Jag känner igen den från tiden med Elma som liten bebis. Jag vill gå ned men att bebisen ska gå upp. Just nu står vi stilla. Båda två. Eller är nästan på väg åt fel håll. båda två. Känns INTE bra. Den här gången heller.
jag har väl inte gjort så mycket för egen del ännu ska sägas. Bara tagit det lugnt. Prioriterat min lille gosse och låtit honom äta när han behövt. Även om det varit låååånga sessioner dagtid. Däremellan har han varit nöjd. Och sovit. Länge. Fem timmar i sträck på natten. En liten matsession och sedan i bästa fall fem timmar till. Så jag hade verkligen hoppats att det skulle bli annorlunda den här gången. Verkligen trott att han gått upp, men inte ett gram i rätt riktining sedan i fredags :-(. Snarare något gram åt FEL håll :-(. Och så länge jag sitter så stilla som jag gör är det bara samma väg att gå för egen del antar jag. Åt FEL håll alltså. Nu måste här jagas kalorier. Till den lille och av den stora. Kan man inte bara överföra? Jag känner stressen komma krypande. Och den hjälper verkligen INTE till. Det VET jag sedan senast. :-( Jobbigt idag. Mammahjärtats små och stora bekymmer....

Tilläggas bör kanske: BVC-sköterskan var inte orolig. "Barn ÄR olika" , sa hon. Det är min enda tröst för närvarande. Hon försökte analysera amningen, men hittade inget problem. Det hade ju varit lättare om hon gjort det. Något konkret att ändra på liksom. Nu får vi bara fortsätta kämpa, och hoppas att det vänder snart och kan återinföra lugnet i mig.......