på tidningen såklart.... Annars får ni nöja er med att se bilden här

Bilder från idag:

Livet ÄR verkligen svart eller vitt. Nöjd med napp. Inte nöjd när man spottat ut den.....



Ibland kan man tydligen fundera så mycket att ögonen går i kors :-D

Mysa e inte så dumt!!


Pappan ville också mysa lite när han kom hem och försökte få sig en puss. Elma verkade dock aningen skeptisk till att medverka till det.....

Jag har ju en liten tjej som är vääääldigt närhetsberoende. Kan absolut inte slappna av utan att känna kroppskontakt. Ibland går det attt "luras" genom att stoppa ned henne i vaggan när hon redan somnat, men ofta vaknar hon ändå igen efter bara en liten stund.
Nu har hon blivit omringad av kuddar i vår säng och sover -peppar, peppar-  jättegott! Hoppas det håller i sig nu, så jag hinner pyssla lite med "hemmafrusysslorna" :-)

Vi tänkte att vi skulle träna inför den planerade långresan med bil i nästa helg då vi tänkte åka till Västerås. Idag blev det därför en 40-minuterstripp till Viksjö för att hälsa på min dragspelsmentor med fru. De hade blivit gammelmormor och morfar igår kväll :-). Fick i brist på möjlighet att träffa sin lilla prinsessa, mysa lite med Elma så länge. Som vanligt vid besök där fick vi gofika *mums* och det gjorde också att vi kunde slippa bekymra oss så mycket om dagens svenska uråkningar i herrarnas slalom i alpin-VM....... Skönt med det där härliga guldet för Helena Jonsson (som kommer från min mormors hemtrakt, Helgum) i skidskyttet. Något som vi tyvärr var aningen för morgontrötta för att se live. Eller, jag stod åtminstone i duschen då, vad pappan och Elma gjorde framgår nog av denna bild :-D


Nu är det Beckfilmen på TV4 som står på programmet, jag får väl ansluta mig efter första reklampausen ser jag nu... oj vad klockan springer iväg fort ibland!....

är snart till ända. Vi har bara kosat oss hela dagen. Shopping i Birsta, pappan fick sin jacka. Blev en vindtät vårjacka eftersom det är stört omöjligt att hitta en vinterjacka den här tiden på året. Kryddade på med ett par T-shirtar och en snygg tröja när han ändå var igång.
Jag fick åt mig en tunika också. Ja, fick och fick... fick BETALA såklart. Lite deppigt att knappt kunna klämma in sig i den största storleken i butikerna längre, men men, får väl satsa på att öka promenaddosen kommande veckor så kanske det går att göra nåt åt det.....
En tur hem till mormor blev det också. Hon hade en allahjärtansdagpresent till Elma, en fin röd mössa från PO.P. Nice nice:-) Där tog vi en fika och sen mellanlandade vi hemma igen för att läpa av lite prylar och sedan åka vidare till farmor och farfar där det vankades lax till middag *slurp*. Kvällen avrundades med melodifestival och nu, väl hemma, blir det sova som gäller härnäst.
Synd att jag glömde kameran idag bara. Vi får ta igen det en annan gång

Sussa sött!

-Tre Tröttisar i Tidningen idag.... en liten och två större. Har man inte ST i brevlådan finns de att beskåda på hemsidan också:
http://st.nu/familje/nyfodda.php
(v.7 sida 2 är en ledtråd om vi verkar alldeles för oigenkännliga)
Kom ihåg att jag varnat er för tröttisarna nu! :-P.

När pappan kommer ut ur duschen (om sisådär en evighet :-P) funderar vi på en tripp till Birsta för inköp av ny jacka till honom. Nuvarande dito har blixtlåset kapsejsat på så det är verkligen på tiden, omgivningen börjar nog snart bli lite trött på att hjälpa honom ur kreationen som släpper nerifrån och upp så bara huvudet blir "instängt"

Kanske blir det en träff med farmor och farfar också senare idag. :-)

Medan mamman och pappan sitter och tittar på Let´s dance klurar Elma på hur man ska använda den där nappgrejen egentligen. En nöt inte alltför lätt att knäcka som det verkar.....
Den satt lite snett och plattade till näsan, pappan försökte hjälpa till att få den på plats men Elma uppskattade inte hans insats utan tyckte själv var bäste dräng och vred tillbaka igen....

