Det där med vårruset. Puh! Vi stod ALLRA längst bak i starten, jag hade nog max 10 personer bakom mig där tror jag. Och omkring 6000 pers framför alltså! Men usch så stressad jag blir av alla lusvankare. Som barnvagnsdragare måste man starta längst bak, helt OK så långt, men de borde ha längre mellanrum till starten innan för de som KRYYYYYPER framför. ÅÅååååh så stressad jag blir! Man försöker köra om, men det är tydligen inte populärt att bli omkörd av ett barnvagnsekipage, därför blev det en hel del offroadkörning igår kväll. Ut i gräset för att komma om. Här kom vagnens terrängdäck väl till pass kan jag tala om! I mål kom vi sent omsider i alla fall. Fast ändå fortsatte det att drösa in folk imål en halvtimme senare, de måste ha tagit sig en lång kisspaus i skogen eller nåt. Tror förresten jag gått 7 km istället för de utsatta 5, så mycket slalom som jag har kört, ojojoj. Å surat ned folk har man antagligen gjort också, även om jag faktiskt inte mejade ned så värst många på vägen ;-). Närå, men tack detsamma säger jag till alla surkottar i så fall. När man passerat samma ryggar för tionde gången, eftersom de går så pörskans långsamt, å de då blir sura å springer tre steg förbi en å fortsätter i samma lustempo igen, då ska det mycket till för att Emse ska behålla lugnet. Otroligt nog har inga huvuden rullat under gårdagen. Måste bero på att Elma och jag tog oss en rejäl sömnstund mitt på dagen istället för att åka och fika. Välbehövligt! Och nyttigt med för den delen kanske...
Tyvärr hade jag ingen kamera med på ruset, eller rättare sagt, jag rusade hemifrån utan den...hade nog varit för stressad för att pilla fram den ur min jättekameraväska om den nu hade tagits med också, men kolla gärna in hos Anna-Carin och Anna-Karin (länkade nere till höger) som fullgjorde sina plikter i dokumenterandets måste.
När jag tänker tillbaka på det förra- och enda vårruset jag tidigare deltagit i, d.v.s. för två år sedan, så klagaade jag redan då på hur svårt det var att komma förbi framförvarande, ska försöka påminna mig om att inte ta med vagnen fler gånger, om jag nu ska vara med fler gånger.... det visar sig....

När vi rusat av oss var Elma helslut, eller helhungrig åtminstone. Hade inte ätit sedan vi var på bvc vid 17.15, och då klockan började närma sig 21-snåret blev det lite kris. Fick fara hem till mormor och morfar i ett huj, å erbjuda henne middagsmål, för att hon skulle lugna ned sig. I vanlig a fall kan hon klara sig kanske 2 timmar utan mat på kvällen. dessa fyra(mestadels sovande)var jag riktigt imponerad av faktiskt. Långt mer imonerad så sent som imorse när det visade sig att lilla grynet sovit HELA natten från klockan 22.30 till 05.00, åt, somnade om och vaknade inte förrän kl 08.00 igen.
SKÖÖÖÖNT!!

Idag har det utlovats regn, en blå himmel skådas utanför mitt fönster nu, men det hinner nog ändra sig innan jag får arslet ur å tar mig ut på dagens promenad...
Nu e lillpinglan förbannad, jag måste visst göra en insats, återkommer vid ett senare tillfälle!