Vid frukostbordet:

Jag: Kan du vara snäll och skicka mig osten, Elma?!
-ja, mamma! Ejma kan skäja till dig!
(tar osthyveln och ger mig ostsmulan som kommer därav)
Jag: -Tack gumman, skulle jag kunna få lite mer ost också?
ja, mamma, det gåj bja, Ejma skäj meeja ost till dig!
-Åh, vad snällt! (tar emot nästa smula). Jag skulle nog ändå vilja ha mer ost på min smörgås!
varsågod, mamma! (ger bort ytterligare en smula)Vill du ha meeja?
ja, tack!
.....
14 vändor, och lika många smulor senare har jag fortfarande kanske inte önskvärt mycket ost på smörgåsen, men förhoppningsvis kanske vi har präglat så många "tack" och "varsågod" fraser, att de sitter som berg nu.
I rest my case. Imorn blir det skinka på frukostmackan!