Det gick ju finemang det där. Var nog lite orolig att jag skulle vara tyst som en mus och stel som en pinne och dubbelfundera över alla saker jag gjorde, men ryggmärgen visade sig hålla måttet. Det vara liksom bara att trycka på play å starta maskineriet och den gamla vanliga ramsan i undersökningsrummet. Tillochmed tekniken med apparaturen satt på plats. Fingrarna och talapparaten levde sitt eget liv. Ska nog fortsätta att undvika tänka även i fortsättningen också tror jag! ;-D.
Imorn kör vi igen. Sen ska jag ha semester. Till mitten av januari. Lagom smygstart va!! ;-) Och sedan ska jag försöka pränta in ni mitt minne att det inte var så farligt att jobba, så det känns bättre att komma tillbaka till nästa gång, nästa år (ooo... det kändes fint! nästa åååår  :-D).

Elma och P då undrar ni??? Vad trodde ni egentligen???!! Jag visste väl att de inte ens skulle lägga märke till att jag varit borta.....

Och. Jag vet! Det är alldeles för dålig fart på kameran nu igen. Inte använd på, ja, säg det? Läääänge!  Ska försöka skärpa mig på den biten... kanske.....