Ja idag tog vi oss äntligen utanför dörren!
Mormor följde med på promenad i det underbara vintervädret. -4ºC och strålande sol! Man blir ju lycklig i hela kroppen!
Elma sov gott och fick efter promenaden fortsätta sova i vagnen ute på balkongen. Hon funderade nu, 3 timmar senare på att vakna, så vi tog in vagnen, men då ångrade hon sig och ligger kvar fortfarande(!)

Här kommer några bilder, både från gårdagens visit hos mormor och morfar och från dagens promenad :-)

Trodde nästan de glömt bort oss där ett tag. De skulle ju komma från bvc vid halv tre, men måste ha misstagit sig själva för att vara hantverkare, de dök nämligen inte upp förrän vid kvart ÖVER tre.
De hade inte så mycket att säga, undrade om jag hade några frågor, och när jag inte hade det verkade det som att jag var jättekonstig. Har du inga problem då?
-Nej, det tycker jag inte
-Men skulle du tala om ifall du hade det då?
-Jag antar det, men... hur ska jag veta det... jag har ju inga....
ÖÖÖÖÖh!! Hallå! knepigt samtal tycker jag.....
Jaja, nu är det avklarat som sagt.

Nu ska vi åka till mormor på spelkväll. Vi har en kompiiis som ska flytta till Häggenås så ikväll blir det avskedsparty, med delade känslor såklart. kul för honom, tråkigt för oss :-/
so long!

Ja, vi har suttit inne hela dagen idag också. Min lilla gullknopp har inte lust att vara ifrån sin mamma en endaste minut, så det har ju tagit hela dagen bara att tömma diskmaskinen och starta en tvätt.
Nu försöker hon slumra i bärselen. Är tredje omgången idag nu som hon somnat där. De två förra gångerna tänkte jag att hon skulle kunna fortsätta sova i vaggan. Det fungerade väl sisådär 5 minuter så den här gången får hon väl sitta kvar då.

Om en halvtimme kommer de från bvc. Ska bli intressant att se vad de tycker och tänker. Jag har ärligt talat inte riktigt förstått vitsen med det här besöket men det kanske klarnar.... vi får väl se...

Här kommer ett par bilder från den korta stunden det kändes ok att ligga bredvid mamma i soffan...

Jag ska nog se till att det blir ändringar i reglerna för att komparera adjektiv i svenska språket.
Så här känns det just nu.

Eller så kan vi lägga till böjningsform på ett ord som mig veterligen inte har någon böjningsform i den bemärkelsen:
slut, utsliten, mamma. Vad sägs om det? Tål att fundera på va?!

Nej det kanske inte är riktigt så illa men igår kände jag mig allt lite utsliten, eller utsugen kanske rättare sagt  :-P.....
Elma ville äta hela tiden, från halv åtta till klockan elva i går kväll, utan minsta respekt för att maten tog slut, vilket gjorde det hela ganska högljutt också. Låg sedan och fäktade till framåt ett tiden åtminstone. Då somnade jag ifrån. Vaknade igen vid tre-snåret då det blev högljutt igen och fick fortsätta leka matmaskin till framåt halv sex då det var Elmas tur att äntligen somna. det höll ju isig i säkert ett par timmar, sedan väntade en ny omgång fäktande och pipigt smågnällande igen. Kl 11 på förmiddagen gav jag upp mina insomningsförsök och klev upp i alla fall.

Nu är mormor här (räddaren i nöden) här och jag fick äntligen ta mig en dusch för att försöka lura bort huvudvärken.
Elma är helt plötsligt from som ett litet lamm och jag fick en minut över att sätta mig framför datorn och klaga lite........ Tänk om en viss mamma kunde ha samma inverkan på det lilla flickebarnet..... jag får väl öva va, eller kommer det kanske automatiskt när man blir 50+?.......

Det började imorse, när vi fått vinka av pappan i taxin till flyget med destination la Stockholma.
Mamman fick sedan en enorm fart, fixade med blöja, ammade, klädde på pyret, packade bilen med barnvagn, väskor och Elma i bilstol. Puh! Svettigt bara det. Och bättre blev det inte när vi skulle hitta parkering utanför bvc. Varenda j*a parkeringsplats var upptagen i typ en kilometers radie. Och inte hade jag varken tid eller lust att vanka med den blytunga stolen någon längre sträcka. Nej, det blev till att åka runt, runt, runt och hoppas på att nån skulle åka snart. Kunde man ju tydligen se sig i himlen efter. Slutade med att jag nallade en parkering utanför dagcentret, det blev Okej-långt att gå därifrån och vi hann i tid dessutom. Puh! Igen.

