sång, semla och soppa

Ja idag har vi varit på babysång. Inga bebisar som sjöng där i och för sig. Bara mammorna deras. En del bebisar fann det mer lockande att äta eller ta en lite tupplur dessutom. Elma är ju lite för liten för den typ av gymnastiska övningar som de barn som är över 3 månader fick ägna sig åt, men fann sig gott i sin lott att bara ligga i mammas famn och lyssna och mysa. Det bästa med besöket där var ju såklart fikat! det är ju den berömda dagen F idag! F som i Fettisdag! Jag som egentligen inte är så förtjust i grädde tyckte att de löst serveringen på ett ytterst fenomalt vis eftersom man fick bereda sin egen semla och jag kunde skippa att ha så mycket grädde på. Desto mer mandelmassa blev det ju istället såklart! Dessutom fanns det vaniljkräm som valbart alternativ och jag ska erkänna att mandelmassan inte hindrade mig från att klutta på lite av den varan också :-P


Elma redo för att gå på babysång


När vi kom hem kom kusin Annika på besök. Elma såg ut att träna inför nästa babysångstillfälle men så mycket ljud fick hon inte fram denna gång, får nog öva lite mer...
 

Och efter ett tag slöt även A-K och N-J upp och vi var fina nog att bjuda på rester från gårdagen, en fisksoppa med saffran och curry som vi dessutom inte ens lagat själv.  Slank ned fint hursomhelst. Mums!

Nu ikväll har Elma tagit ett bad. HELT utan minsta protest idag :-)
LÅng har hon blivit vårt lilla pyre, vi har fått lägga undan 50-storlekarna nu, det sa liksom bara pang häromdagen också räckte inte knapparna på bodyn runt för att stänga längre. Ojojoj! Man hinner ju inte med. Och det var nästan så att 56-storleken är på sista andetaget också redan. Gäller att rumstera om i garderoben nudå så man har rätt plagg tillgängliga. Märks att hon blivit större på att hon följer med med blicken mer nu också. Pappa och Elma satt och lekte lite i soffan nu när jag smet iväg till datorn


Men nu ska jag återvända till dem och TVn för att se på House. Dagens tv-händelse var väl annars den stora "nyheten" med Kronprinsessans förlovning. Knappast så oväntat va, det var på tiden säger jag bara! Stackarn ska behöva ha beslutsångest och träna pojken där för att klara av att leva med henne i 7 år innan de kunde bestämma sig. Menmen, nu lär de väl vara säkra på sin sak i alla fall.Synd bara att man ska behöva vänta ett drygt år till för att få se bröllopet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0