Ultraljud

Idag var dagen d! Som vi längtat! För det e ju en alldeles speciell känsla då man får se sitt lilla pyre för första gången liksom. Lilla mini var på bushumör när h*n väl vaknade till och gjorde kullerbytta på kullerbytta så det var svårt att mäta för barnmorskan, men det gjorde inte oss nåt, då fick vi se på liveshowen lite längre bara :-).
allt såg normalt ut, men vi blev flyttade lite i datum, en  dryg vecka framåt i BF, närmare bestämt till den 8/4. Men jag hade ju ändå trott på en aprilbebis, så nu e oddsen bara ännu lite högre för att det ska bli så. 
Jag som varit HELT övertygad om att den lilla ska vara en tjej, har nu funderat om lite. Vet inte vad det berodde på, men nu lutar jag mer åt pojke istället....  spännande ska det vara, jag hinner säkert ändra känsla igen, men en sak är säker, jag kommer sitta på nyfikna nålar ända fram till nedkomsttillfället :-)

Konstigt med ultraljud.... jag tycker knappt det ser ut som samma bebis på de tre bilderna, men barnmorskan har
iallafall svurit på att det bara är EN bebis, så det lär väl vara samma då :-D


Min stora bebis (nåja, men hon kommer nog alltid vara mammas lilla bebis) har hamnat i trotsåldern tror jag. klagade jag i senaste inlägget så är det inget emot vad jag gör idag. ALLT är tvärt emot och ska testas, stötas, blötas och dubbel-, trippel och helst kvadruppelkollas innan hon möjligtvis ger upp sin järnvilja. Mamman försöker ha något liknande, fick faktiskt tillochmed beröm av dagispersonalen när jag häromdagen helt sonika tog Elma under armen och bar henne ut till bilen från dagis. För hem tänkte inte hon gå inte. Nejdå, inte när man kan åka rutschkana, köra dockvagn och bära tre handväskor (helst samtidigt) på sitt favoritdagis..... sparkade av sig skorna jag med möda just fått på henne, mössan for i en vid båge över hallen och mammans tålamod räcker inte hur långt som helst ska ni veta, och inte orken heller för den delen..... men...... de mysiga glada stunderna väger på nåt sätt upp det hela väldigt bra. Just nu e vi inne i en läsperiod. Läsa, läsa, läsa. Det är livet. Men att språka är inte riktigt lika intressaant. Det går sakta men långsamt..... kanske släpper nån gång det med.... den som lever får se.....

Till veckan är det Kalmar som gäller för min del igen. Fyra dagar denna gång. Funderar på hur jag ska orka, men det är ju mysigt att få längta hem åxå... eller???

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0