Jepp. Nu har lillgrynet vuxit lika länge utanför magen som inuti den.  Ett trekvarts år. Det hinner hända mycket. Tycker nog faktiskt att det kändes som att tiden ändå gick fortare när magen växte än nu, kanske just därför att man verkligen tycker och märker att hon utvecklats så mycket såhär tiden utanför. Hur som helst hade jag aldrig föreställt mig att det gick att älska någon så otroligt mycket. Dessutom blir den där kärleken bara starkare och starkare för varje dag. Undrar hur länge den känslan består? Underbara tid är nu! Samtidigt finns skammen i det faktum att man känner sig irriterad över 75% av det hon hittar på, och blir som påföljd en sur och grinig mamma som dock strax ångrar sitt tonfall när hon får ett leende så gott tillbaka så att själen smälter............


En traditionsenlig resumé av tiden som ligger bakom oss:

magen sommaren -08 resp. januari-09

alldeles ny:


1 månad:


2 månader:


3 månader:


4 månader:


5 månader:


6 månader:


7 månader:


8 månader:


9 månader: