På fredagskvällen kom vi äntligen iväg. Elma har tjat sig blå i ett par veckor, sedan vi råkade nämna vad som komma skulle. En tripp till Västerås. Hälsa på gammelmormor och gammelmostrarna med familjer.
Bilresan började rätt ok. Glada barn. Morsan körde. En halvvissen pappa satt i passagerarsätet och motade huvudvärken. Å när den väl började lätta så satte allsången igång i baksätet. Två tröttisar som efter 20 mil gärna ville lägga bilåkandet bakom sig och istället sova sött hemma i sina sängar framförde båda sina gälla protester.  Framåt Sala föll de dock för kroppssignalen och slumrade en stund. Förutom en alldeles för tidig söndagmorgon med skrikalarmet på högsta volym har sessan sedan varit på rätt bra humör. Manneman också, sin vana trogen får man väl säga. Och vi har hunnit med att träffa släkten, äta gott, prata och bara mysa. Hemfärden gick i delvis samma tecken som nedfärden, men bitterhetens orsak hos låg i det faktum att hamburgaren inte gillades på avsedd plats, och när hon väl ångrade sig var det för sent. Bilen var ute på motorvägen och hamburgaren ett minne blott. Får se om hon lär sig något av den tabben till en annan gång...... (blir ni oroliga ska det påpekas att hon inte led några svältkval, det var bara viljan att äta annat som saknades ;-) )

Idag softar vi här hemma, kanske får vi besök av lillmoster också, man kan ju alltid hoppas! :-D

Några minnesbilder från helgen (Jag förstår INTE hur tankspridd man kan få bli, kameran var inte uppe alls så mycket som jag hade velat, och tänkt mig, men ni får del av den lilla skörd jag har):

Förväntansfull krämälskare


Gammelmomor läser saga för barnbarnsbarnet ♥

En nyinförskaffad orkid


fina gammelmormor


Busmanne simmar omkring på golvet, ligger inte alltid kvar där vi lagt honom längre :-D


Åsså lite inredningsdetaljer :-)