Mammas snygging i soffan, innan det bar av mot dagens utflyktsmål

Idag hade Elma gått upp 200g sedan sist och vägde 3760, nästan uppe i födelsevikten nu alltså. En centimeter längre hade hon hunnit bli på 8 dagar också, 54,5cm visade måttstocken på idag.
Efter en halvtomhalvt påtvingad, kortare amningssession fortsatte vi så ned på stan för att träffa andra nyblivna, och snart blivande mammor. Jättetrevligt! Extra trevligt bara för att det är människor som står ut med att höra vad de flesta andra anser är jobbigt gravid-amnings och förlossningssnack :-)

När vi fördrivit drygt en och en halv timme där sprang vi upp till morfar på jobbet. Superstolte morfar visade såklart upp Elma för alla han bara kunde, men Elma var inte särskilt social själv utan sussade gott i morfars famn under tiden.
när mamman tyckte att morfar kanske borde få något vettigt gjort på jobbet idag också så gick vi vidare till mitt jobb. Tänk vad trevligt det blir att gå dit av en sån enkel anledning att man faktiskt inte behöver uppfylla innebörden av det där ordet. Jobba. Sköööönt!!!

På jobbet fick Elma två paket. ett från arbetskamraterna, en jättefin brun manchesterklänning med randig tröja till!
Sedan hade en kund varit in och lämnat ett paket också! Vem gör så till någon man egentligen inte ens känner? Vilken jättefin gest!! Man blir ju genomglad!!! Hon hade till och med tagit reda på att det blev en tjej! I paketet låg en rosa klänning och ett par "mjukisskor".


När vi kom hem kom mormor hit och fixade käk åt mamman, morfar och pappan :-)
Själv fick hon äran att passa gullgrynet! (jodå, mormor fick äta själv också sedan)

Idag är första dagen Elma och jag är ensamma hemma. Uppenbart att hon saknar pappan. Jag också i och för sig. Men det går ganska bra ändå. Vi har mest bara ätit och sovit. Tittat på det otroligt vackra vädret, men inte tagit oss utanför dörren ännu. I skrivande stunder sitter en tröttis i bärselen och sussar gott. Tur vi insförskaffade den här selen säger jag bara. Mina obefintligt tränade armar gillar den otroligt skarpt och Elma gillar den uppenbarligen så pass bra att den fyller den primära funktion vi önskade, nämligen att hon skulle finna lugn i den och slippa vara på "orolighumör". :-)

förresten har "pluggen" ungefär samma funktion har vi upptäckt, se bara!

Före                                   Efter

Mamman e inte helt rättvis, det går ju faktiskt att vara lugn utan plugg också :-)


Hälsningar med posten har vi fått också, En gratulation från Karin som rapporterar från en skidweekend i St Anton! Lyx lyx! Nog för att vädret e fint här hemma också men visst ser det bra härligt ut!


Och så en gratulation från Emma! Tack tack!


Till sist en vinterbild från balkongen här hemma!


Ne, nu tror jag att jag ska  knäppa loss pyret från min mage och se om man kan hinna ta en dusch innan hon vaknar....

Har vi haft idag.
Det var lille William med familj som gjorde oss en visit i snöstormen här. Stackarna. Fick säkert spendera halva dagen med att skotta fram bilen innan de kunde komma iväg, men jättekul att de gjorde sig besväret tyckte vi! :-)
En fin present fick vi också, i form av en sångpåse. En liten påse med figurer som man kan ha för att relatera till subjekten i kända barnsånger. Jättefint! Nu måste pappan lära sig texterna bara. Mamman kan ju texterna, men kan å andra sidan inte hålla tonen så vi får väl göra en gemensam insats där...


Nu e Peter ute och skottar fram vår bil. Så att han ska ha en chans att ta sig till Härnösand i morgon. Dessutom har han fått i uppgift att montera backspegeln vi har köpt för att kunna se Elma om någon av oss är ute och åker ensam med henne vilket är tänkt att inrtäffa för första gången på tisdag när vi ska till BVC och Peter e i Stockholm.
 Det har i alla fall slutat snöa nu, vi får väl hoppas det fortsätter så också.

