Ibland har hon liksom inte tid med några pauser mellan orden.
Som imorse, till exempel.
Jag fick ett sms av (världens bästa)mamma om att de ville åka och simma med Elma.
Elma sov fortfarande när Peter packade badväskan, men det var som att hon liksom luktade sig till vad som höll på att hända (kom ihåg att hon inte simmat på 2 månader nu, längtan var stooooor). Så hon vaknade, såg badväskan och rusade till pappa för att ta reda på fakta. Du ska få simma, meddelande pappan. "Men mamma och pappa ska inte följa med- vilka tror du ska simma då? jo, mormor, morfar och moster!"  
-ååååååhh, Elmabadasimhusetmommamottarmotter! mannemammapappaiiiiiiiiiintebadahejdåmammapappamanne!!! Och vinkade så jag trodde händerna skulle trilla av armarna.
Hade sedan knappt tid att äta frukost i sin iver att åka iväg, men insåg på nåt vis att det knappast skulle gå vägen att neka om man skulle få följa med.
klädde raskt på sig ytterkläderna och rusade ut på trappan. Elmaväntautemommamottermottaråkabadasimhuset! (fortfarande oklart varför hon säger simhus ist.f. badhus, men det känns ju inte fel så vi rättar inte)
Men mamman manade tillbaka in eftersom det var blött och kallt så vi inte skulle behöva byta kläder innan avfärd. Sedan när bilen med utlovat badsällskap väl anlände kutade hon såklart ut i strumporna på den regnvåta trappen.  Elmaföljameeeed!!!
Jaja, nu är hon påväg i alla fall, lillgrynet, och vi ska passsa på att uträtta lite ärenden sålänge.