Tiden fortsätter att rusa iväg. Igår var det sexton månader sedan vi såg vårt lilla gryn för första gången. Igår var också datumet för Elmas första flytt. -Hem till mormor och morfar. Peppe och jag flyttade efter idag. Den 1:a juni går nästa flytt-till huset. Snabbt mellan given nu.....


Det händer mycket i lillans liv alltså. Får se hur hon kommer reagera på dessa miljöförändringar. Vi ser att dagis ger resultat i utvecklingen också. Det är fortfarande ett riktigt uppslitande göra att lämna henne där på morgnarna. Storgråt och högljudda ylanden. Men bara för mammas skull uppenbarligen, så hon garanterat inte ska glömma att Elma vill vara med henne på dagarna. För när mamman vänder åter för att kolla läget och eventuellt döva sitt dåliga samvete, sådär 30 sekunder efter hon lämnat porten, är det minsann tyst igen. Oftast är det maten som får tysta mun. Gröt är gott, nära på oemotståndligt ser ni.... kan få en liten dam att glömma all ilska/medömkan över sin moder på ett litet ögonblick.... Dagispersonalens allra vassaste vapen mot oljudet i denna lilla dams fall....

Hur som helst börjar har hon börjat kommunicera på ett för oss lite lättare vis. Säger neeeeeeiiii och skakar på huvudet när något tilltag inte faller henne i smaken, och växlar till ryska och kallar fram ett daa under ivriga huvudnickningar när något spörsmål sammanfaller med hennes önskningar.....

klättrar själv upp i gungställningen på gården, koordinationen bättras på dag för dag. Pladdrar för övrigt, åtminstone stundtals låååånga haranger på ett språk som torde vara någon korsning mellan japanska, indiska och nåt afrikanskt infödingspråk. Vi får väl se om vi hinner lära oss hennes språk, innan hon (som vi åtminstone hoppas) konverterar till svenska... full fart hela dagarna hur som helst. energin sprutar ut tills den är tvärslut och innan batterierna laddats med vila eller mat, blir det ofta en hel del gnissel, men vad gör det, när de glada stunderna övervägt så mycket senaste veckan....

Hemma i lägenheten trängs flyttkartongerna med dammråttorna, vi hoppas få bort de senare innan de förra ska lämna samma yta, vi har ju en vecka på oss drygt. Mitt i allt kaos är vi hjärtligt tacksamma för vår familj och våra vänner som ställer upp och servar med mat, och gott sällskap, utan att man så mycket som behöver yttra en bokstav för att be om något! <3