En sak i sänder nu. Först tålmodiga pappan. Började dagen ungefär samtidigt som den föregående slutade, alltså vid 12-slaget i natt. Fortsatte mer eller mindre oavbutet till klockan 05.00. Med vaddå? Jo med att försöka natta vår lilla gullpiga såklart.... Vi försöker få den lilla att sova i egen säng, utan kroppskontakt. Har lyckats bra(!) de två föregående nätterna men inatt var det TVÄRSTOPP. Pappan vaggade, vyssjade, stoppade om i vaggan, lyfte upp ur vaggan igen, vyssjade mer, gick tålmodigt omkring i lägenheten, fick vår lilla skatt att somna, stoppade ner i vaggan igen varmed hon naturligtvis blev kinkig vilket ledde till ny omgång vyssjande, vaggande, somnande, upprepad dust i vaggan, dito försök med barnvagnen iställlet, lyckades ett tag.... Men vaknade strax igen förstås och tyckte hela världen var pest och pina. Blev överlämnad till mamman för matning, somnade i VÅR säng, lyftes över till barnvagnen igen och vaknade lagom till att pappa somnade i sin säng såklart.... Blev ni trötta nu? Det kanske känns igen? Pappan kände sig i alla fall inte priviligerad kan vi säga. efter matning vid halv fem slocknade vi i alla fall alla tre och sov till framåt halv nio.
Det här blev väl svaret på att hon spenderade i princip hela torsdagen sovande, kommer väl efter sånt där, man kan ju inte sova jämt, måste ta igen lite förlorad vakentid :-P
Och varför är bara pappan uppe undrar ni? Den nya tidens jämlikhet blir svaret! Plus att jag har världens goaste man såklart!!... Och allt slipper jag ju inte undan, det e ju lite svårt att delegera amningen och dessutom inte så lätt att sova när det stojas, även om man inte är den som är närmast där det låter... .

Ja och vi har haft fullt schema resten av dagen också. En sväng till Klingsta för lite barnbytesmarknad. Ja inte så hemskt som det låter. det var inte barn som byttes utan barnkläder. Ja byttes och byttes föresten, inte lämnade vi in nåt men gick  glada hem med fina små kläder till ännu mindre priser. stort tack för detta evenemangstips Ingela! :-)

Fortsatte sedan mot Matfors där vi besökte bygdegillets danskurs. Ja fast vi kom ju i pausen. Blev pausunderhållning så att säga :-P. Trevligt med alla glada människor som kom fram och ville lyckönska och glutta på Elma tyckte vi! Och så fick vi ju sitta och fika lite också, inte dumt!

Drog vidare österut igen och avslutade kvällen med melodifestival hos mormor och morfar. 


Avrundar med en bild från imorse och en från ikväll. Man kan nästan se hur hon äter upp sig under dagen va? Mössan gör ju sitt till men hon blir allt lite plufsigare hela tiden. Hoppas det visar sig på vågen på tisdag också...
Natti natt!

var farmor här på besök. Det gillades skarpt av Elma som spenderade mestadelen av kvällen sovande såhär:



Så här på morgonen var hon e pigg liten tjej, ända fram till att mamman tog fram kameran vill säga, men ett par vakenkort hann vi med innan hon slocknade i alla fall :-)


Nu ska vi åka till N-J en sväng och se om Peppe kan hjälpa till med montering av köksblandare och inkoppling av tvättmaskin. Var ju några år sedan han höll på att få sånt arbete som proffesion , men det kanske sitter i ryggmärgen.... vi får väl se....

Jag utlovade ju förut en mer utförlig beskrivning av vår dag på förlossningen, och här kommer den nu, ni kanske får läsa den i etapper för den blev visst liiiite lång......

På eftermiddagen onsdagen den 21/1 åkte jag till svågern för att hjälpa till att plocka ur lite flyttkartonger. Tänkte att det om något borde kunna få fart på Floffens lust att komma ut.

Värkarna började återkomma tätare och tätare medan eftermiddagen gick mot kväll. När Peter kom hem från Härnösand vid 18.00-tiden hade jag som tätast bara några minuter mellan värkarna. Dock utan regelbundenhet. Vi åkte hem efter intagen middag bestående av fisk, ris och äggsås,och lovade svåger N-J att rapportera om/när vi åkte in till förlossningen.

