För precis ett år sedan. Det var då det startade på riktigt. Jag var hos A-K och N-J och hjälpte den senare att rota fram saker ur deras flyttkartonger. Jag lyfte å kånkade, med siktet väl inställt. här skulle det komma en bebis snart! Och klåen vet om det inte funkerade. Efter ett par timmar började värkarna kännas ordentligt, jag blev nästan nervös att Peter inte skulle hinna hem från jobbet.. *heh* Tidspessimisten Emse ni vet, hon fick ju vänta mer än ett dygn till på den lilla floffen, men den natten sov jag ändå inte en blund. Höll koll på tiden mellan värkarna, väntade, väntade, väntade på att de mer än tillfälligt skulle närma sig de där 3-4 minuterna så vi skulle få åka in någon gång....

Vänta, vänta, vänta... det måste väl vara något av det mest nervpåfrestande som finns. Man vet att det kommer, snart, och strax ännu mer snart, men ändå alldeles, alldeles för långsamt....
Så det här året bestämde jag mig för att tjuvstarta. Tjuvstarta födelsedagsfirandet. Inte vänta mig blå och gul. Nej, jag traskade iväg till Malin, å köpte ett par byxor och en tröja till min lilla vän. Åsså har hon fått dem i förskott och vi får fira både tidigare och längre. Åtminstone i dagarna tre! Fiffigt, intesant? :-D