Igår kom Elma på hur roligt det är att vinka. (H)EEEeeeeeejjjj piper hon och viftar med armarna för allt vad tygen håller med ett lyckligt buseflin på läpparna. Tycks på något vis förstå att man bland annat kan vinka hejdå. Testade sin nya kunskap diverse gånger under gårdagen. Priset gick till det vinkningstest som utfördes efter ett lopp med gåvagnen. Det tog nämligen stopp mot bokhyllan. Den var liksom lite i vägen, och verkade inte vilja flytta på sig. Men Elma tyckte sig finna på råd och flinade upp sig i ett jätteleende och vinkade hejdå till bokhyllan. Verkade sedan aningen förvånad när bokhyllan ändå inte tog ett steg åt sidan för att släppa förbi henne.....

Gårdagens läxa:  Det är inte alltid det går som man tänkt sig. Lev och lär!

Och appropå ingenting av det tidigare skrivna i inägget:  Peter tackar för gratulationerna. :-)