 

Väl hemma började vi klocka värkarna som fortsatte att komma oregelbundet, mellan 3 och 7 minuter mellan dem fortfarande. Jag ringde in till förlossningen för att rådgöra om vi skulle åka in eller inte. Eftersom vi bor så pass nära sjukhuset sa barnmorskan att det inte skulle vara någon fara att vi inte skulle hinna in så hon rekommenderade en dusch, alvedon vid behov samt att ladda upp med kolhydratrik mat.

 

Vi insåg att det troligen skulle bli en lång natt, och började förbereda oss på detta.

Inte förrän vid 02-tiden började jag få någorlunda jämna mellanrum mellan värkarna som då återkom med jämna 6-minutersintervall. Slog en pling till förlossningen igen vid kvart i 5 på morgonen då värkarna kom var 4:e minut, men de tyckte att jag skulle vänta till att värkarna höll i sig minst 1 minut, inte bara de 40-45 sekunder som gällde för tillfället.

 

Kl 06.30 hade jag klockat 137 värkar sedan kl.19.30 på kvällen. Det är mer än 12 värkar i timmen, alltså i snitt ungefär var 5:e minut. Inte undra på att man inte fick en blund på hela natten. Pappan lyckades väl sova ett par minuter i alla fall, på soffan då, mellan mina pustningar.

 

Kl 06.50 blev jag lite otålig och ringde igen. 3,5 minut mellan värkarna som satt i 1 minut och 15-20 sekunder. Barnmorskan jag talade med tyckte att det kunde vara ok om jag kom in, om jag nu ”absolut ville” och om det var så pass ont under värkarna att jag ”behövde hålla mig i bordskanten.” Den där bordskanten hade jag ju hållit mig i de senaste timmarna tyckte jag, så vi åt frukost, packade bilen och drog iväg till sjukhuset.

 

Kl. 07.15 parkerade vi i P-garaget och lämnade det mesta av packningen i bilen, vi ville ju inte vara alltför optimistiska att vi skulle få stanna kvar. Ändå var det en lite häftig känsla. Skulle vi äntligen få bli föräldrar nu? 9 dagar och mer än en evighet efter beräknad födsel.

När vi plingade på ringklockan blev vi mottagna av en barnmorska som visade oss in i ett undersökningsrum och satte igång en CTG- mätning, sedan lämnade hon över till en barnmorska som hette Gunnel (samma som hade den förlossningsinformation vi var på förövrigt) Hon hade i sin tur med sig en sjuksköterska, tillika barnmorskestudent, som hette Jenny. Kul för oss eftersom de förklarade lite extra om allt de gjorde, lite besvärligt samtidigt eftersom allt behövde göras minst två gånger.

De bedömde att livmodertappen var helt utplånad och att jag öppnat mig drygt 2 cm och tyckte att vi skulle förbereda oss på att gå ut och gå runt i sjukhuset ett par  timmar innan jag skulle skrivas in. De skulle bara vänta in resultatet av CTG- mätningen först. Och det tog tid. Normalt läser de av efter 20-30 minuter, så var det i alla fall alla de gånger vi gjort det under de senaste 2 veckorna nu. Hur som helst tog det den här gången mer än 45 minuter innan de kom tillbaka och läste av resultatet. CTG:t visade sig då inte vara riktigt normalt. Bebisens hjärtljud gick ned lite väl mycket under mina värkar varför jag fick ligga ytterligare 45 minuter med CTG:t för vidare bedömning av läkare.

 

Läkaren, som vi dock inte träffade personligen (jag har läst journalen i efterhand)var densamme som när vi åkte in den 25/12 (då mitt blodtryck var högt och jag hade huvudvärk). Han beslutade att de skulle göra en amniotomi, ta hål på fosterhinnorna alltså, för att skynda på förloppet.

Då  klockan var 09.15 blev vi så förflyttade in på förlossningssal 4. Fina rum har de där på förlossningen förresten. Alldeles nyrenoverade med egna badrum och toaletter i varje. Jag blev erbjuden att bada och var inte alls sen att tacka nej. Ett sånt vattendjur som jag hade  gärna legat där hela dagen, men jag visste ju att jag inte skulle få stanna i badet efter att vattnet gått eftersom infektionsrisken ökar då så det var bara att njuta medan tider var. Överlycklig var jag i badet i alla fall, en sockerdricka fick jag smutta på och värkarna kändes bara hälften så mycket där i det varma vattnet än vad de gjort tidigare.

Lika glad som jag var i badet, lika ledsen blev jag när jag blev tvungen att kliva upp, men insåg ju att vi skulle komma mycket närmare bebis genom det i alla fall.

