Det började imorse, när vi fått vinka av pappan i taxin till flyget med destination la Stockholma.
Mamman fick sedan en enorm fart, fixade med blöja, ammade, klädde på pyret, packade bilen med barnvagn, väskor och Elma i bilstol. Puh! Svettigt bara det. Och bättre blev det inte när vi skulle hitta parkering utanför bvc. Varenda j*a parkeringsplats var upptagen i typ en kilometers radie. Och inte hade jag varken tid eller lust att vanka med den blytunga stolen någon längre sträcka. Nej, det blev till att åka runt, runt, runt och hoppas på att nån skulle åka snart. Kunde man ju tydligen se sig i himlen efter. Slutade med att jag nallade en parkering utanför dagcentret, det blev Okej-långt att gå därifrån och vi hann i tid dessutom. Puh! Igen.

Mammas snygging i soffan, innan det bar av mot dagens utflyktsmål

Idag hade Elma gått upp 200g sedan sist och vägde 3760, nästan uppe i födelsevikten nu alltså. En centimeter längre hade hon hunnit bli på 8 dagar också, 54,5cm visade måttstocken på idag.
Efter en halvtomhalvt påtvingad, kortare amningssession fortsatte vi så ned på stan för att träffa andra nyblivna, och snart blivande mammor. Jättetrevligt! Extra trevligt bara för att det är människor som står ut med att höra vad de flesta andra anser är jobbigt gravid-amnings och förlossningssnack :-)

När vi fördrivit drygt en och en halv timme där sprang vi upp till morfar på jobbet. Superstolte morfar visade såklart upp Elma för alla han bara kunde, men Elma var inte särskilt social själv utan sussade gott i morfars famn under tiden.
när mamman tyckte att morfar kanske borde få något vettigt gjort på jobbet idag också så gick vi vidare till mitt jobb. Tänk vad trevligt det blir att gå dit av en sån enkel anledning att man faktiskt inte behöver uppfylla innebörden av det där ordet. Jobba. Sköööönt!!!

På jobbet fick Elma två paket. ett från arbetskamraterna, en jättefin brun manchesterklänning med randig tröja till!
Sedan hade en kund varit in och lämnat ett paket också! Vem gör så till någon man egentligen inte ens känner? Vilken jättefin gest!! Man blir ju genomglad!!! Hon hade till och med tagit reda på att det blev en tjej! I paketet låg en rosa klänning och ett par "mjukisskor".


När vi kom hem kom mormor hit och fixade käk åt mamman, morfar och pappan :-)
Själv fick hon äran att passa gullgrynet! (jodå, mormor fick äta själv också sedan)