Idag har vi haft faster och kusinerna på besök.
När vi skulle luncha utspelade sig följande:
Jag gick ut till Manne, som försökte slumra i rummet intill, men vid tillfället istället muttrade högljutt. A-K var samtidigt i tvättstugan och bytte blöja på Erik.
När jag vänder mig om ser jag två busfrön som står på stolarna.
Men, ni vet ju att  man ska sitta på rumpan på stolen, sätt er ned! manade jag.
Får två hånflin tillbaka men de lyder ändå order.
Så sätter jag mig ned vid bordet och påpekar att de ju är duktiga tjejer som borde veta att man ska sitta på sin stol.
-Näääää! får jag svar på tal i kör från de båda busfröna.
-Va?? säger jag. Är ni inte duktiga?
-Nääää! upprepar de.
Iiiiinte dutttttiga!! fyller Elma på.
-jaså inte, det? undrar jag igen
-Iiiinte duttiga!
-Nähää, det var ju synd, tänk att vi inte har några duktiga tjejer då, det var ju tråkigt! säger jag.
-Ejma skoja litegjann, får jag till svar.
-Va?? 
Ejma skoja litegjann!, upprepar Elma, med världens nöjdaste smajl på läpparna.

Så ni är duktiga då?? harklar jag ur mig samtidigt som jag försöker kväva tillbaka mitt uppbubblande fnissanfall
-Jaaaa!! blir det rungande svaret med ivriga huvudnickningar därtill.


Det var då för väl..... eller.... hur man nu ska se det?? ;-)