Igår kväll visade det sig mycket riktigt att Peter hade feber. Har legat nebäddad med konstant 38,5ºC sedan igår kväll och knappt orkat röra en fena. Elma verkar inte må så bra hon heller även om hon inte har någon feber,(peppar, peppar!) Hon har istället varit på konstant skrikhumör under samma tidsperiod. Vet inte om det är magont som är det egentliga problemet kanske? Började tidigt igår kväll och tystnade bara vid amning. Och det är ju liiiite jobbigt att amma konstant i sex timmar och inte så mycket bättre att lyssna på hjärtskärande gråt... svårt att veta vad man ska välja. Blev väl en kombination av vad som var mest uthärdligt för tillfället.
Sov väl kanske 3 timmar i sträck mellan halv ett och halv fyra sedan har det varit full fräs på skrikmaskinen igen, tystnade visserligen vid frenetiskt körande med henne i barnvagnen fram och tillbaka över tröskeln, men det känns inte heller särskilt hållbart i längden. Nu kommer mormor, morfar och moster hit och ska ta en promenad med Elma, det borde ju göra susen för hennes humör! Hoppas jag....jag ska iaf passa på att slumra lite medan de är ute. Tur man har familj som ställer upp i ur och skur!! :-)