 

När jag kommit upp ur badet var det dags att intaga förlossningssängen för första gången.

Först satte Jenny en nål i handen på mig, för att kunna sätta eventuellt dropp senare. Hon var inte riktigt beredd på trycket i kärlen tror jag, för blodet sprutade runt halva rummet och Gunnel muttrade nåt om att hon skulle få städa själv när hon var så klantig. Jenny ursäktade sig och verkade förvånad över att jag hade så mycket högre tryck än de mestadels pensionärer hon brukade sätta nål på som sjuksköterska

 

Kl 10.30 tog de hål på hinnorna och vattnet gick. Inga konstigheter med det som tur var. De skruvade fast en skalpelektrod för att kunna hålla bra koll på bebisens hjärtljud och

sedan blev vi beordrade att gå ut och gå i korridoren. Jag fick åt mig en sån där snygg gåstol, vilken blev min första räddare i nöden i kombination med att Peter fick banka mig i ryggslutet varje värk för att jag skulle stå ut. Jag blev tillsagd att försöka kissa ganska mycket också, vilket knappast var den lättaste uppgift man kunde få med tanke på alla sladdar och slangar och apparater som hängde både här och där.

 

Vi fick en ny barnmorska efter ett tag igen eftersom Gunnels mamma blivit akut sjuk och hon gick för att besöka henne i en annan del av sjukhuset. De visade sig vara dålig kontakt till värkregistreraren på CTGt och de höll på att fundera länge på vad som kunde vara fel. När de väl kom på att det kanske var batterierna som felade och jag (!) fått klura ut hur man öppnade dosan för att byta ut dem, hade det nog förlupit en dryg halvtimme till.

 

11.40 var det dags för ny koll.  Öppen 4cm då. Värkarna började bli mer smärtsamma och barnmorskan rekommenderade Epiduralbeövning för att de skulle kunna sätta mer fart på värkarbetet också, men jag skulle vänta till efter lunch tyckte de. Peter gick och köpte sig en lunchlåda eftersom pappor inte får ta del av maten på avdelningen. Knappast någon nackdel för honom, det var ju ingen gastronomisk höjdare till sjukhusmat det bjöds på direkt.

 

13.45 kom han äntligen, min andra räddare i nöden, doktor Saloheimo!! Han la EDA och jag kände mig nästan genast som en ny människa. Allt ont var som bortblåst och jag svävade som på små moln och kunde inte på flera timmar sluta tjata om hur bra allt kändes! Tyvärr nästan lite för bra ska jag väl säga. Vid kl 14.30 var jag öppen 5 cm och sedan gick det väääääldigt trögt. Jag gick säkert 50 varv fram och tillbaka i den där korridoren på förlossningen men inget hände.

 

 

 

Kl.15.00 bytte vi barnmorska igen, nytt skift. Vi fick en jättegullig tjej som hette Sandra.

Hon kunde bara fortsätta konstatera att inget hände. De satte då ett värkstimulerande dropp, först 15ml/h, senare dubblerad, utan annat resultat att lillbebisen blev stressad och de fick stänga av igen. Jaha tänkte Peter och jag, det blir väl snitt nu då. Attans, det var ju inte riktigt de vi ville, men men, måste man så måste man.

 

17.00: Ny läkare tillkallades för bedömning, hon tyckte efter lite funderande att vi skulle prova droppet igen, så de körde på en ny omgång. Vi kände oss lite skeptiska till att det verkligten skulle kunna ge något resultat, när vi nyss erfarit motsatsen men var samtidigt glada för chansen att slippa snitt.

 

Då helt plötsligt började det hända något. Min kropp verkade verkligen behöva kniven mot strupen såatt säga för att tillåta sig att sätta fart. Kl 18.00 hade jag öppnat mig 6-7 cm och vid kl 19.20 var jag plötsligt helt öppen!  Jag var lite orolig ett tag för att jag inte skulle få mer EDA när sprutan tagit slut efter 8 timmar. De hade lite problem med utrustningen men till slut kunde de byta ut den och jag fick fortsätta sväva på moln. Jag kände ju helt klart av värkarna igen där efter kl 18.00, men bara att de tryckte nedåt, inte den där hemska smärtan i ryggslutet.

