INTE UTAN MIN NAPP!

-det har liksom varit devisen för lillan läääänge nu. Vi har lirkat lite med förslag om att sluta, men det har varit TVÄRSTOPP och ABSOLUT NEEEJ.  Idag tog vi upp ärendet igen,  frågade vi om hon ville sluta med nappen.
Chockerande nog emottog vi plötsligt ett ja till svar. Föreslog så att vi kunde lämna den i stugan. Jodå, det skulle bli toppen det. Och inga sura miner där heller, la upp den på skänken och vi åkte därifrån utan mankemang. Förstod att den tuffa biten skulle komma senare. Och brevet på posten kom när det blev tröttistid efter middagen. Skriiiik, ånger, gråååt. .... Men. mest "jag-vill-ha-min-vilja-fram-gråt" (d.v.s. = ilska) och det gick att mota till slut. Sen var det sovdags. Jodå, då började tjatet igen. Men vi läste saga, tog gosegiraffen till tröst och rätt som det var så sussade sessan sött! :-)
Undrar nu om det kommer bli värre och värre eller mindre och mindre behov framöver?........... time will tell.......