Elma ligger för tlilfället på sin gula madrass här bredvid och storler. Iaf så fort som den snigel hon fick i doppresent börjar skråla. Hon ser alldeles överlycklig ut, leendet går mellan örsnibbarna och hon ser ut att kunna svälja plastleksaken med hull å hår vilken sekund som helst om det inte vore för den lilla detaljen att den är minst hälften så stor som henne själv.
Men vad har hänt med mig? Ujujuj. I min desperata iver att hålla hennes goda humör uppe struntar jag tydligen i att den otroligt*hrk*medryckande melodin för femtielfte gången sugs upp i min hjärna och fastnar där som ett tapetklister. Är lillan nöjd, är mamma nöjd, har tydligen blivit devisen.....

Här några bilder från vår promenad hem till mormor och morfar igår. Moster mötte oss på halva vägen, men det märkte inte lillpärlan eftersom hon sov sig igenom mestadelen av barnvagnsturen


Desto mer vaken när vi kom fram istället. Slukade med god aptit gröten som moster bjöd på och fortsatte att inspektera sin omvärld, bl.a. fick sig blombuketten på bordet se sig beundrad ett bra tag!