 

Vid 20.00 började krystvärkarna. En liten befrielse på sätt och vis! Nu hände det verkligen något ju! Långt emellan dem var det dock tyckte jag, fast i och för sig skönt att kunna vila lite också. Peter baddade med kall, blöt handduk i pannan på mig och det var precis vad jag behövde! Lustgasen provade vi också, den hjälpte bra men på slutet kändes det bättre att vara utan den för att kunna känna sig klar i huvudet och ha lite mer kontroll på vad som hände.

 

Så äntligen, kl.20.51, under vad jag kände som en brinnande smärta, med ett efterföljande långt bluuuurp, kom den lilla bebisen ut! Utkrystades under en värk, hade navelsträngen ett varv runt halsen men skrek så snart den avlägsnats! Vilken fantastisk känsla! En sån lycka! Jag glömde genast allt som hade gjort ont! Det där varma, kladdiga pyret som lades på min mage var ju det finaste som vi någonsin hade sett! Jag frågade Peter vad det blev, en liten tjej, blev svaret och glädjetårarna sprutade på oss båda J!

 

När vi sedan klarat av efterbörd och massor med stygn var det dags för den efterlängtade fikabrickan. Extra efterlängtad i mitt fall eftersom jag hade blivit snuvad på middagen, dock ersatt med ett glas nyponsoppa, men ändå. Nu vankades varm choklad och smörgås. Under tiden blev Elma vägd, mätt och tvättad av barnmorskan Annelie som löste av Sandra kl. 21.00. för att fixa stygnen.

 

Vår lilla tjej vägde 3778g och var 52 cm lång, alldeles lagom! Vi som blivit varnade för att det skulle bli en jättebebis. Barnmorskan på MVC får visst en lite spännande framtid nu eftersom hon svor på att omskola sig om inte bebisen skulle väga mer än 4 kg….

har vi införskaffat idag. Pappsen går premiärturen, Elma blev hur nöjd som helst!!! Och pappan också, således :-)

Har man ju hunnit bli idag också, ja ikväll i alla fall!
Pappan bjuder av sin fotokonst idag:

Ja då var vi förevigade då. Mamman såg ut som det tröttaste som gått på jorden de senaste 100 åren, trots att jag kände mig rätt pigg, så jag e allt lite besviken.... Ni som inte har ST eller Dagbladet får nog stå ut med att missa denna spektakulära tillställning :-P
Fotografen hade bokstavligen talat ett väckelsemöte med Elma som inte alls hade lust att vakna, trots att hon inte gjort annat än att sova sedan midnatt. Med undantag från två halvsovande matinslag då. Till slut, efter diverse varianter på bebisgympa i nedsläkt lokal, nyckelskrammel och annat oväsen, behagade hon i alla fall plira lite med ögonen och då var han snabb att fota, mamman och pappan satt där i mörkret och blev bländade av blixten och såg minst lika yrvakna ut som Elma som kostade på sig att se lite sur ut tillfället till ära. Vi valde ett kort där vi tittade ned på lillskuttis, såg minst chockartat ut så. Nöjda blev vi väl inte direkt, men man får väl ha lite överseende med att nyblivna föräldrar kan se ut som zombies.....

Just nu har Elma och pappan en dust i badrummet. Pappan e lite less efter att hon för tredje blöjbytet i rad förutom att bajsa ned sig långt upp på ryggen också fortsätter att bajsa, utan blöja, på skötbordet. Här går det åt handdukar vill jag lova. Senast fick sig pappans T-shirt sin beskärda del också. Mig har hon bara kissat på. Än så länge. Tacksamhetens lampa lyser....

Nu ska vi strax iväg till fotografen. Jag e äntligen bättre i febern. Har ju normalt en tremp på ca 36ºC och har de senast dagarna pendlat mellan  37,7ºC och 38,9ºC, idag nere på endast 37,4ºC, fortfarande kanske inte min normaltemp men inte allmänt klassat som feber iaf......
Hoppas det håller i sig nu också! :-)

Trodde jag i alla fall. Men farmor gillar inte att jag kallar hennes son för Peppe.
Jag kunde ju skriva Peppis, eller Pepse eller Peppen med, för den delen. Peeeeter går bra att använda det med, särskilt om jag ska be om något :-P. Pappan är ett populärt uttryck numera också.
Kär MAN har många namn i mitt fall :-)

Och vår lilla skruttis, lillsnuppis, elmagumsan, börjar få några namn hon också, synd bara att hennes hopplösa föräldrar inte bestämt sig för alla namn som ska stå i skatteverkets register. Vi har fått pappren på det nu och bör väl skicka in dem snart antar jag. Hon har ju fått sina sista siffror i personnumret också, så då har vi en folkbokförd, namnlös, men ack så kär,  liten tjej då....

