Men det var väl ingen som hade trott nåt annat. Det går ju ganska bra när man väl är på plats. I och för sig så var de tre förmiddagstimmarna de längsta på läääänge, men helt plötsligt så hade man klarat av de där nio timmarna ändå, på nåt underligt vis.

Jag är så glad att du finns, underbara lilla vän!
Här en färglad variant av en svartvit tidningsexemplarskopia från i lördags :-)