Det sista som hände på dagis när vi skulle gå hem och fixa oss inför bb-fotograferingen till tidningen.
Jag manade henne att vänta, men självklart var det "Elma kan själv"- svaret som följde och jag hann inte med när hon klättrade upp i vagnen. Ett snedsteg i klättringen och sen for hon med ansiktet före nedi backen. :-( Uff, uff, uff. Det var långa sekunder innan jag lyft upp henne och vänt henne för att se hur följderna blivit. Såg framför mig ett sargat ansikte utan framtränder, men det var inte riktigt så illa.Men överläppen sprack. Jag kollade snabbt så tänderna verkade sitta kvar sen koncentrerade vi oss på att stoppa blodflöde från mun och näsa.
Det är en tapper liten tjej vi har, gnölade inte hälften så mycket som jag kände att jag själv hade gjort. ♥

Vi gick hem, bytte kläder, åt mellis (fruktsallad, det verkade gå fint att få ned trots munontet),och for till fotografen och Elma var superduktig där också. Sen for vi hem, och Elma blev supergrinig och supertrött. Fick lite välling på begäran, somnade i soffan innan middagstid och sov hela natten.

Imorse när vi bytte blöja såg jag att det gått en flisa ur framtanden också. Typiskt. Och hos tandläkaren kan de inte göra annat än att dokumentera, vilket vi ska göra till veckan när vi ändå ska på rutinbesök. Stackars lillgryn, med läpp och tand, hoppas läppen läker bra nu, den ser inte heller så kul ut även om det såklart hade kunnat vara värre ......

Hade dock lite glädjeämnen igår också. Anne-Lie kom på visit, det var efterlängtat! Dessutom fick jag en överraskning med posten, present till Manne från mina blivande arbetskamrater. Jättekul!