den här himlans febern. Blöööö! Jag e lite halvless nu faktiskt. Pappan med, som känner sig aningen göralös med två tjejer hemma som bara äter och sover. Och imorgon är det fotografering för familjekort i tidningen. Jag som hade tänkt köpa nåt nytt att ha på mig, men det blev man ju blåst på... får väl vara tillräckligt nöjd om man inte ser så himlans blek ut i hyn nu då. Får väl överdosera rouget antar jag :-P. Kanske får välja en bild i svartvitt annars så jag liksom smälter in i bakgrunden.... Nä, men i med ett par alvedon så bör vi väl klara av den lilla strapatsen i alla fall, tycker jag.

Vi hade ju tänkt titta på en bärsele också, innan Peppe börjar jobba igen, vi har ju en liten tjej som kräver MYCKET närhet så det skulle nog underlätta för mig att få NÅNTING gjort här hemma på dagarna. Men vi hinner kanske i helgen om inte annat..

Igår blev vi glada när vi fick post igen. ja eller vi och vi, det var ju adresserat till Elma själv :-)
Lite svårt att läsa på bilden kanske men det är lillmoster som längtar efter Elma och skickar björnkramar till oss!


Idag har Elma verkligen varit ett riktigt matvrak. Ja hon kanske inte får så mycket mat egentligen pga min feber och förmodad dålig produktion, men äta vill hon, länge och ofta. Däremellan lite sovpauser med mamman som sällskap.
En sovande sötis här nedan :-)

igen! uuuurk!!
Nu har mormor kommit hit för att underhålla Elma mellan matstunderna.
Peppe har kallat hit henne för att kunna åka och handla. Litar inte på att jag fixar att stå på fötterna, vilket förmodligen är ganska klokt tänkt, har varit lite småsnurrig ända sedan förlossningen, inte vant mig vid mitt nya blodtryck ännu tror jag..
Nu ska jaglägga mig i horisontalläge, igen. Uppdaterar mer när orken återinfunnit sig........

men jag mår betydligt bättre idag! Vi har varit till BVC på förmiddagen. Elma hade gått upp sedan senaste vägningen, men inte så mycket. Vägde 3560g idag och hade växt 1,5cm till 53,5cm sedan födseln. Inte uppe i födelsevikten ännu alltså men barnmorskan var inte bekymrad, hon sa att det var på väg åt rätt håll i alla fall. Ny vägning nästa tisdag sedan kommer de på hembesök den 12/2 också.


Igår kom mormor och morfar som budbärare med fler presenter till Elma:

  En söt ljusrosa klänning med brun body till, från Siv och Sten


 Ett set med bruna dalahästar på, från grannarna till mormor och morfar


En alldeles underbar fleecefilt (dessutom med baksida i flanell!) som mormors kusins fru, Ann-Mari sytt!


Här är vi redo att åka till bvc!


När vi kom hem väntade fler överraskningar med posten! :-)

Gratulationer från Jessica och Fredrik



En supersnygg jeansklänning från Vickan med familj


Och en vårfin  kombination, härlig klänning och en söt rosa tröja och matchande strumpbyxor från kusin Lena med familj i Norge

Stort stort tack till er allihop för fina presenter!!! :-)

Elma skickar en hälsning i form av en bildserie:

            myser                     kikar                  mitt i nysen


en liten smocka kanske?         busunge!              peace!!

har fått feber :-( och frossa :-( :-( hoppas jag e bättre till imorgon då Peter ska till tandläkaren och sen vi till BVC....

Blev lite sent igår kväll så jag lade inte upp några bilder då som ni ser. Mamman var en aning trött.... Elma åt och åt och åt hela kvällen, tillslut slocknade  vi i sängen båda två.
Besök hade vi i alla fall. Först av Elmas syssling, lille Hugo med familj. Ett riktigt charmtroll är han!


Med sig hade de en söt liten body och en snygg röd kjol som borde bli bra i storlek framåt vår/sommaren.


Sedan kom kusin Annika som längtat länge efter att få träffa lilla Elma nu!


Annika hade också med sig fina presenter. En stickad kofta med tossingar till och tuffa raggsockor, allt stickat av hennes mamma!


Elma fick en gosig nalle av Annika också, nästan lika stor som Elma själv!